Per Stenius, om att vi efter Coronakrisen måste tänka nytt kring frihandel och globalisering både inom näringslivet och offentlig verksamhet.
Covid-19 och fjärilseffekten.
När man diskuterar fjärilseffekten – det vill säga att en fjärils vingslag kan leda till en orkan på andra sidan jorden – så är det en ohygglig liknelse för vad en dålig mathygien på en ”wet-market” i Kina har gjort med världsekonomin. Spridningen av Covid-19 är en händelse som är absurd men samtidigt rationell med tanke på det ekonomiska system vi har byggt sedan 1980-talet.
Nu ser vi hur en gammal värld förgås i takt med att pandemin breder ut sig och skyddsåtgärder vidtas. Där de antaganden man har gjort för just-in-time-samhället inte passar en global supply chain, och där behovet av en just-in-case metod är ofrånkomligt för att undkomma världsekonomins hårda vindar.
Vad är då just-in-time? Från början var det en metod framtagen av den japanska bilindustrin där Toyota i takt med att man ville konkurrera på allvar internationellt, sökte skaffa sig en uthållig konkurrensfördel. Tidigare var kutymen att biltillverkare höll stora lager av reservdelar och komponentproduktionen skedde in-house i tillverkarnas egna integrerade värdekedjor. Dock, alla val har ett pris och att hålla stora kapitalvaror i lagerdepåer är dyrt (ett exempel är H&M:s problem med ett växande klädlager 2018).
Toyota valde i stället en modell i vilken man outsourcade produktionen genom avknoppad komponenttillverkning och ett tätt integrerat nätverk av underleverantörer. På så sätt lyckades man minska den egna risken genom att lägga ut lagerhållningskostnaden på leverantörerna och med Toyota som en av få stora beställare i nätverket.
Modellen anammades snabbt av västvärlden. Tillsammans med globaliseringen såg man chansen att expandera modellen genom att korsa gränser och mellan länder för att kunna nyttja relativpriserna och på så sätt sänka kostnaderna än mer. Denna globala just-in-time-modellen baseras på framförallt två antaganden:
(1) End-of-History-antagandet om en fredligare och stabilare värld och (2) att stater inte kommer att lägga hinder i vägen för frihandeln utan i perspektiv av att alla vinner snarare uppmuntra den och öppna gränser. Det vill säga det kommer inte att uppstå större störningar i leveranserna över gränserna.
Båda antagandena har under det senaste decenniet prövats hårt säkerhetspolitiskt i en alltmer polariserad värld, men de har krackelerat fullständigt de senaste veckorna. Covid-19 pandemin har lyckats underminera stabiliteten och öppnat för flera stater att vidta auktoritära åtgärder bland annat i Ungern där Viktor Orbán numera styr landet genom dekret. Utöver detta har stater stängt gränserna och försökt konfiskera varandras material (som man fortsatt försöker handla över gränserna p g a brist i landet). Senast i raden återfinns USA och Frankrike.
Antagandena för global just-in-time har med andra ord eroderat i samma takt som Covid-19 har spridit sig från den kinesiska industrin, till afterski-festande mellanchefer i Norditalienska alperna. Dock, det kommer en post-Covid-19 värld och inför denna behöver vi betänka de två antagandena som är underliggande för både den privata industrin och statens krisberedskap.
Vi behöver göra en skillnad där just-in-time fortsatt kan anpassas för att användas under de antagandena som gäller för den modellen. Det innebär att den bör tillämpas nationellt (och eventuellt regionalt) och där leverantörerna antingen är svenska eller europeiska. Det vill säga under såna villkor att metodens antaganden kan säkras mot eventuella störningar.
När det däremot gäller produkter från t ex Kina som är avhängiga global efterfrågan, är det nog nödvändigt att gå mot en överkapacitet för att bygga upp nationella och eventuellt europeiska beredskapssystem att luta sig mot om det sker störningar i de globala värdekedjorna. Det är tankegångar som för övrigt också återfinns i delbetänkandet Hälso- och sjukvård i det civila försvaret – underlag till försvarspolitisk inriktning, men som även behöver diskuteras inom näringslivet.
Det vill säga att näringslivet även under störning har förmåga för fortsatt stabil produktion, men också att näringslivet som en del av det civila totalförsvaret har förmåga att ställa om produktionen när global supply chains störs ut. Att samhället lyckas bevara och vidhålla en känsla av normalitet i händelse av kris eller konflikt är avgörande för hur samhället fortsatt tar sig an prövningen.
Sammanfattningsvis behöver vi alltså tänka nytt kring om frihandel och globalisering både inom näringslivet och offentlig verksamhet. Med andra ord måste vi börja leva med att viss komponentlagring måste få tillåtas gå med överkapacitet och där just-in-time-samhället Sverige måste integreras samman med en just-in-case-beredskap.
PER STENIUS är masterstudent i International Business & Politics vid Köpenhamns handelshögskola, life-science konsult samt utrikesakademist 2020.
