Handelskriget som Trump har startat är ett i allra högsta grad tveeggat vapen. Det bakfyrar och drabbar oftast den som utestänger världshandeln från sig själv allra mest. Nu ser vi hur de amerikanska bolagen och det amerikanska näringslivet drabbas av högre kostnader, fundamental osäkerhet och förstörda handelskedjor. Efter att de senaste 20 åren ha varit den ekonomi som tillsammans med den kinesiska dragit allra störst nytta av globaliseringen stänger nu Trump ner stora delar av den handel som gjort USA stort.
I det krig USA nu inleder mot världens ekonomier, förutom mot Ryssland och Belarus, är vårt vapen att handla mer med andra och varandra. Det kommer inte att kompensera för vår handel med USA men USA kommer inte kunna kompensera för den handel man isolerar sig ifrån.
Vi som tillhör de attackerade kan välja att på olika sätt underlätta och fortsätta öppna upp för en ökad handel med andra medan USA väljer att handla mindre med omvärlden. Det är början på en nedgång för det land som har varit den ledande kraften i den globala ekonomin.
Det kommer att drabba amerikanska konsumenter och amerikansk ekonomi. Resultatet kommer vara högre priser, mindre konkurrens, sämre kvalitet och sämre marknadsmöjligheter för amerikanska företag i de länder man för handelskrig emot. Det är vanvett och dumhet.
Noterbart är att det finns dem i den svenska debatten som försöker försvara eller ursäkta honom med påståenden om att Europa gör likadant. Det är falskt, fel och påhittat och i bästa fall desinformation från Trump.
Europeiska unionens tullsatser motsvarar sammanvägt med helheten i vår handel med USA de tullsatser som USA sammanvägt har mött EU med, innan man startade handelskriget. EU:s tullar bör självfallet sänkas mer än de redan gjort under de senaste decennierna och det sker bland annat genom de olika handelsavtal som EU ingår i med andra länder.
Det kunde också skett genom det frihandels- och investeringsavtal som förhandlades mellan EU och USA fram till att Trump 2017 slutligen sa nej till vidare förhandlingar när han inledde sin första mandatperiod. EU har inga tullar som är utformade för att godtyckligt attackera andra utan finns där i syftet att skydda egna industrier och sektorer av ekonomierna.
Det är ett felaktigt sätt att skydda den egna ekonomin och det drabbar de egna medborgarna men de är inte utformade i ett fientligt syfte mot andra länder. Samma gäller för alla och det har ett inåtvänt syfte, men de är som sagt på väg att spela en allt mindre roll genom nya frihandelsavtal och återkommande frihandelsrundor. Större frihandelsrundor har det blivit allt färre av sedan USA sa nej till generella handelsöverenskommelser och beslöt sig för att underminera WTO. Och som sagt, de europeiska tullarna är tvärtemot vad Trump och hans svenska trumpister försöker hävda, på samma nivå som de amerikanska tullarna tidigare har varit. För en del varor är de lägre och för en del andra är de högre. Sammanvägt skiljer det däremot enbart decimaler.
I den ekonomiska krigföring som Trump har inlett ligger hot och krav mot alla länder som går USA emot eller som har ett handelsöverskott mot USA. I den krigföringen ligger inte bara hot om tullar på grund av falska påstående, Detta är en paranoid föreställning om ondskefulla syften med avsikt att plundra ett USA, som under de senaste 20 åren har haft en mer framgångsrik ekonomisk utveckling än de länder som Trump hotar.
I den planen ligger av allt att döma grumliga tankar om att på en gång sänka dollarns värde, söka reducera den amerikanska statsskulden och kräva att andra länders valutor på något underligt sätt ska höjas i värde utöver marknadens värdering.
Det är ett krig och en retorik som bygger på politisk hänsynslöshet och ekonomisk galenskap i strävan att utöva utpressning på andra länder för att komma över tillgångar och dominera globalt genom att göra andra fattigare hellre än att alla blir rikare. Det är en politik som redan har gjort USA mindre, både ekonomiskt och politiskt. Det riskerar nu att färga av sig på amerikanska företag och på förtroendet för deras varor. Det är dåligt för både USA och för den globala ekonomin.
