I briefen ”Stolen Futures”, utgiven av Frivärld och Nordic Ukraine Forum 2025, och återpublicerad i juni 2026 med tillkommande uppgifter, kartläggs de metoder, uppsåt och den omfattning i vilken Ryssland har kidnappat och tvångsdeporterat ukrainska barn. Rapporten tydliggör hur Ryssland använder demografi som ett vapen för att utplåna identiteter.  Insikterna från rapporten kan bidra till en bättre implementering av policyer och verktyg som kan användas för att återförena dessa barn med sina familjer – samt för att ställa Ryssland till svars för sina brott mot mänskligheten.

Återförandet av de ukrainska barnen utgör en avgörande del i att säkerställa en rättvis fred och kräver ett uthålligt internationellt engagemang med ansvarsutkrävande i centrum. Det är barnen som kommer att bygga framtiden – därför är det av största vikt att återförandet av de barn som har kidnappats och tvångsdeporterats betraktas som en nyckeluppgift i det fortsatta stödet till Ukraina.

Inlägget Stolen Futures – How Europe can ensure justice and the return of Ukraine’s abducted children (Revised Edition – June 2026) dök först upp på frivarld.se.

I denna temperaturmätare av den ryska krigsekonomin ger Frivärlds senior fellow Anders Åslund en uppdaterad lägesbild fyra år in i kriget. Rapporten är en uppföljning av Åslunds tidigare analyser av den ryska ekonomins utveckling under krig och sanktioner. Bland huvudpunkterna:

• Tre begränsningar styr Rysslands handlingsutrymme: finansiering, arbetskraft och teknologi. De finansiella sanktionerna är viktigast – Ryssland har varit utestängt från internationella kapitalmarknader sedan 2014 och kan inte upprätthålla ett budgetunderskott större än cirka 2 procent av BNP.
• De militära utgifterna har nått sitt tak: Efter en ökning med 2,5 gånger mellan 2021 och 2025 fryser Kreml försvarsutgifterna 2026. Samtidigt höjs momsen från 20 till 22 procent – kriget presenteras inte längre som kostnadsfritt för ryska folket, utan ”seger” har ersatts av ”utmattning”.
• Inflationsstatistiken framstår som mystisk: Officiellt har inflationen sjunkit till under 6 procent, men konsumenternas inflationsförväntningar har legat på drygt 13 procent i flera år – och oberoende inflationsmätningar är förbjudna. Är den verkliga inflationen 13 procent krymper ekonomin snarare än växer.
• USA:s krig mot Iran blev en räddare i nöden: Just när oljesanktionerna börjat bita drev kriget upp de globala oljepriserna, och amerikanska sanktionslättnader kan ge Ryssland ett budgettillskott på nästan 100 miljarder dollar – tillräckligt för att rädda Putins regim från en budgetkris.

Rapporten avslutas med den avgörande frågan: en rysk kollaps blir, som 1917, i så fall inte ekonomisk utan politisk. Hur mycket lidande är ryssarna beredda att utstå innan de gör uppror?

Inlägget Rysslands (fortsatt) vacklande krigsekonomi dök först upp på frivarld.se.

Sammanfattning:

• Japans försvarsförmåga och säkerhetspolitik har länge begränsats av den pacifistiska konstitution som landet antog efter andra världskrigets slut. Denna konstitution förbjuder Japan att ha någon militär eller någon förmåga att bedriva krig. Landets väpnade styrkor kallas för ”Självförsvarsstyrkorna”, och så sent som 2020 uppgick försvarsbudgeten till 1 procent av BNP.

• Det senaste dryga årtiondet har Japans säkerhetspolitiska situation försämrats dramatiskt. Spänningarna med Kina har ökat, och Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina medför oförutsägbarhet. Japan har territoriella konflikter med båda dessa länder. Även hotet från Nordkorea har förvärrats. Samtidigt väcker USA:s nya utrikespolitik frågetecken kring dess pålitlighet som säkerhetsgarant.

• Tidigare premiärministrar Abe Shinzo och Kishida Fumio vidtog viktiga åtgärder för att öka Japans militära befogenheter och säkerhetspolitiska handlingsutrymme. Tack vare förändringar i opinionen och en nyvunnen supermajoritet i underhuset så har Takaichi Sanae, premiärminister sedan oktober 2025, goda möjligheter att gå längre i detta reformarbete.

• Japans säkerhetspolitiska uppvaknande innebär möjligheter för Europa att stärka samarbetet med en viktig partner i en kritisk region. Det kommer tydliga signaler från Japan om att vilja öka samarbetet med Europa. För detta krävs en insikt om hur konflikter i olika delar av världen hör ihop, samt en vilja att också erbjuda stöd till Japan när det behövs.

Inlägget Japans säkerhetspolitiska uppvaknande dök först upp på frivarld.se.

