Skomakaren som fick frihandel och blev konsult

Större marknader ger större välstånd. Det är hemligheten med frihandel.

De som är kritiska till frihandel brukar ofta framhålla två argument. Det ena är att frihandeln bara betyder att storföretagen får större marknader och kan växa ännu mer. Det andra är att vi visserligen får lägre priser genom import, men att detta bara är ett sätt att utnyttja fattiga människor med dåliga arbetsförhållanden i andra länder. Det totala välståndet ökar inte. Det ser bara så ut genom att storföretag blir större och rikare och att vi får billigare produkter — vi ser inte att detta sker på någon annans bekostnad.

Men frihandeln omfördelar inte bara välstånd eller ökar volymerna av producerade och sålda varor.

Det är helt enkelt så att större marknader ger högre välstånd i den mening att det går åt färre arbetstimmar för att tillverka allt bättre varor. Det beror på specialisering, utnyttjande av kapital och arbetsdelning.

Låt oss säga att en skomakare har sin hemby som marknad. Efterfrågan på skor räcker till att försörja honom. Han garvar lädret, skär till, syr med tråd han själv producerat och har alla kundkontakter.

Om han hade en symaskin skulle han kunna tillverka många fler skor, men efterfrågan i byn räcker inte för att motivera den investeringen. Hans produktion är ineffektiv även på andra sätt. Att garva skinnen skulle kunna göras mer storskaligt när nu garvningsutrustningen redan finns, men han behöver inte mer läder. Även tråden kan tillverkas maskinellt, men också där är hans volymer för små för att motivera inköpet av en maskin.

Vår skomakare skulle också vilja resa till en närliggande stad där det finns duktiga skomakare och lära sig mer och inspireras av det nya modet. Men inte heller den resan kan räknas hem. Byborna gillar förvisso hans skor, men de behöver inte hur många skor som helst. Skor är dyra eftersom det går åt så mycket tid för att tillverka dem.

Varför säljer inte skomakaren skor till dem som bor i de omgivande byarna?

Han har tänkt på saken, men kungen i landet har sagt att hantverkare bara får sälja till invånarna i sina egna byar. Annars så kommer de konkurrera ut varandra och skobrist uppstå. Drottningen vill dessutom inte ha trafik på vägarna när hon skall resa till sina väninnor. Om alla transporterade runt varor mellan byarna skulle vägarna vara fulla av långsamma oxkärror. Så kan man inte ha det.

Men en dag dör kungen och hans dotter tar över. Hon har varit i fjärran land och läst tjocka böcker. Hovmännen viskar oroligt att hon blivit en verklighetsfrånvänd teoretiker som inte bryr sig så mycket om gamla traditioner.

Den unga drottningen — som är uppfylld av sina teoretiska föreställningar — deklarerar att från och med nu får alla skomakare i landet sälja till vem de vill. De som protesterar får fingret. “Nu är det jag som är f-ing queen här! Fatta det!”

Så nästa söndag står en härold på torget i byn och läser upp den nya lagen, “Lag om fri försäljning av skodon inom hela riket”.

Vår skomakare reagerar omedelbart. Han räknar ut att om han kan sälja skor i de omgivande byarna kan han ha råd med både en symaskin och en maskin som tillverkar tråd. Garvningsutrustningen har han redan. “Bättre resursutnyttjande”, mumlar han belåtet.

Inom några månader tillverkar och säljer han skor i de omgivande byarna. Eftersom han nu tillverkar tre gånger så många skor som tidigare kan han sänka priserna och konkurrera ut de andra skomakarna.

Men vår skomakare är inte riktigt nöjd. Symaskinen som han köpt på avbetalning och som kräver service används bara halva dagen. Likaså maskinen som spinner tråd. Men skomakaren varken hinner eller orkar jobba mer. Skinn skall garvas och skor transporteras till de omgivande byarna. Allt tar tid.

En kväll när han är på puben dyker det upp en luggsliten man. Han är dessutom full och arg. Det är en skomakare från grannbyn som blivit arbetslös. Nu står snart han och hans fru på gatan.

Vår skomakare blir bekymrad. Han hade faktiskt inte tänkt på vad som hände skomakarna i grannbyarna. Så nästa dag söker han upp den nu bakfulle före detta skomakaren och erbjuder honom att sköta garveriet. Hans hustru kanske kan transportera skor till grannbyarna?

Lönen är inget vidare, men titlarna blir fina. “Garveri- och logistikchef, kan det var nåt?”

Nu kan vår skomakare jobba heltid med det han är bäst på och blir landets ledande leverantör av skor. I vissa byar har skomakarna slutat tillverka egna skor och säljer istället hans skor. Dessutom måste även de bästa skor repareras, så snart är skomakarnas huvudsyssla att laga skor snarare än tillverka dem.

När skor är billigare köper kunderna flera skor. Många vill ha snygga skor till fest. Men nu stöter vår skomakare på sitt första problem. Han är inget vidare på att göra snygga skor. Han har tillverkat samma modell i decennier och hans finskor påminner om den traditionella modellen. Finskon har en viss klumpighet.

Istället är det en av de andra skomakarna som visar sig ha talang för att ta fram en elegant design.

En ytterligare annan skomakare kommer på ett sätt att sy ihop sulan och ovanlädret som bara tar hälften så lång tid. Det blir inte lika bra, men priset blir betydligt lägre.

En dag kommer garverichefen och säger att han skulle kunna sälja skinn till de andra skomakarna i landet och tjäna mer pengar på det. Dessutom vill de rika köpa läder till sina möbler.

“Sälja till mina konkurrenter?! Kommer aldrig på fråga!”.

“Ok”, säger garverichefen, “då säger jag upp mig och startar eget”.

Detta var en missräkning för vår skomakare. Att hitta en ny, lika duktig, garvare blir inte lätt. Men när han sovit på saken har han en lösning.

“Jag tror vi kan komma överens”, säger han till garverichefen.

“Du får köpa garveriet av mig, mot att du lovar att leverera mig skinn till bra pris i tio år. Vilka du sen säljer till har jag inte med att göra.”

De skakar hand och nu finns det plötsligt en hel skobransch i riket, med underleverantörer, specialiserade producenter, distributörer, detaljister, reparatörer. Alla har mycket att göra och kan investera i maskiner som gör jobbet snabbare och enklare.

Vår skomakare har under tiden blivit till åren och lite giktbruten.  Han säljer sin skofabrik. Istället hjälper han mot betalning nya skotillverkare med goda råd. “Nu är du konsult” säger hans hustru som var duktig i skolan och kan svåra ord. Skomakaren vet inte vad “konsult” är för något. Men det vill han inte erkänna. “Just, det. Konsult. Det är bra” säger han bara.

Han funderar ibland över utvecklingen. Förr fanns det få skomakare som gjorde allt. De tjänade inte särskilt mycket trots att deras skor var dyra. Numera finns det många skomakare som tjänar bra med pengar — några har för övrigt aldrig tillverkat en sko på egen hand — samtidigt som skorna har blivit så billiga att många medborgare kan äga ett stort antal par för olika ändamål.

Hur gick det med drottningen?

Jo, hon sitter som bäst med sin kollega i grannlandet och diskuterar om inte de båda länderna borde skapa en gemensam skomarknad.

 

 

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel