Kina och Ryssland har insett den geopolitiska betydelsen av vaccindiplomati – det borde även väst göra. Det hade både räddat människoliv på kort sikt och säkerställt global stabilitet på lång sikt. Frivärlds Margareta Barabash skriver om de geopolitiska konsekvenserna av vaccindiplomatin.
Låginkomstländer tvingas vända sig till Ryssland och Kina för vaccin till mycket förmånliga priser – detta görs sällan av god vilja och internationell solidaritet, skriver Margareta Barabash. På bilden syns en leverans av det ryska Sputnik V-vaccinet till Argentina. Foto: Wikimedia Commons/Casa Rosada (Argentina Presidency of the Nation).
Den ojämna tillgången till covid-19-vaccin orsakar globala klyftor mellan höginkomst- och låginkomstländer. Å ena sidan är man i väst med mer eller mindre snabba steg på väg mot flockimmunitet. Å andra sidan tvingas många länder i Afrika, Asien och Latinamerika vänta på en ”trickle-down” effekt av vaccinen, med ökad smittspridning och konsekvenser för ekonomin som följd.
Höginkomstländer har kunnat säkerställa vaccinleveranser från ansedda producenter främst tack vare redan innan existerande handelsförhållanden sinsemellan.
Låginkomstländer tvingas däremot vända sig till Ryssland och Kina som distribuerar sina vaccin till mycket förmånliga priser. Detta görs sällan av god vilja och internationell solidaritet, utan ofta kräver man – direkt eller indirekt – ett ökat inflytande i landet som köper vaccinen. Detta sker inom ramen för stormakternas alltjämt påtagliga påverkansoperationer mot länder över hela världen. Exempelvis har Kina krävt att Paraguay, i utbyte mot förmånlig vaccinimport, ska ändra sin hållning i Taiwanfrågan samt pressat Brasilien till att öppna sin 5G-marknad till Huawei.
Även europeiska länder är måltavlor för påverkan, i kölvattnet av EU:s långsamma vaccinhantering. Öst- och centraleuropa, med Ungern i spetsen, är särskilt utsatta. Slovakiens utrikesminister Ivan Korčok hävdar att distributionen av det ryska vaccinet Sputnik V är en form av hybridkrigföring och att öppnandet av den europeiska marknaden för vaccinet uppmuntrar desinformation och Kremlvänliga krafter.
Beroendet av vaccinimport från Kina och Ryssland förstärks ytterligare av att det globala Covax-initiativet inte fungerat så väl som det var tänkt. Detta beror främst på systematiska distributionshinder och dålig kommunikation mellan statsmakt och medborgare, framför allt i Afrika, men även på grund av så kallad ”vaccine hoarding” från västs sida. WHO vädjar nu till höginkomstländer att skänka vaccindoser till länder som blivit utan.
Samtidigt hävdar epidemiologer världen över att vi på grund av alla mutationer kan hamna i en situation som innebär att vi måste vaccinera oss varje år, i likhet med influensavaccin. Även detta kan leda till ett långsiktigt beroende av ryska och kinesiska vaccin. Detta lär i sin tur bidra till stormakternas ökade globala inflytande. Med ett USA som successivt vänder sig inåt och ett EU som inte ens för sig självt kan klargöra vilken roll man bör åta sig på den globala arenan riskerar en sådan situation på sikt att stjälpa den geopolitiska världsordningen.
Sveriges biståndsminister Per Olsson Fridh fick kritik efter hans uttalande om att Sverige bör skänka vaccindoser till låginkomstländer, utan att först ha vaccinerat klart sin egen befolkning. Det finns två anledningar till varför han har en poäng.
För det första är det inte säkert att dagens vaccin garanterar immunitet mot framtidens mutationer. I takt med att samhällen gradvis öppnar upp kommer resandet att öka – och med det sannolikheten att mutationerna sprids över landsgränser. Detta innebär genast risk för nya virusutbrott. Länder med utbredd fattigdom, hög befolkningstäthet och dålig infrastruktur är extra känsliga för snabb och okontrollerad smittspridning, med mutationsbildning som följd. Detta visar inte minst den kritiska situationen i Indien. Om nya mutationer som vaccinimmunitet inte biter på sprids i länder med flockimmunitet har allt arbete varit förgäves. Här gäller således principen att ingen är säker förrän alla är säkra.
För det andra är det ett faktum att Ryssland och Kina ofta har mörka intentioner när det kommer till att förse låginkomstländer med vaccin. Därmed finns risken att stora delar av hela kontinenter hamnar i den ryska eller kinesiska intressesfären, i stället för att bygga upp demokratin och stärka ekonomin. Många länder – bland annat i Afrika – har under de senaste åren framgångsrikt bekämpat fattigdom samt rört sig mot en mer progressiv och frihetlig riktning. Pandemin och dess konsekvenser har satt käppar i hjulet för den positiva utvecklingen. Därmed ökar också sårbarheten inför främmande makts påverkan.
Väst har möjlighet att stoppa den negativa spiralen genom att erkänna den geopolitiska betydelsen av vaccindiplomati. I ställer för att ägna sig åt ”vaccine hoarding” kan man skänka överblivna doser till Covax-initiativet eller främja vaccinexport.
Då räddar vi inte bara människoliv på kort sikt, utan säkerställer även global stabilitet på lång sikt.
Margareta Barabash
Verksamhetskoordinator på Frivärld
