Efter ett par år med Trumps handelspolitik — finns det en dold rationalitet

Efter ett par år med Donald Trumps handelspolitik kan man konstatera att den är fundamentalt irrationell. Det finns inslag som kan motiveras ur ett rationellt perspektiv, men helheten är slumpmässig och ännu är ingenting vunnet. Inte ens ur USA:s perspektiv. Tvärt om har det hittills bara uppstått oro och kostnader.  

Det finns ett skäl till att alltid försöka analysera politiska aktörers agerande med utgångspunkt från att de är rationella.

Motsatsen, att de agerar slumpmässigt eller är galna, gör analysen meningslös.

Därför har Frihandelsbloggen i så hög utsträckning som möjligt utgått från att Donald Trump är rationell i sin handelspolitik. Inte så empiriskt faktum, utan som metod.

Efter ett par år av handelskrigande, finns det ett svar på frågan om det finns någon rationalitet i Trumps beteende?

En av utgångspunkterna, problemet med handelsbalansen, är definitivt irrationell. Det är ekonomiskt tänkande som var på modet fram till 1700-talet, men som vi nu vet är fel. Och inte ens om handelsbalansunderskottet vore ett problem skulle tullar mot Kina och EU vara lösningen. Anledningen till underskottet är att USA:s ekonomi går extremt bra just nu och jänkarna shoppar frenetiskt. Enda lösningen vore en dramatisk ekonomisk nedgång i USA som inte drabbade resten av världen, vilket är ett helt orealistiskt scenario.

Klart irrationellt.

Inledningen av Trumps mandatperiod var på handelsområdet djupt irrationell. Att kasta TPP-avtalet i papperskorgen och avsluta TTIP-förhandlingarna måste ha varit beslut baserade på total okunskap. TPP-avtalet innehöll mycket av det som USA rimligen kan efterfråga, såsom skrivningar om arbetsmarknad och miljökrav vilket med tiden kommer att utjämna villkoren mellan olika länder.

Den som vill se någon form av rationalitet i detta beteendet kan konstatera att Trump har deklarerat att han vill förhandla med enskilda länder, inte med grupper av länder. Han tänker sig att varje land för sig är svagt och kan avtvingas eftergifter. Ur den synpunkten var det rationellt att dumpa TPP och TTIP. Det blev uppenbart att Trump faktiskt trodde att han skulle kunna göra separata avtal med olika länder i EU.

Både EU och Kina har haft högre tullar mot USA än tvärt om. Hade det kunnat hanteras i förhandlingar? Ja, med EU förhandlades TTIP-avtalet när Trump tillträdde, så det var uppenbart att förhandlingar pågick med målet att avskaffa alla tullar.

Agerandet mot EU klart irrationellt.

Med Kina är det annorlunda. Kinas regim säger en sak, men gör en annan. Den kinesiska ekonomin, liksom samhället i övrigt, saknar transparens och lagstyre.

Är handelskrig rätt väg att gå för att få till stånd förhandlingar och få kineserna att vika sig på viktiga punkter?  Svårt att säga. Frågan är förstås vad det fanns för alternativ?

Ett svar på den frågan är att Trump borde ha undvikit handelskriget med EU och gjort gemensam sak med EU i ett antal frågor där både USA och EU har problem med Kina.

Åtgärder mot Kina har således viss rationalitet, men givet att de inte koordineras med övriga allierade blir de mindre kraftfulla och tullar, handelskrigets huvudvapen, är förmodligen den sämsta åtgärden och riskerar att permanentas.

Åtgärder mot Kina kan motiveras på rationella grunder, men tullar är en dålig metod och genomförandet illa planerat.

Det fanns skäl att omförhandla NAFTA. Avtalet var nästan 30 år gammalt och behövde förnyas. Att skapa så mycket oro och aggression kring processen var dock helt omotiverat. Men det är Donald Trumps signum. Alltid full attack. Det fungerar bra eftersom han på så sätt får uppmärksamhet för sin världsbild och sitt perspektiv. De som försöker nyansera frågorna och argumentera med fakta dränks i larmet och ger intryck av svaghet. Trump verkar också ha en talang för konkretiseringar som ger hans åsikter stort genomslag.

Grundtanken, modernisering av NAFTA bra, men retoriken och agerandet irrationellt.

Agerandet gentemot WTO är likaså splittrat men vittnar mest om okunnighet. Att underminera WTO:s tvistelösning när USA är det land som i högst utsträckning använder mekanismen är milt talat en rätt udda taktik.

Det senaste utspelet att lägga tullar på mexikanska varor för att Mexiko inte bidrar till att stoppa illegal migration till USA är dock ytterligare ett steg mot total irrationalitet. Att försöka påverka en politisk fråga genom att hota med åtgärder inom ett helt annat samhällsområde är mycket ovanligt mellan civilicerade, demokratiska stater.

Sammanfattningsvis kan man utan vidare säga att Donald Trump på handelsområdet agerar irrationellt i den mening att hans åtgärder inte hänger ihop och stöder varandra och inte har några klara mål.

Trump är hyggligt effektiv i sin ambition att splittra upp förhandlingar och hantera ett land i taget.

Problemet är att han verkar se det som en strategi snarare än som en taktisk åtgärd. Det är just nu fundamentalt oklart vad USA långsiktigt vill uppnå med sin handelspolitik och den frenetiska aktivitet som uppvisas.

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel