Nu är det dags att syna korten i frågan att återinföra beredskapspolisen efter Riksdagens majoritetsbeslutet våren 2020 konstaterar Mikael Juul Sörensen. Tänker ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin och justitieminister Gunnar Strömmer trotsa riksdagsviljan och gå emot hur Moderaterna har röstat tidigare?
Foto: Regeringen (Bohlin & Strömmer) samt Polis och militär övar trafikkontroll. Foto: Svante Rinalder/Försvarsmakten (Mitten, som föreställer trafikkontrollövning med Försvarsmakten och Polisen)
”Utskottet anser att det är angeläget att detta arbete inte längre fördröjs utan skyndsamt påbörjas”. (2020/21:JuU23 sidan 34)
I december 2017 fick dåvarande regeringen en parlamentarisk utredning med namnet Motståndskraft – Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025 som slog fast:
”En sådan analys ska utgå från totalförsvarets krav och föreslå hur en förstärkningsresurs bör utformas för beredskapshöjningar och krig. Försvarsberedningen föreslår att ett arbete bör påbörjas under innevarande försvarsbeslutsperiod för att ta fram strukturen för en ny förstärkningsresurs och för att påbörja rekrytering. Målet bör vara att förstärkningsresursen vid utgången av 2021 omfattar cirka 1000 civilpliktiga. Vid utgången av 2025 bör polisens förstärkningsresurs uppgå till cirka 3000 civilpliktiga.”
Med andra ord skulle det finnas cirka 1000 civilpliktiga vid slutet av 2021. För ett år sedan. Det gör det inte.
Försvarsutskottet lämnade över ett yttrande till Justitieutskottet (2017/18:FöU6y). Justitieutskottet svarade på Försvarsutskottets – Utskottet anförde att det i avvägningen mellan behov, nyttjandegrad och kostnader inte gjorde någon annan bedömning än regeringen gjorde när den beslutade att det med dagens situation inte finns tillräckliga skäl att för att upprätthålla beredskapspolisen. Utskottet påminde vidare om att det finns en möjlighet att vid höjd beredskap återinföra organisationen.
Sedan Sverige avvecklade beredskapspolisen 2012 har just motiveringen från bland annat Socialdemokraterna varit avvägningen mellan behov, nyttjandegrad och kostnader. Vad man inte har nämnt speciellt mycket i andra sammanhang är meningen – det finns en möjlighet att vid höjd beredskap återinföra organisationen. Det kan var och en lista ut att det skulle inte vara möjligt utan förberedelser. I samband med att Rikspolisstyrelsen påbörjade avvecklingen av beredskapspolisen 2010, fick Pliktverket i uppdrag av RPS att göra sig av med alla listor över civilpliktiga beredskapspoliser. Utrustning förstördes eller skänktes bort. För en gång skull visade Polismyndigheten prov på effektivitet vilket skulle bli till ett högt pris för samhället, och inte minst för polismyndigheten.
I den parlamentariska utredningen ”Motståndskraft” ingick beredskapspolisen i kapitlet om lag och ordning. Dåvarande regering fick rapporten i december 2017 och sedan dess har antalet sprängningar och skjutningar accelererat. Det skulle naturligtvis rent teoretiskt kunna skynda på utredningen om beredskapspolisen och det med hög prioritering. Efter det att Ryssland startade sitt angrepp på grannlandet Ukraina har man skyndat på uppbyggnaden av Försvarsmakten. Den upprustningen har prioritering nummer 1 på den politiska listan. Samtidigt har man tonat ned risken för ett militärt angrepp mot vårt land. Överbefälhavare Michael Bydén och den förra regeringen påpekar däremot att hotet för cyberangrepp, påverkansangrepp och hybridangrepp har ökat. Angrepp som sker i fredstid. Rent logiskt skulle då prioriteringen ligga på lag och ordning, och det är det men i andra sammanhang, men inte när det gäller utredningen om det civila försvaret och beredskapspolisen.
En typisk reaktion vi svenskar lider av är att vi vaknar till när det har hänt något men vi har inte förståndet att ligga i framkant. 2018 “sågade” Rikspolischef Dan Eliasson Liberalernas förslag om att återinföra beredskapspolisen med orden: ”Jag tror på att vi ska utrusta polisen med de resurser vi behöver för att kunna hantera det uppdrag vi har. Sedan har vi vid extraordinära situationer möjlighet att dra från militärens resurser. Det är väldigt många som konstaterar att det här med beredskapspoliser var en väldigt dyr lösning som i princip aldrig användes”.
Dan Eliasson avslutade med intervjun med:
”Jag tror mer på att nu bygger vi oss starkare och så har vi andra samverkanspartner vi kan jobba med i stället för att ha en grupp som står på tomgång”.
Problemet med det Eliasson sade är att det finns inga andra myndigheter eller yrkesgrupper som kan stödja polisen med samma legalitet. Tvärtom är alla beroende av polisen, till och med polisen själva. Sedan omorganisationen 2015 har Polismyndigheten inte blivit starkare utan tvärtom svagare. För illustrera bilden med den försvagade polismyndigheten kan vi titta på hur de hanterade gränsbevakningen mot bland annat Norge och inte minst i Malmö och vid Øresundsbron. Situationer där beredskapspolisen hade behövts, trots snacket om dyr lösning som nästan aldrig användes. .
Sedan kan man ställa sig frågan, med vilka lagstöd skulle militären kunna stödja polisen? Under gränsbevakningen mot Norge bidrog de med att observera, förra statistik och rapportera, något som Försvarsmakten inte bygger krigsförband eller krigsavhållande förmåga genom.
Nu får vi se om det kommer ett politiskt beslut under våren 2023. Försvarsberedningen föreslog att ett arbete borde ha påbörjats redan under föregående försvarsbeslutsperiod för att ta fram strukturen för en ny förstärkningsresurs och för att påbörja rekrytering. Det kommer att ta cirka 4 år att bygga upp en beredskapspolis 2.0 Den ska vara en självständig enhet på NOA med egen stab och en budget likt Nationellt Forensiskt Centrum med namnet Försvarsenheten. En stab som ostört kan bygga upp förutsättningarna för beredskapspolisen 2.0.
Så, vari ligger problemet, Bohlin och Strömmer? Ska den svenska byråkratin stå i vägen? Kommer de ryska trollen att respektera det? En sak är säkert naturkatastrofer har ingen respekt för vår svenska byråkrati.
Mikael Juul Sörensen
Sakkunnig i polisens krisberedskap samt beredskapspolis
