TTIP-motståndet bygger på orealistisk verklighetsbild

Förra helgen var det ett anti-TTIP-seminarium i ABF-huset. Jordens Vänner och några andra organisationer stod som värdar. Enligt uppgift var det bara ett knappt 30-tal personer där totalt under dagen, oräknat arrangörerna. Demonstrationen mot TTIP senare under dagen kan inte ha varit särskilt omfattande att döma av demonstranternas egen information.

Det mest intressant är som vanligt protektionisternas världsbild.

Den finns rätt tydligt dokumenterad i följande dokument om TTIP från från Jordens Vänner: TTIP Jordens vänner.

  • TTIP-avtalet handlar bara om industrins intressen av att sälja fler produkter. Ingenstans nämns det att de demokratiskt valda politikerna inom EU och USA har fastställt villkoren för förhandlingarna och sen kommer att godkänna eller förkasta resultatet.
  • Förhandlingarna påstås vara hemliga och hållas bakom lyckta dörrar. Förutom att detta inte stämmer — TTIP-förhandlingarna är förmodligen de öppnaste förhandlingarna som någonsin genomförts kring ett handelsavtal — förefaller Jorden Vänner ändå veta nästan allt om vad förhandlingarna kan leda till.
  • TTIP riskerar leda till att alla regleringar till skydd för miljö, hälsa, konsumenter, medarbetare och djur avskaffas eller försvagas. Ingenstans förklaras varför detta skulle ske eller vem som har intresse av det. Men varför skulle EU och USA:s politiker gå med på en massiv avreglering? Det är ju trots allt de och deras tidigare kollegor som infört alla regleringar. Och vad skulle industrin i EU och USA ha för intresse? De har ju redan anpassat alla sin processer och produkter till regleringarna. Kostnaderna är i allt väsentligt tagna. Tvärt om är reglerna ett skydd mot konkurrens från andra delar av världen.
  • I samma anda bortser man från att USA vid sidan av EU är världens mesta reglerade ekonomi när det gäller konsument- och miljöskydd. De accepterar visserligen kyckling sköljd i klor. Det gör inte vi i EU. Å andra sidan sköljer vi sallad i klorinlösning (och har klor i dricks- och badvatten). Med andra ord är det möjligt att en harmonisering leder till att detaljer förändras, men det finns inget skäl att förvänta sig att den allmänna nivån på regleringar skall förändras nämnvärt. För EU:s del kan det nog i många fall innebära en skärpning.
  • Det finna inget förslag på att företag skall kunna “lagföra” stater utanför det normala rättssystemet. ISDS innebär att företag skall kunna hävda sin rätt i vid skiljedomsinstitut som är utvalda av EU och USA tillsammans. De kommer att tillämpa TTIP-avtalet på exakt samma sätt som offentliga domstolar skulle göra. Skiljedomsinstituten står under offentlig kontroll. Detta är standardförfarande (uppfunnet av Tyskland på 50-talet) och förekommer i tusentals handelsavtal.  Inga företag kommer att kunna stämma länder för att de i största allmänhet är missnöjda med politiska beslut.
  • TTIP är knappast dåligt för klimatet genom att öka mängden fossila bränslen som används i EU. EU bestämmer sin egen klimat- och energipolitik. Skillnaden är att vi kanske köper olja och gas från USA i stället för från Ryssland — eller gräver upp tysk brunkol.
  • Det stämmer inte heller att TTIP kommer att kunna förbjuda miljövänliga upphandlingar i offentlig sektor. Men miljökraven måste ställas generellt. En upphandling av en tysk myndighet som kräver exempelvis just tysk potatis kommer inte att accepteras.  Där måste även svenska potatisodlare få vara med och försöka möta kraven. Man får alltså ställa miljökrav, men inte krav på nationalitet.
  • Det så kallade regleringsrådet kommer inte ta makten från den nationella regeringarna som Jordens Vänner påstår. Det är bara just ett råd (som ger råd). Meningen är att framtida lagstiftning inom EU och USA inte i onödan skall krocka när det gäller standard, exempelvis att EU säger att en varningstext på en produkt skall vara blå, medan amerikanerna säger att den skall vara röd och detta inte upptäcks förrän besluten är klubbade och tusentals varningstexter redan är tryckta.
  • Inte heller kommer TTIP-avtalet att övertrumfa nationell lagstiftning. Är till exempel GMO förbjudet så är det förbjudet, oavsett vad som står i TTIP-avtalet.

Sammantaget utgår Jordens Vänners informationsmaterial att politikerna i EU och USA brinner av längtan att släppa ifrån sig sin makt och att de inte har släkt och vänner, kollegor, barn och husdjur de vill skydda. Därför deltar de i en stor komplott mot allmänheten för att öka företagens vinster till varje pris. Eller att de vill behålla sin makt, men är så dumma att de blir grundlurade av företagens lobbyister.

Man kan säga mycket om politiker och byråkrater i EU och USA, men att de skulle släppa ifrån sig makt genom att frivilligt genomföra avregleringar, eller att de skulle vara dumma, det är två fullständigt orimliga påståenden. På gott och ont är politiker på central nivå både makthungriga och smarta. Annars skulle de inte ha tagit sig till systemets topp.

Jordens Vänners föreställningsvärld är helt enkelt fullständigt utan verklighetskontakt.

 

 

 


Kategorier: Frihandel, EU, TTIP, USA