Både Sverige och Ryssland har undanhållit relevant information om Raoul Wallenbergs öde. De fyrtiofyra undertecknarna av det öppna brevet uppmanar utrikesminister Linde att agera.
Förintelsemonumentet i Berlin.
Bästa utrikesminister Linde,
75 år har nu gått sedan Raoul Wallenbergs heroiska uppdrag att rädda judarna i Ungern undan den nazistiska terrorn. Den 17 januari 2020 markerade 75-årsdagen för Wallenbergs försvinnande i Sovjetunionen.
Det är hög tid att världen äntligen får veta vad som hände den man som med rätta anses vara en stor hjälte i motståndet mot Förintelsen som är ett av de största brotten i mänsklighetens historia.
När den svenska regeringen sände den 31-årige Raoul Wallenberg som diplomat till Ungern i juli 1944, hade redan fler än 500 000 ungerska judar deporterats och mördats i nazisternas dödsmaskineri. Under de kommande sex månaderna lyckades Wallenberg – med betydande stöd från både den ungerska motståndsrörelsen och diplomater från några andra neutrala stater – skydda, livnära och hitta bostad åt många av de nära 150 000 judar som då var kvar i Budapest. Den omfattande räddningsinsatsen krävde en nästan omänsklig kraft och kreativitet.
Att Raoul Wallenberg i januari 1945 blev tillfångatagen av det sovjetiska militära kontraspionaget Smersj, var olagligt och i strid med både hans officiella status som diplomat och Sveriges neutralitet. Det utgjorde också en allvarlig kränkning av hans mänskliga rättigheter. Ryska myndigheter erkände formellt detta först år 2000 när den ryska allmänna åklagarmyndigheten utfärdade ett officiellt rehabiliteringsdekret för Raoul Wallenberg. I detta betonades att Wallenberg arresterades av rent politiska skäl, ”utan anklagelser för ett specifikt brott”. Slutsatsen var att Wallenberg ansågs vara ett offer för ”politiskt förtryck”.
Enligt internationell rätt – inklusive Europakonventionen för mänskliga rättigheter och FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden – har offer för förtryck och deras familjer en laglig rätt till sanningen. Därför kan man med stöd i lagen kräva att den ryska regeringen ger en fullständig förklaring till Raoul Wallenbergs öde, inklusive offentliggörande av all relevant dokumentation som finns i ryska arkiv. Än så länge vägrar dock den federala säkerhetstjänsten FSB, den ryska allmänna åklagarmyndigheten och andra myndigheter att ge Raoul Wallenbergs familj tillgång till handlingarna som rör hans fall, trots att myndigheternas arkiv innehåller material som är okänt för allmänheten.
Både tidigare sovjetiska och senare ryska regeringar har ljugit om viktiga aspekter av Raoul Wallenbergs försvinnande. Mycket relevant dokumentation undanhölls under årtionden avsiktligt både från hans familj och forskare. De ryska tjänstemännens ovilja att dela nyckelinformation under den decennielånga utredningen som gjordes av den officiella svensk-ryska arbetsgruppen (1991–2000), kastar en skugga över hela undersökningen.
Den undanhållna informationen väcker allvarliga frågor om den officiella versionen av Raoul Wallenbergs död i ett sovjetiskt fängelse, något som påstås ha inträffat som ett resultat av en hjärtattack den 17 juli 1947. I själva verket visar nyligen offentliggjorda dokument från det svenska utrikesministeriets arkiv att ryska statliga säkerhetsmyndigheter har starka tvivel rörande detta påstående som gjordes i den så kallade Smoltsov-rapporten som offentliggjordes 1957. 2011, och igen 2012, bekräftade FSB-arkivarier för svenska diplomater att Wallenberg nästan säkert satt som fånge nr 7 i Lubjankafängelset i Moskva, där han förhördes den 23 juli 1947, sex dagar efter hans officiella dödsdag den 17 juli 1947. Tyvärr delade svenska tjänstemän aldrig denna viktiga information varken med Raoul Wallenbergs familj eller forskare.
Det verkar vidare förhålla sig så att det saknas minst fyra sidor i den 1991 offentliggjorda så kallade Vysjinskij-noten (angående Raoul Wallenberg) i vilken sovjetledningen i augusti 1947 officiellt hävdade att Wallenberg inte var i Sovjetunionen. De saknade sidorna bör fortfarande finnas i Rysslands presidentarkiv och kan ge viktiga bakgrundsinformation om orsakerna till Wallenbergs internering och eventuellt om hans öde. På samma sätt måste viktiga frågetecken rätas ut rörande uppgifter från flera vittnen som rapporterat att de hört om eller träffat Raoul Wallenberg i sovjetiska fängelser efter 1947.
Orsaken till varför det inte har gått att fastställa fullständiga fakta om Wallenbergs öde är med stor sannolikhet inte brist på information eller att hans fall inte skulle omfattas av i internationell rätt. Det handlar snarare om Rysslands underlåtenhet att tillgängliggöra alla relevanta dokument och att därmed följa gällande lag.
