Kan demokratikampen i Belarus bli vår tids baltiska frigörelse?
Januarihändelserna i Litauen 1991. Kommer Belarus att gå samma väg? Foto: Wikimedia
I över en månad har belarusierna protesterat mot president Lukasjenkas groteska regim och charad till presidentval. Folket önskar sig en demokratisk stat med fria och äkta val, men blir istället häktade, förvisade och torterade. Uppförsbacken kan tyckas brant, men demokratikämparna i Belarus kan tröstas och inspireras av att en liknande folkrörelse gav de baltiska länderna sin demokratiska självständighet för snart 30 år sedan.
De sena 80- och tidiga 90-talen var en häpnadsväckande tid i europeisk historia. Sovjetunionen förföll så hastigt att utomstående observatörer knappt kunde tro sina ögon. Baltikums frigörelse var och förblir, i den större berättelsen, en saga om hur allt som kunde ha gått fel faktiskt blev rätt. Sverige spelade en avgörande diplomatisk roll i dramat och det är underligt att ett så stort mirakel kan ta så lite plats i det folkliga medvetandet.
I diplomaten Lars Peter Fredéns böcker, ”Förvandlingar” och ”Återkomster”, återges en rafflande förstahandsredogörelse om hur de 125 000 sovjetiska soldaterna drog sig tillbaka på fredligt vis och hur Baltikum lämnades till att skriva sin egen historia. Att Moskva skulle ge upp denna strategiska pärla frivilligt var det få som anade, men så blev det och fram till pandemin tuffade färjorna tryggt till Riga och Tallinn. Balterna är med i EU och NATO och kan stoltsera med en BNP-tillväxt som imponerat i snart 30 år.
Säkerhetsläget för Sverige har aldrig förbättrats så mycket till så liten kostnad. Utsikten från de östra gotländska stränderna gick från attackplansbaser och luftlandsättningsdivisioner som närmsta grannar, till tre demokratiska republiker med frihet, lugn och ro som ledstjärnor för framtiden.
Samma förhoppningar finns i det södra grannlandet. Men Lukasjenkaregimens dödsryckningar lär pågå så länge de livsuppehållande insatserna från Moskva fortsätter.
Övergångsrådets ledare och troligtvis den egentliga valsegraren Svetlana Tichanovskaja, annonserar från sin exil i Litauen:
– Revolutionen i Belarus är ingen geopolitisk revolution. Den är varken prorysk eller antirysk. Den är varken proeuropeisk eller antieuropeisk. Det här är en demokratisk revolution.
Det är dock troligt att ett postrevolutionärt Minsk kommer vilja ta samma geopolitiska väg som Kiev och vända sig västerut istället för öst. Det har trots allt varit en succé för balterna. Och det är precis detta Rysslands president Vladimir Putin inte kan tillåta. Buffertlandet Belarus får inte puttas ur den ryska intressesfären, än mindre bli en reklamaffisch för demokratiskt regimskifte.
Rysslands patologiska imperialism mot sina slaviska ”brödranationer” kan, om allt går fel, frammana en upprepning av vad som hände i Ukraina 2014. Men att hävda sig genom att spänna ryska militära muskler i Belarus skulle innebära starkt lokalt motstånd.
Risken är att Belarus blir ett nytt om än mer konfliktfyllt Ukraina, men hoppet lever fortfarande att Belarus likt Baltikum finner sin väg mot demokrati och befrielse. Här kan den svensk-europeiska diplomatin göra skillnad igen. Som den gjorde för balternas frihet trettio år sedan.
Dino Ekdal
Praktikant, Frivärld
