Varje gång man backar tar fienden ett steg framåt

Vill socialdemokraterna i Europaparlamentet riva upp EU:s handelsavtal med Kanada (CETA)?

I en artikel av Sorin Moisa, parlamentsledamot från Rumänien, medlem International Trade Committee (INTA)  och den socialdemokratiska gruppens rapportör när det gäller CETA, föreslås detta.

Avtalet med Kanada är färdigförhandlat sedan 2013 men ännu inte godkänt av EU-parlamentet. Den innehåller en vanlig ISDS-klausul som hänvisar till internationell skiljedom; något som ingen uppfattat som kontroversiellt förrän ISDS blev måltavla för angreppen mot TTIP.

Under trycket från det som felaktigt uppfattas om “gräsrotsaktivism” backade Jean-Claude Juncker. Handelskommissionär Cecilia Malmström blev tvungen att ta fram ett förslag till ny investeringsdomstol, The Investment Court System (ICS), för TTIP-avtalet.

Förslaget är på avgörande punkter sämre än det nuvarande FN-stödda internationella skiljedomssystemet som är väl beprövat och tillämpas i tusentals internationella avtal. Framför allt kommer domarna vara tillsatta av staterna och således ha ett svagare oberoende och inte heller ha den kompetens som särskilt utsedda skiljemän besitter.

När väl Juncker och Malmström genom detta förslag gjort det uppenbart att det vanliga ISDS-systemet inte kan användas fick de ett alldeles nytt problem i knät: om ISDS inte duger i TTIP-avtalet måste det rimligen vara ett problem även i CETA.

Här ser vi problemet med vindflöjelstrategin: när man ändrar sig kan alla ens tidigare beslut ifrågasättas och i värsta fall rivas upp.

Det är det vi nu ser i  Sorin Moisas artikel.

Moisa menar att avtalet som sådant inte behöver rivas upp. Det ha han rätt i. ISDS-klausulen säger bara var tvister om avtalet skall hanteras — exakt som i ett vanligt kontrakt där det till exempel anges att tvister skall avgöras i svensk domstol (eller i privat skiljedom vilket är vanligt i affärssammanhang). Vad parterna kan bli oense om eller vilja stämma varandra för avgörs av det materiella innehållet i avtalet.

Men att man skulle kunna sätta sig vid förhandlingsbordet igen och vara ense om att förändra bara ISDS-klausulen är ett vågspel.

Framför allt med tanke på att ingen ännu vet hur den nya domstolen kommer att se ut. Det skall förhandlas med USA i samband med TTIP-avtalet.

Frågan är också om Moisa har rätt när han påstår att CETA-avtalet har större möjligheter att godkännas av EU-parlamentet om ISDS-klausulen förändras.

Motståndet mot CETA och TTIP är i hög utsträckning motiverat av fientlighet mot handel och marknadsekonomi. ISDS har bara varit ett argument byggt på halvsanningar och rena lögner. Om det neutraliseras är risken stor att motståndarna bara konstruerar en ny halmgubbe.

Det finns en regel som gällt sedan mänsklighetens gryning: det är inte säkert att man vinner för att man tar strid, men det är säkert att man förlorar om man ger sig.