I denna rapport redogör Karl Lallerstedt, till vardags senioranalytiker vid FOI men här skrivande i egenskap av privatperson, för logiken bakom den indisk-europeiska konvergensen och argumenterar för att båda sidor aktivt bör ta tillvara den säkerhetsmöjlighet som avtalet öppnar för. Några av rapportens huvudpunkter är:

• Ekonomiskt utbyte som en säkerhetstillgång: Ömsesidigt beroende formar strategiskt beteende. På samma sätt som Taiwans ”silikonsköld” höjer kostnaden för USA att avstå från ingripande, skulle en växande ekonomisk exponering mellan EU och Indien med tiden göra diplomatiskt, regulatoriskt och sanktionsbaserat stöd för varandra mindre otänkbart. Samtidigt skulle diversifieringen i sig minskar sårbarheten för påtryckningar från en enskild partner.
• Djupare frändskap bortom handel och säkerhet: Hållbara partnerskap vilar på mer än ekonomisk och säkerhetspolitisk logik. EU och Indien är båda stora, internt heterogena system som styrs genom institutionaliserad pluralism och förhandling, i skarp kontrast till Kinas och Rysslands centraliserade modeller. En gemensam utsatthet för terrorism och hybridhot, liksom ett delat intresse av att motstå en eurasisk ordning dominerad av en enda makt, förstärker samhörigheten.
• Hinder som är reella men hanterbara: Farhågorna kring Indiens beroende av Ryssland, europeisk beslutsamhet i en Kinakris och demokratisk tillbakagång är ofta överdrivna. EU:s tjugo sanktionspaket mot Ryssland visar på en vilja att bära betydande ekonomiska kostnader. Indiens band till Ryssland är inte så enkla som de ofta framställs, och kompromisser som CBAM-uppgörelsen visar att friktioner går att förhandla bort.

Inlägget Från “Alla handelsavtals moder” till strategiskt partnerskap – Indien och Europa kommer närmare varandra dök först upp på frivarld.se.

I rapporten Skuggberedning 2026 presenterar Patrik Oksanen och Karl Agell resultaten från en enkät med tio experter och försvarsdebattörer i Sverige, Finland, Danmark och Estland. Rapporten är en del av Frivärlds projekt ”Skuggberedningen” som följer Försvarsberedningens arbete inför slutrapporten i november 2026. Bland huvudpunkterna:

• Tempot är den kritiska bristen: Försvarsberedningens tidigare nivå på 2,6 procent av BNP framstår som djupt otillräcklig. Flera experter ser 3,5 procent som en bottenplatta snarare än ett slutmål, och varnar för att dagens system inte klarar av att omsätta pengarna i verklig försvarsförmåga tillräckligt snabbt.
• Sverige måste fullt ut tänka som en Nato-medlem: Försvaret av Sverige handlar inte längre bara om svenskt territorium, utan om att stärka avskräckningen i hela den nordisk-baltiska regionen. Den amerikanska säkerhetsgarantin kan inte längre tas för given – förmågor som i dag bara USA tillhandahåller måste byggas upp i Europa.
• Hotbilden är bredare än ett klassiskt väpnat angrepp: Ett systematiskt hybridtryck syftar till att gradvis underminera statens funktion och samhällets sammanhållning. Sveriges främsta sårbarhet ligger inte i enskilda sektorer, utan i bristande samordning mellan dem.

Rapporten avslutas med fyra principer riktade till Försvarsberedningen: hastighet före perfektion, verkan före form, ansvar före antaganden, och allierade före vana.

Inlägget Skuggberedning 2026: Sverige måste (fortfarande) rusta snabbare dök först upp på frivarld.se.

I denna rapport skriver Stefan Fölster, docent i nationalekonomi och Senior Fellow vid Frivärld, om hur Europa kan stärka sin säkerhet genom decentralisering, fria marknader och vassare innovationspolitik. Några av rapportens huvudpunkter är:

• Europrima-obligationer som säkerhetspolitiskt verktyg: Genom att skapa en djup och likvid marknad för standardiserade europeiska statspapper kan Europa minska sitt beroende av amerikanska statsobligationer, sänka sina finansieringskostnader och höja priset för länder som hotar europeisk säkerhet. Utan ökad centralisering eller upplåning i EU:s regi.
• Decentralisering som styrka, inte svaghet: Europas förmåga att motstå autokrati bygger just på att makten inte koncentreras i för få händer. Rapporten argumenterar för att ”koalitioner av villiga” länder, med mekanismer för att kringgå obstruerande medlemsstater, är ett mer robust alternativ än ökad centralstyrning.
• Innovation och försvar kräver resultatbaserad politik: Ukrainas framgångar med drönarteknik och Hangzhous AI-ekosystem visar att decentraliserad, resultatdriven innovation slår centralt planerade industrisatsningar. EU:s innovationspolitik bör skifta från forskningsanslag till betalning för uppnådda resultat.

