Genom en lucka i lagen så kan en arbetsgivare neka en reservofficerare som ska tjänstgöra rätt till ledighet, men inte säga nej till hans arbetskamrat som är tidvis tjänstgörande soldat. Att soldaten, men inte befälet har laglig rätt behöver behöver politiken ändra på skriver Magnus Konradsson, ordförande, och Johan Hamnegård, vice ordförande, i Förbundet Reservofficerarna.
Försvarsmakten ska tillväxa. Flera regementen ska återinrättas, allt fler ska göra värnplikten och cirka 90.000 personer ska kunna övas för att försvara vårt land. Det är nödvändigt och bra.
I regeringens proposition om Totalförsvaret 2021-2025 anges att ”tillgång till yrkes- och reservofficerare är en förutsättning för en utökad krigsorganisation och därmed är försörjningen av dessa personalkategorier en viktig fråga”.
Vi delar regeringens syn på att tillgången på officerare är en förutsättning för tillväxt.
Just därför behövs förändringar, så att Försvarsmakten ska kunna få tillgång till sina reservofficerare. Fler inblandade än Försvarsmakten och den enskilde behöver ta sitt ansvar för att reservofficerare ska kunna tjänstgöra – främst politiken men också de civila arbetsgivarna.
Under de drygt 120 år som det har funnits reservofficerare i Sverige har dessa utgjort en stor del av ryggraden i försvaret av Sverige. Reservofficeren har sitt dagliga yrke i det civila och tjänstgör dessutom på deltid som officer i Försvarsmakten.
På papperet finns drygt 6 000 reservofficerare. I verkligheten är det oklart hur många av dem som kan göra nytta i krigs- eller grundorganisationen, antingen på grund av ålder, bristande övning, att de är placerade i andra myndigheter – eller för att de inte får ledigt från sina civila arbetsgivare.
De tidvis tjänstgörande soldaterna har explicit laglig rätt till tjänstledighet när de ska tjänstgöra i Försvarsmakten. Sådan rätt saknar deras chefer, reservofficerarna. Vi har medlemmar som förgäves sökt ledigt för att få tjänstgöra som reservofficer, och som tvingas tacka nej till övningar trots att de både vill, är lämpade, och behövs i försvaret.
Detta är förstås helt orimligt.
Nyligen påpekade riksdagsledamot Jörgen Berglund (M) för försvarsminister Peter Hultqvist (S) att reservofficerare behöver laglig rätt till tjänstledighet från civila arbetsgivare. Han fick svaret:
”Enligt den arbetsgivarpolitiska delegeringen är det myndighetschefen som ansvarar för den egna verksamhetens kompetensförsörjning. Vilka villkor som bör gälla för reservofficerare är därför en fråga som i första hand bör hanteras av Försvarsmaktens ledning i samverkan med arbetstagarorganisationerna vid myndigheten, men även i dialog med andra organisationer.”
Försvarsmakten arbetar redan idag föredömligt med att få civila företag att ställa sig positiva till att deras personal tjänstgör i försvaret. Men det räcker tyvärr inte, eftersom det enbart bygger på den civila arbetsgivarens goda vilja. Varken Försvarsmaktsledningen eller arbetstagarorganisationerna i Försvarsmakten har mandat att besluta att reservofficerare ska få tjänstledigt från sina civila arbetsgivare vid tjänstgöring inom totalförsvaret.
Men det har politiken.
Laglig rätt till tjänstledighet för tjänstgöring i totalförsvaret borde vara lika självklar som rätt till föräldraledighet, och gälla både soldater och officerare. Det är dessutom enkelt gjort; det krävs bara ett tillägg i den redan befintliga Lagen om vissa försvarsmaktsanställningar, som reglerar soldaters rätt till tjänstledighet. Vi uppmanar därför regeringen att snarast rätta till denna lucka i lagstiftningen.
Enligt nu gällande regelverk får en reservofficer tjänstgöra max tre år under en åttaårsperiod. Försvarsmakten investerar alltså miljonbelopp i utbildning av en person, som sedan inte ska få tjänstgöra mer än tre år. Rimligare hade varit att ta bort denna begränsning. En reservofficer som tjänstgör heltid under lång tid, borde istället växla över till yrkesofficer. Vi uppmanar därför regeringen att snarast rätta till denna begränsning avseende tillgänglighet, för att öka Försvarsmaktens tillgång på officerare.
I den bästa av världar växeldrar reservofficerens civila respektive militära karriärer. KTH-studenten som började som chef för en skyttepluton kanske gör bättre nytta inom cyberförsvaret när hon fått några års erfarenhet som IT-ingenjör. Om Försvarsmakten fokuserar på kompetens, och på att det ska finnas karriärvägar på alla nivåer även för reservofficerare, kommer man få kontinuerlig tillgång till spetskompetens som inte går att utbilda fram inom den egna myndigheten.
Om försvaret ska kunna tillväxa behövs reservofficerare som kan, vill och får öva. Och som har råd att göra det.
Ingångslönen för en nyexaminerad reservofficer är 26.000 kronor i månaden, vilket är cirka 5.000 kronor lägre än medianlönen i Sverige. Reservofficerare finns i alla åldrar och ekonomiska grupper och är ofta akademiker. Ju längre upp i den civila karriären reservofficeren kommer, desto mer kännbart blir inkomstglappet vid tjänstgöring i Försvarsmakten. Ju mer kvalificerad reservofficeren blir i det civila yrket, desto sämre blir tillgängligheten för Försvarsmakten om det blir för kostsamt för den enskilde att tjänstgöra.
Vi förespråkar därför att civila arbetsgivare ska fylla ut sina reservofficerares löner helt under de få veckor som de tjänstgör i totalförsvaret. Som kompensation skulle den civila arbetsgivaren få sänkt arbetsgivaravgift för reservofficeren under hela den tid som hon eller han är anställd. På så sätt blir alla vinnare: den civila arbetsgivaren får ”rabatt” på högkvalitativ arbetskraft som får regelbunden kompetensutveckling i ledarskap, Försvarsmakten får bättre tillgång till sin personal, reservofficeren får möjlighet att öva och samtliga parter deltar i att ta ansvar för Sverige. Även här behövs politiska beslut.
Försvaret av Sverige är allas angelägenhet. Vi behöver alla ta ansvar för att vi ska ha ett robust totalförsvar, god folkförankring och tydlig försvarsvilja. När totalförsvaret nu ska återinrättas har reservofficeren en viktig roll att fylla. Reservofficerens möjlighet att tjänstgöra är därför inte en fråga bara för den enskilde, utan för Sverige.
Magnus Konradsson, ordförande Förbundet Reservofficerarna
Johan Hamnegård, vice ordförande Förbundet Reservofficerarna