Historiskt och exceptionellt när Finland tänjer på lagrummen för att skicka trupp till Kabuls flygplats konstaterar Yrsa Grüne-Luoma om veckans politiska beslut i Helsingfors. Före 2017 hade det varit helt otänkbart, då Finland länge hållit hårt att finsk militär används bara för försvara det egna landet vilket är en konsekvens av andra världskriget. Samtidigt drar många slutsatsen att processen måste gå snabbare nästa gång.
Foto: Uttis jägarregemente/Finlands försvarsmakt (från Facebook).
Man kan inte nog betona hur viktigt det är att kunna fatta snabba beslut i en krissituation. Detta prövades av Finland i veckan. Det finns rum för förbättring.
Visst gick det undan med fart. Riksdagen avbröt sin sommarsemester i fredags .Regeringens redogörelse om Afghanistan behandlades i brådskande ordning i plenum. Redan tidigare hade riksdagens utrikesutskott behandlat regeringens förslag att skicka tiotals finländska soldater för att stödja evakueringsoperationen på Kabuls flygfält.
Beslutet i riksdagen var enhälligt och president Sauli Niinistö skrev på utan dröjsmål. Redan samma kväll lyfte två av Flygvapnets tre C-295M-plan från Utti nära staden Kouvola östra Finland där en stor del av elitstyrkorna inom Försvaret får sin utbildning.
Regeringen vill inte säga exakt hur många finländska soldater som skickats till Kabul och hänvisar till säkerhetsskäl. Man är också förtegen när det gäller att avslöja några som helst detaljer kring deras utrustning. Det enda man säger är att det handlar om ”tiotals” soldater, alla anställda inom Försvaret och med erfarenhet av krishanteringsoperationer. En del har tidigare tjänstgjort i Afghanistan. Vidare uppges att de alla har ställt upp frivilligt.
Jägarregementets fana.
Mandatet möjliggör användningen av våld i självförsvar. Men rörelsefriheten är begränsad till flygfältet och dess omedelbara närhet. Med ”omedelbar närhet” avser man området mellan Talibans kontrollposter och ingången till själva flygfältet, heter det.
Både utrikesminister Pekka Haavisto och försvarsminister Antti Kaikkonen har understrukit att det inte är uteslutet att de finländska soldaterna tvingas ta till vapen, eftersom situationen är spänd och utvecklingen oförutsägbar. Mandatet gäller maximalt en månad.
Finland skickade redan tidigare i veckan två tjänstemän till flygfältet. Deras uppgift är att med hjälp av namnlistor kolla identiteten på dem som Finland har lovat transportera hem. Soldaternas uppgift är att trygga tjänstemännens säkerhet och hjälpa till att skapa ordning i det kaos som råder när folk trängs för att försöka ta sig in på flygfältet och säkra sig en plats ombord på ett plan som skulle föra dem ut ur landet.
Finlands beslut har med rätta betecknats som exceptionell. Att skicka beväpnade soldater till ett land utanför EU och utan att landet ifråga har bett om militär assistans har kallats historiskt. Före 2017 när lagen ändrades hade detta inte varit möjligt, Finland har hållit hårt på att finsk militär används bara för att försvara det egna landet. Undantag har varit FN:s, EU:s och de NATO-ledda operationerna på Balkan.
Men också inom ramen för de lagrum man nu använde har man tänjt på reglerna. Det borde egentligen finnas en begäran från ”värdlandet” men för tillfället finns det inget sådant styre i Afghanistan. Då har man i stället hänvisat till tidigare förfrågan från EU och NATO om Finland kunde tänka sig att vid behov bidra till att säkra flygfältet i Kabul under evakueringen. Regeringen är dock noga med att framhålla att de finländska soldaterna står under Finlands kommando och tar order enbart av sina egna befälhavare.
Riksdagen tackade regeringen för att den förde ärendet till riksdagens plenum. Hur hela processen sköttes var ett modellexempel på att Finland kan agera snabbt i en krissituation, hette det efteråt.
Men det fanns också många som tyckte att man kunnat agera ännu snabbare. Bland annat tidigare utrikesministern Erkki Tuomioja tyckte att man kunde ha skickat iväg den finländska styrkan utifrån utrikesutskottets beslut redan på torsdagen. Haavisto sade att regeringen konsulterat justitiekanslern som uppmanade regeringen att vänta med att ge order om att soldaterna kunde åka iväg och låta riksdagen behandla ärendet först.
Foto: Jon Norppa/Tasavallan presidentin kanslia (Republikens presidentkansli)
Flera riksdagsledamöter påpekade att processen borde göras ännu snabbare och tycker att lagen på den punkten borde ses över. Utrikesministeriets jurist ser inget direkt behov av detta just nu.
Turerna kring beslutsprocessen väcker ändå frågor. Nu gick det bra och relativt snabbt, eftersom det handlar om att evakuera finska medborgare. Men Finland har också förbundit sig att ta hem personer som har permanent uppehållstillstånd i Finland och också sådana som stått i direkt anställningsförhållande till Finland. Löftet gäller också dessa personers familjer och handlar om sammanlagt cirka 170 personer.
Men redan under riksdagsdebatten dök det upp kritik mot att personer med permanent uppehållstillstånd i Finland som åkt till Afghanistan för att träffa sina släktingar ska få hjälp att komma tillbaka.
”Varför åker de till Afghanistan på semester om det var så farligt att de inte kunde bo där”, frågade bland annat Sannfinländarna. Sannfinländarnas färska ordförande Riikka Purra upprepade samma sak i en tv-intervju på lördag förmiddag.
Andra riksdagsledamöter anser att Finland borde hjälpa alla som arbetat för att stödja Finland. Alltså även de som indirekt varit anställda – enligt utrikesminister Haavisto skulle antalet som då borde evakueras vara cirka tusen.
Ur riksdagsmännens kommentarer kan man utläsa svagheten i dagens förfarande.
Presidentens makt har kraftigt inskränkts. Men han är fortfarande överbefälhavare. Tuomiojas åsikt om att soldaterna kunde ha åkt iväg ännu snabbare är ingen dålig idé.
Om man kombinerar behandlingen i utrikesutskottet med presidentens roll som överbefälhavare så kunde förfarandet i en allvarlig krissituation göras ännu smidigare med en lagändring där ett beslut av dessa två institutioner skulle räcka till för att skicka iväg en militär styrka redan innan riksdagen tar upp ärendet till behandling, givetvis med behandling i plenum i efterskott.
Yrsa Grüne-Luoma
Frilansjournalist och tidigare utrikes- och säkerhetspolitisk kommentator i Hufvudstadsbladet i Helsingfors.