Det blir nu viktigt för Europa att stå starkt och enat. Handelskriget bör bemötas tydligt och hårt samtidigt som vi öppnar upp för en ökad handel världen över. Det kommer kräva att vi genom handling och gemensamma institutioner står starka genom att vi är politiskt och ekonomiskt enade och beslutskompetenta. I det handelskrig som syftar till att skapa finansiell instabilitet och ekonomisk svaghet hos andra kommer Europeiska unionens ekonomiska styrka sättas på prov och det är eurozonen som är den centrala maktfaktorn i de beslut som behöver fattas och den sammanhållning som krävs.
Enskilda länder med egna valutor kommer att bli föremål inte bara för hot utan även för den politiska osäkerhet som Trump vill skapa. Det kan den ena dagen leda till att en valuta stiger i värde och den andra dagen sjunker. Den kan därför bli undervärderad likaväl som övervärderad. Den gemensamma valutan har sin stabilitet för unionens medlemmar genom att den är förankrad i en gemensam ekonomi och inre marknad större än någon annan.
Euron blir därför inte bara en avgörande ekonomisk och politisk gemenskap. Den blir också en säkerhetspolitisk gemenskap som ger styrka mot en administration som genom handeln och dollarn som vapen hotar sina vänner och struntar i den globala ekonomins utveckling.
På samma sätt som Sverige till slut efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 drev fram en ny insikt i Sverige om att vår säkerhet formas gemensamt med andra bör vi nu inse att euron är en säkerhetspolitisk gemenskap i en tid där handelskrig och försök att skriva ner den amerikanska statsskulden riskerar att leda till omfattande finansiell instabilitet. Med en ökad integration, en utvecklad offensiv handelspolitik och en gemensam valuta där vi alla står samlade minskar utrymmet för Trump att hota, söndra och försvaga.
För Sveriges del har argumenten mot euron som anfördes inför folkomröstningen 2003 visat sig vara irrelevanta och inte giltiga i dagens ekonomi. Den egna valutan ger inte möjlighet att bedriva en självständig penningpolitik. Kronkursen svarar inte mot den ekonomiska fundamenta i den svenska ekonomin. En sjunkande kronkurs underlättar inte för export eftersom svensk export är intimt förknippad med svensk import. Den har däremot gjort oss fattigare och stimulerar de delar av ekonomin där konkurrenskraften förutsätter låglönearbeten snarare än avancerade produkter och tjänster som kan bära och behöver höga löner.
Den osäkra kronkursen har bidragit till en finansiell instabilitet inom den svenska ekonomin, något som vi sett sedan den sjunkande kronan drev fram en inflation som skadade både svenska hushåll och svenska investeringar. Tron på att vi är säkrare genom att ställa oss utanför Europeiska unionens finansiella system bygger på föreställningen att vi i en integrerad marknad kan ställa oss vid sidan av våra viktigaste handelspartners ekonomiska utmaningar är fel och föråldrad. Vi blir alla mer stabila genom gemensam säkerhet.
Nu med Trumps handelskrig har det blivit allt viktigare att vara med för att i centrum av EU kunna delta i de beslut som kommer att vara avgörande för europeisk ekonomisk politik, budgetprioriteringar och finansiella avgöranden. De politiska skälen att vara med har vuxit när hoten mot oss ökar och när samtidigt allt fler är med eller på väg in. Snart är det bara vi och Ungern som vill stå utanför och det är inte genom den gemenskapen vi bidrar till europeisk solidaritet och handlingskraft.
Den ekonomiska och politiska integrationen har utvecklats sedan 2003 och de säkerhetspolitiska hoten har genom handels- och valutakrig blivit akuta. Det är dags att vi nu låser kronan till euron och tar steget in i ett fullvärdigt medlemskap i EU. Sverige bör bidra med full kraft till Europas styrka, inte till dess splittring. Vi bör ha full kraft i de beslut som kommer krävas för att hävda Europas gemensamma linje. Vi kan inte längre bida vår tid. Genom euron och ett fullständigt medlemskap i EU bidrar vi till beslutsamhet, handlingskraft och enighet inom EU, för Europas säkerhet.
Gunnar Hökmark, ordförande Frivärld