Inlägget En ny säkerhetsstrategi för Europa dök först upp på frivarld.se.

I denna rapport skriver Frivärlds tidigare senior fellow Minna Ålander om det nya Nato och Sveriges roll i detta. Några av rapportens huvudpunkter är:

• Det nordiska och europeiska uppvaknandet: I tomrummet efter USA är det nu europeiska allierade som står för de nya bidragen till den norra flanken. Vi ser en snabb integration av nordiska försvarsstrukturer (genom det finsk-svenska samarbetet och NORDEFCO), samtidigt som Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Polen kraftigt trappar upp sin militära och strategiska närvaro i vår region.

• Sveriges mer centrala roll: Nordens geografiska närhet till Kolahalvön gör regionen extra utsatt, men ökar samtidigt det strategiska värdet inom Nato. Sverige och de andra nordiska länderna tar nu ett omfattande operativt ansvar, bland annat genom det svenska ramverksansvaret för Natos Forward Land Force (FLF) i norra Finland.

• Ett framtvingat europeiskt kärnvapendilemma: När USA aktivt undergräver trovärdigheten i sin utökade avskräckning ställs Europa inför oundvikliga vägval gällande kärnvapen. Rapporten diskuterar Frankrikes erbjudande om en ”europeisk dimension” av sin kärnvapenkapacitet – en diskussion som nu börjat involvera länder som Sverige och Polen.

Inlägget Towards a New NATO dök först upp på frivarld.se.

Vad händer när Europas försvar ska växa, men industrin saknar kapitalet som krävs? Varför får vissa bolag grönt ljus medan andra stoppas av ESG-betyg? Och hur kan ett system designat för att skydda hållbarhet i stället riskera att göra oss mer sårbara?

Detta policy-papper syftar till att öppna upp en diskussion om ett konkret hinder som svenska företag verksamma inom försvarsindustrin möter, som i förlängningen riskerar att hålla tillbaka en verkligt kritisk industri och därmed försvarsuppbyggnaden i Sverige och Europa.

När Sverige och Europa står inför existentiella hot, måste försvarsföretagen betraktas som en grundpelare för hållbara och öppna samhällen.

Inlägget En bakbunden industri – Rankingmetoder hämmar försvarsinvesteringar dök först upp på frivarld.se.

1. Rysslands militära hot och destabilisering av närområdet.
2. Kinas strategiska expansion och teknologiska dominansambitioner
3. Antogistiska stater och rörelser som utnyttjar våra digitala och fysiska sårbarheter
4. Konflikt i Mellanöstern
5. Internationell normupplösning och sviktande regelbaserad världsordning 
6. Inre hot: Polarisering, extremism och organiserad brottslighet
7. Handelspolitik som konfliktverktyg, beroenden och kritiska resurser/råvaror

Dessa punkter lyfts i rapporten med tillhörande fokusfrågor för att stimulera en diskussion kring hur vi för svensk del kan bemöta och navigera i en splittrad och konfliktfylld omvärld.

Säkerhetsindex 2026 är framtagen av Frivärld tillsammans med fellows och tillhörande nätverk av experter och specialister inom bland annat säkerhetspolitik, försvarssamarbeten, hybrid- och informationskrigföring samt analytiker med spetskunskap från olika geografiska regioner.

Inlägget Frivärlds säkerhetsindex för 2026 dök först upp på frivarld.se.

I denna rapport skriver Kinaanalytikern Kristina Sandklef om hur partiet använder industri­politik, statlig finansiering, partikommittéer, lagstiftning och indirekta tvångsmedel för att styra både statliga och privata företag. Resultatet är ett system där politiska prioriteringar överordnas marknadslogik. Överproduktion och prisdumpning påverkar de globala marknaderna, samtidigt som kinesiska myndigheter får direkt insyn i företagens beslut, data och strategier.

Privata företag ges visst manöverutrymme, särskilt högteknologiska bolag, men förväntas samtidigt visa politisk lojalitet och bidra till partiets prioriteringar, exempelvis genom fattigdomsbekämpning eller satsningar i strategiska sektorer. Partikommittéer och den växande Enhetsfrontens påverkan utvidgar partiets närvaro även i företag som formellt är privata eller utlandsägda.

Rapporten visar hur sammanflätningen mellan parti och näringsliv skapar systemrisker, osäkerhet och starka geopolitiska spänningar. För Sverige och EU, med tusentals företag aktiva i Kina, är förståelsen av denna utveckling avgörande för att kunna värna öppen handel, ekonomisk säkerhet och rättvisa konkurrensvillkor.

Inlägget Temperaturmätare: Kinas näringsliv och statens inflytande över företagen dök först upp på frivarld.se.