Vi undertecknade vill till er personligen och till det svenska utrikesdepartementet uttrycka vår uppskattning för att ännu en gång, i oktober 2019, officiellt tagit upp frågan om Raoul Wallenbergs öde med de ryska myndigheterna.
Den svenska regeringen har även framledes ett ansvar för att klargöra vad som hände en av landets medborgare, tillika diplomat och hedersmedborgare i fem länder – Australien, Israel, Kanada, Ungern och USA. Vi uppmanar därför utrikesministern att använda alla medel som står till förfogande för att till slut ge rättvisa åt Wallenberg och hans familj.
Det blir en kraftfull signal till världen om att Raoul Wallenbergs arv – hans mod, medkänsla och kompromisslösa försvar av mänskliga rättigheter – förblir lika viktigt och beundransvärt som för 75 år sedan.
MARIE von Dardel-Dupuy är dotter till Professor Guy von Dardel, Raoul Wallenbergs halvbror.
LOUISE von DARDEL är dotter till Professor Guy von Dardel, Raoul Wallenbergs halvbror.
MATILDA von DARDEL är svägerska till Raoul Wallenberg.
NANE ANNAN är dotter till Nina Lagergren, Raoul Wallenbergs halvsyster.
MI ANKARCRONA är dotter till Nina Lagergren, Raoul Wallenbergs halvsyster.
BENGT LAGERGREN är son till Nina Lagergren, Raoul Wallenbergs halvsyster.
ASTRI LIDMAN är dotter till Nina Lagergren, Raoul Wallenbergs halvsyster.
CECILIA ÅHLBERG är barnbarn till Nina Lagergren, Raoul Wallenbergs halvsyster.
NAREK AGHAJANYAN är konstnär.
JESÚS ALCALÁ är jurist och författare.
SUSANNE BERGER är koordinator för The Raoul Wallenberg Research Initiative.
HENRIK BERGGREN är författare och historiker.
RACHEL BERNHEIM är chairman of The Raoul Wallenberg Committee of the United States.
VADIM BIRSTEIN är biolog, historiker och författare.
DIANE BLAKE är president of The Raoul Wallenberg Committee of the United States.
PERCY BRATT är advokat.
THOMAS BUERGENTHAL är tidigare domare Internationella domstolen i Haag och Lobingier Professor Emeritus of Comparative Law and Jurisprudence vid George Washington University.
JOHN LE CARRÉ är författare.
Hon IRWIN COTLER är tidigare kanadensisk justitieminister.
PETER DAHLIN är chef för Safeguard Defenders.
HAIDEH DARAGAHI är publicist.
LARS DENCIK är professor emeritus i socialpsykologi.
CAROLINE EDELSTAM är chef för Stiftelsen Harald Edelstam.
Sir HAROLD EVANS är tidigare redaktör för The Sunday Times och The Times.
ELIZABETH HOLTZMAN är tidigare ledamot av den amerikanska kongressens representanthus.
AMINEH KAKABAVEH är riksdagsledamot.
ARI KAPLAN är styrelseordförande i The Independent Investigation Into Raoul Wallenberg’s Fate.
Hon DAVID KILGOUR är juris doktor och tidigare kanadensisk utrikesminister.
MARVIN W MAKINEN är professor vid Department of Biochemistry & Molecular Biology, University of Chicago.
DAVID MATAS är advokat.
SUSAN E MESINAI är medlem i The Independent Investigation Into Raoul Wallenberg’s Fate.
GERALD NAGLER är hedersordförande i Civil Rights Defenders.
MONICA NAGLER WITTGENSTEIN är litteraturkritiker och tidigare ordförande för Svenska Penklubben.
SUZANNE NESSIM är konstnär.
MIKAEL OSCARSSON är riksdagsledamot.
AGNETA PLEIJEL är författare och professor emerita i dramatik.
ARNE RUTH är tidigare chefredaktör för Dagens Nyheter.
RICHARD A SALOMON är vd i Vantage Point Consultants och vice styrelseordförande i Illinois Holocaust Museum & Education Center.
NAT STERN är John W and Ashley E Frost Professor of Constitutional Law, Florida State University College of Law.
LAURENCE H TRIBE är Carl M Loeb University Professor och professor i Constitutional Law vid Harvard Law School.
LOVICE MARIA ULLEIN-REVICZKY är grundare av Antal Ullein-Reviczky Foundation.
FRANK VAJDA är professor A O i neurovetenskap, innehavare av Nordsjtärneorden, ordförande i The Australian Raoul Wallenberg Committee och en av dem som räddades av Raoul Wallenberg.
IRMTRUD WOJAK är vd för The Buxus Foundation.
MACIEJ ZAREMBA är journalist och författare.
Undertecknarna av det öppna brevet till utrikesminister Ann Linde representerar här endast sig själva och inte nödvändigtvis de organisationer som de är verksamma vid.
