Unsplash. Photo by: @Thing2196
Sverige är nu sedan bara dryga två veckor, efter många små och stora steg, fullvärdiga medlemmar i försvarsalliansen.
I likhet med andra större skiften så stämmer även detta till eftertanke. Vad händer nu, vad innebär det och vad ska vi lägga fokus på? Det färska medlemskapet kommer helt naturligt att prägla många av de säkerhetspolitiska samtalen framåt och gör redan så.
Men vi ska samtidigt inte göra misstaget att förstora förhållanden som delvis redan rått sedan långt tillbaka.
Vid det här laget är Sverige och svenskarna väl införstådda med Natos bidrag till säkerhetsordningen globalt, liksom vårt försvar genom att otaliga övningar och processer är synkroniserade med försvarsalliansens.
Som med alla andra omställningar som rör samhället så behöver vi däremot reflektera kring hur vi tar oss an det som ändå är också delvis nytt på ett så framgångsrikt sätt som möjligt.
Vi vet ju hur lång tid det tagit – och fortfarande kan man argumentera tar – att förstå oss själva i EU-kontexten, att vi som svenskar är en del av EU. Trots det starka stödet för den Europeiska Unionen som finns liksom de enorma fördelar det inneburit för Sveriges del så vacklar förståelsen för att vi – också(!) är EU. I Sverige är det långt ifrån självklart att man identifierar sig som EU-medborgare eller europé. I Eurobarometern från 2021 svarade endast 42 procent av svenskarna att de identifierar sig som européer, vilket tillsammans med Grekland är minst av samtliga medlemsländer.
Det märks i hur våra politiska processer och reaktioner stundom varit sena i relation till beslutsfattandet i EU, många är de frågor som avhandlas i den inrikespolitiska debatten som skulle varit mer konstruktiva att föra långt tidigare för att kunna ha möjlighet att påverka besluten från EU som sätter ramarna här hemma.
Låt oss inte göra om detta misstag med Nato. Vi behöver vara snabba med att komma in i försvarsalliansens inre kärna och hitta en tydlig roll, samarbeta med nära och förtrogna och hitta allianserna inom alliansen där vi kan påverka. Vi behöver kort sagt vara mer strategiska och det i en tidig fas.
Politiken, försvaret och försvarsindustrin tillhör sannolikt de som hunnit förbereda sig mest på inträdet medan andra också högst relevanta aktörer såsom media behöver fokusera inte bara på kunskapshöjning men också prioriteringar vad gäller bevakning och resurser. Låt oss vara generösa med kunskapsdelning över olika sektorer.
Det vore en stor vinst om det som det idag råder närmast konsensus om nämligen att Sverige inte fullt ut tagit till sig EU inte behöver bli verklighet när det kommer till den svenska Natoidentiteten.
Anna Rennéus Guthrie, chef Frivärld
