Sverige behöver använda ordförandeskapet i OSSE för att lyfta frågorna om den negativa utvecklingen i Ryssland, det gäller bland annat det uppmärksammade fallet om historikern Jurij Dmitrijev som kartlagt Stalins massgravar i Karelen, det skriver riksdagsledamoten Maria Nilsson som är Liberalernas talesperson för högskole- och forskningsfrågor.
Jurij Dmitriev. Foto: Victoria Ivleva/International Memorial
I dagarna kom beskedet att den ryske historiken Jurij Dmitrijev riskerar ännu ett fängelsestraff. I september dömdes han, i vad de allra flesta anser vara en fabricerad rättegång för barnsexbrott till 13 års fängelse.
Vad är Jurij Dmitrijevs egentliga brott? En rysk historiker som vigt sitt liv åt att blottlägga Stalinterrorn. Däri ligger också hans brott, åtminstone i ögonen på den nuvarande ryska regimen.
Dmitrijev har fokuserat sina efterforskningar på den plats han känner bäst. Området runt staden Petrozavodsk i den ryska Karelen. Han har upptäckt massgraven i Sandarmorch där niotusen människor fanns begravda.
I april 2014 stod jag på ett fält utanför Moskva. Under mina fötter fanns tusentals offer för Stalinterrorn. Mördade och kastande i massgravar som sedan fylldes igen och föll i glömska. Sådana platser finns runtomkring i Ryssland. Det är omöjligt att med säkerhet veta om alla massgravar har hittats efter Stalinterrorns härjningar som nådde sin kulmen under åren 1934-39. Den terror som den sovjetiske ledare Josef Stalin utsatte sin egen befolkning för var ett statssanktionerat massmord.
Det här är inte enbart historien om Jurij Dmitrijev det här handlar om synen på historien och hur den används som politiskt redskap. I boken Putins nya Rysslands och det förflutnas skuggor skriver journalisten Shaun Walker om hur Vladimir Putin gjort det till ett politiskt projekt att förändra historien för att använda att vinna realpolitiska fördelar. Putinregimen har mytologiserad andra världskrigets eller det stora fosterländska krigets, som det kallas i Ryssland vinst över fascismen i ansträngningar att underblåsa dagens ryska imperiedrömmar. I den nutida ryska historieskrivningen har Molotov – Ribbentrop akten i det närmaste suddats ut ur medvetandet.
I essän Putin och utbrottet av andra världskriget -en essä om bruk av historien i Krigsvetenskapsakademin tidskrift beskriver professor Kristian Gerner hur Vladimir Putin systematiskt använder ett ideologiskt historiebruk för att rättfärdiga annekteringen av Krim. Gerner beskriver också hur Vladimir Putin ideologiskt tvättar den ryska historien. I ett tal från 2019 anklagade han bland annat Väst och Polen för att ligga bakom krigsutbrottet 1939 på grundval av den så kallade Munschenöverenskommelsen. Det hela är djupt oroväckande. Politiker ska inte skriva historien.
Vad gör Sverige och vad är Sveriges ansvar? Det är några av de frågor som kom upp under den interpellationsdebatt med utrikesminister Ann Linde mot bakgrund av fallet Jurij Dmitrijev. Det framkommer av statsrådets svar att Sverige har både inom internationella institutioner och bilateralt riktat kritik mot Ryssland för dess agerande mot Jurij Dmitrijev. Ministern pekade också på att fallet Dmitrijev är en del i en större utveckling i Ryssland som går åt fel håll. Frågan är vad kan Sverige mer göra?
Mitt svar skulle vara att fortsätta på samma inslagna väg men att använda det kommande årets ordförandeskap i OSSE som en arena för att tydligare fördöma den ryska utvecklingen. Socialdemokraterna var för ett och ett halvt år sedan drivande i att Ryssland återigen skulle bli en aktiv medlem i Europarådet.
Jag och mitt parti ansåg det då vara ett misstag och jag anser det i ljuset av det senaste året fortfarande vara ett misstag. Det kanske viktigaste av allt är att skapa allianser av likasinnade stater som är villiga att kritisera Ryssland offentligt. Rysslands mål är att söndra och härska det är tydligt inte minst inom Europa och EU. Det är när EU enat som det kan visa sin utrikespolitiska styrka.
Sverige kan göra mer.
Maria Nilsson
Högskole- och forskningspolitisk talesperson Liberalerna.
