Vi har handlat i tusentals år

Handel har varit drivkraft och förutsättning för civilisation och ekonomisk utveckling i tusentals år. Redan under antiken förstod härskarna att det var viktigt att underlätta handelsförbindelser. Till och med Djingis Khan och hans söner vårdade handeln. 

Det är först i modern tid som vanligt folk har kunnat resa genom att spara ihop pengar för att betala omkostnader och uppehälle. Tidigare var det svårt att arbeta ihop ett så stort överskott att det räckte för en längre resa. Och dessutom var det farligt. Även fromma pilgrimer slog sig ihop för att kunna skydda och stödja varandra under färden. 

Men för den som ville se världen under antiken eller medeltiden var det antingen handel eller krig som gällde. Ibland en kombination. 

Stora imperier var framgångsrika, inte minst genom att de kunde trygga vägar och handelsplatser och därigenom möjliggöra kommersiell verksamhet. 

Detta beskrivs utförligt av Peter Frankopan i boken Sidenvägarna: En ny världshistoria som kom för några år sedan, men som vunnit allt mer uppmärksamhet parallellt med att Frankopan som är professor i historia stigit upp som ny akademisk superstjärna. Boken sträcker sig från antiken till våra dagar. 

Det är inte självklart vad som är så nytt med Frankopans världshistoria. Det är knappast någon nyhet att världens centrum inte alltid legat i Europa. Men man kan försvara tanken genom att påpeka att inte ens under romarrikets höjdpunkt var Rom den enda eller ens den mest blomstrande delen av världen. Kina, Persien, Indien och det som i dag är Afghanistan var dynamiska regioner och imperier. Dåtidens New York, Los Angeles, London och Paris låg i Mellanöstern och Asien. Dåtidens Hongkong, Peking och Chang Hai låg förstås i Asien, men på lite andra platser. 

För medborgarna i många av dåtidens mest välmående riken var Rom en stad i periferin. En bit norrut, bortom Alperna, bodde det vildar – primitiva och exotiska – varav en del tjänstgjorde som legosoldater. 

Jämfört med andra historiska skildringar framhåller Frankopan handelns roll för dåtidens stora riken när det gäller välstånd, kontakter och spridning av idéer. Medvetandet bland dåtidens imperiebyggare om handelns betydelse var stort. Att säkra ytan så att handel över stora avstånd kunde pågå ostört var en central militär uppgift. 

Det tydligaste exemplet i vår del av världen är Rom. Man byggde vägar, men lika viktigt var att det gick att färdas säkert. De romerska stormännens villor hade staket eller murar, men de var inte befästa. I det romerska imperiet rådde en relativ ordning. Stråtrövare korsfästes efter vägarna.  Julius Caesar rensade medelhavet från pirater.  

Rom drog förstås till sig handel. De framgångsrika erövringskrigen gav rikedomar och Rom behövde både basvaror som olja och spannmål – romarna hade fraktfartyg som inte överträffades i storlek förrän på 1800-talet – och lyxvaror. I delar av nuvarande Sydindien som exporterade till Rom var inflödet av romerska mynt så stort att de användes som lokal valuta. Redan romarna uppmärksammade för övrigt problemet med underskott i handelsbalansen. Guld och silver lämnade imperiet lika fort som det kom in.  

När det romerska imperiet föll samman försvann också ordningen. De typiska riddarborgarna vars främsta funktion var att kunna försvaras uppstod. Handeln försvårades. Välståndet minskade.  

Vikingarna var både krigare och handelsmän. De reste i stora grupper och uppvisade ett ansenligt våldskapital. En av de viktigaste handelsvarorna var slavar. Människor som togs till fånga på ett ställe och såldes på något annat. 

Vikingarna reste långt. En känd viking som Harald Hårdråde misslyckades med en statskupp när han var 15, reste till Konstantinopel, gjorde militär karriär, blev rik, reste hem och köpte halva Norge och dog till sist i ett slag i England 1066. Dock inte vid Hastings utan ett strax före. Han var inte ovanlig. Att vara legosoldat i Bysantiska riket var en karriärväg för äre- och penninglystna unga män. Det var den stora kristna supermakten. I dag motsvaras det kanske av att som ung svensk jobba på någon prestigefylld firma i New Yorks finanssektor. När Ansgar kom till Birka var kristendomen knappast en nyhet för befolkningen, det var tvärt om en känd religion med hög status.  

De italienska stadsstaterna grundade på handel blev rika. En del så rika att de kunde bedriva krig – helt och hållet med inhyrda flottor och soldater – i och omkring medelhavet. Krigen under senantiken gällde ofta kontroll av handelsvägar och handelsplatser. Krig på grund av religion och ideologi är ganska sena uppfinningar.  

Självklart var det inte fråga om frihandel i dagens mening. Handeln beskattades hårt med den bara delvis sanna motiveringen att det kostade att hålla vägar och handelsplatser säkra. 

Men det förändrar inte faktum att redan antikens härskare förstod värdet av handel, och att handeln vid sidan av militära äventyr gav i huvudsak unga män en chans att se världen och civilisationen att spridas. 

Magnus Nilsson


Taggar:
Kategorier: