Programförklaring

Denna programförklaring för Frivärld publicerades på debattsajten Newsmill (nu nedlagd) i samband med lanseringen av Frivärld den 9 maj 2011. Aktuell temastruktur finns under fliken Om oss.

1989 skrev den amerikanske ekonomiprofessorn Francis Fukuyama en artikel, “The End of History?”, i vilken han förutspådde marknadsekonomins och den liberala demokratins slutliga seger över totalitära läror. Det ideala tillståndet i den fria världen var uppnått och skulle sprida sig över globen som förebild för hur människor ville leva.

Det var en tid då det fanns anledning till optimism. Det förslavade östra Europa höll just på att befria sig från kommunismen. Den världsdel där miljoner människor hade dött under röda och bruna tyranners härjningar skulle snart kunna enas i en allt större freds- och frihetsunion, EU. Det “onda imperiet” Sovjetunionen föll sönder, medan USA efter Reagan-åren stod på höjden av makt och inflytande världen runt.

Bara några år senare presenterade den amerikanske statsvetarprofessorn Samuel Huntington en lika uppmärksammad och kontroversiell motbild av världsläget, i essän “The Clash of Civilizations”. Enligt den skulle en ny frontlinje komma att dras, nu mellan kristendom och islam, i en kamp om själarna och den världsliga makten.

Det var en tid då det fanns anledning till pessimism. Med framväxten av en terrorism i islams namn tycktes Huntingtons tes bekräftad, särskilt efter den 11 september 2001. Terrordåd och västvärldens svar i form av “krig mot terror” kom på goda grunder att skaka om många länder och föranleda inskränkningar i medborgarnas friheter och integritet som annars aldrig kommit på tal. Nya krig, i Irak och Afghanistan, kunde härledas till denna ideologiska motsättning.

Men verkligheten har visat sig mer mångfacetterad än Fukuyamas och Huntingtons profetior. I Europas nya och gamla demokratier har den liberala politiken och ekonomin aldrig vunnit någon slutlig seger; tvärtom växer hoten från strömningar av populism och extremism. EU har inte kunnat överbrygga nynationalism och inre splittring. USA har försvagats ekonomiskt och politiskt, och därmed Nato, samtidigt som det under Putin rustande Ryssland återuppväckt sin imperialism. Superdiktaturen Kina stiger fram på världsscenen som aktör med stormaktsambitioner, inte bara i Afrika.

I den positiva vågskålen ska läggas att den globala marknadsekonomin trots finanskriserna fortsätter att med den ekonomiska tillväxtens hjälp sprida välstånd till allt fler samhällen och bidra till deras modernisering. Miljarder är fortfarande förtryckta, i brist på egenmakt att förbättra sin livssituation. Men som Världsbanken visar i sin nyligen publicerade Global Monitoring Report för 2011 går utvecklingen åt rätt håll. Prognoser för 2015 uppskattar att antalet i extrem fattigdom minskar med 35 miljoner, främst i de nya BRIC-länderna, och att
andelen nästan halverats sedan 2005, då siffran låg över 20 procent av världens befolkning.

Helt otippat har utvecklingen i arabvärlden också givit öppningar till framsteg. Efter den bruna och röda socialismens fall i Europa står “den arabiska socialismen” i tur att transformeras. I land efter land sprider sig folkliga revolter mot de gamla envåldshärskarna på ett sätt som var otänkbart för bara några år sedan i vad som då troddes vara “stabila” stater. Men ofrihet kan i en utvecklad värld aldrig vara grund för stabila relationer mellan medborgare eller stater.

Som de senaste årens snabba utrikespolitiska förändringar och ekonomiska kriser visar är en bred omvärldsanalys allt nödvändigare som grund för medborgerligt deltagande i det politiska livet och förståelse för beslutsfattandets villkor. Bland regeringspartierna som inom oppositionen finns dock risken att diskussionen om en långsiktig utrikes- och säkerhetspolitik hamnar i skymundan för det dagliga. Att i denna värld hävda frihetliga rättigheter och idéer blir därför allt viktigare, och till den diskussionen vill vi bidra med bildandet av den nya satsningen Frivärld/Free World Forum, stödd av stiftelsen Fritt Näringsliv.

Inte minst en på den internationella scenen mindre aktör som Sverige har behov av många personliga globala nätverk i en alltmer multipolär värld. Vi vill bidra till sådant kontaktbyggande vid sidan av storföretagens, partiernas och myndigheternas världar. En annan viktig uppgift är att stimulera det politiska engagemanget hos en yngre generation som vi tror alltjämt formar sin värderingsbild utifrån frågan i “vilken värld” de och deras efterkommande ska växa upp. De vistas tankemässigt i en annan dimension än den svenska vardagspolitikens fokus på socialförsäkringsvillkor och skattesatser.

En god politisk tradition finns att bygga vidare på, med erfarenheter från alla dem som blev politiskt engagerade i kamp för friheten mot kommunism och nationalsocialism, rasism och kolonialism. Vi får heller inte förslösa arvet från den generation av svenskar som i decennier arbetade för Europatankens utbredning även i vårt land, ett engagemang som fångade och formade många av dagens högsta beslutsfattare och till slut resulterade i medlemskapet i EU.

Utmaningarna är många. Frihetens idéer riskerar tvärtemot Fukuyamas antagande att hamna på undantag i en tid när realpolitiska överväganden dominerar i de ekonomiska krisernas spår, särskilt i en värld där auktoritära eller totalitära statskapitalistiska system får en alltmer central ställning. En sådan utveckling gynnar inte Sveriges nationella intressen, än mindre långsiktig frihetlig samhällsutveckling.

På vår hemmaplan behövs fler frihetsröster i den utrikespolitiska debatten. Även om vänsterns opinionskraft har avtagit sedan globaliseringsdebattens och EU-stridernas höjdpunkt består trots regeringsskiftet fortfarande vänsterns grepp över ideologiskapande institutioner bland universitet, medier, frivilligorganisationer och myndigheter, inte minst biståndsindustrin och dess avläggare Svenska kyrkan.

Det bådar illa för kampen om den samtida omvärldsbeskrivningen och förståelsen av totalitära lärors hot mot fria samhällen. Visst, enstaka liberalkonservativa debattörer får stundtals genomslag om de passar in i mediedramaturgin. Regeringsföreträdare hörs i kraft av sin formella position men begränsas av maktutövningens formaliteter, politiska kompromisser och EU-samordning. Det saknas ett fristående utrikespolitiskt forum för mer långsiktig analys och opinionsbildning på frihetlig grund.

Därför vill vi med Frivärld försöka samla en bred grupp forskare, studenter, politiker, företagare, diplomater och enskilda opinionsbildare med en arsenal av studier, seminarier, konferenser och skriftpublicering. Vi sätter sökarljuset på tre områden:

1. Den globala systemstriden. Hur klarar marknadsekonomin och det öppna samhället utmaningen från auktoritära regimer och totalitära hotgrupper?

2. Säkerhetspolitiken kring Östersjön. Vad sker som berör Sverige och Baltikum i ljuset av rysk upprustning och expansion?

3. Nästa Europa. Vilka reformer behövs för ett effektivare europeiskt samarbete?

Det är stora uppgifter. Dessbättre är vi inte ensamma utan hoppas på samarbete också med andra likasinnade tänkare i Sverige och utomlands. Det finns inga gränser för arbetet att bidra till det den österrikiske filosofen Karl Popper kallade “det öppna samhället” som mobiliserar människors skapande krafter. Motsatsen känner vi blott alltför väl.

Mats Johansson och Markus Uvell