Norden är en av världens mest stabila centra för demokrati och fria medborgare. Mångfald, respekt för den enskilde och en tydlig bild av att statens roll är att styra landet men inte kontrollera samhällets alla funktioner. Det är en sammanvävd kultur som förenas med en ekonomisk integration som genom EU har blivit fördjupad, där de nordiska länderna kompletterar varandra i den globala ekonomins större mönster. I och med Finlands och Sveriges inträde i Nato för ett år sedan har vi nu alla samma säkerhetspolitiska plattform, något som har en betydelse långt utöver den försvarspolitiska samordningen och integrationen.
I en värld där demokratin antingen är utsatt eller präglas av polarisering som försvagar dess ledarskap står de nordiska länderna ut samtidigt som de nordiska samhällena präglas av en ekonomisk stabilitet och en välfärd som trots alla de problem möter oss ger förutsättningar som få andra länder i dag har.
Den liberala demokratin och rättsstaten står stark i Norden, marknadsekonomin är djupt förankrad och öppenheten för omvärldens eller vetenskapens nya impulser stor. Tillsammans har vi en ekonomisk styrka som gör Norden till åtminstone en G10 ekonomi, vad gäller innovationskraft ligger vi i världstopp. Det gäller också de flesta rankinglistor över öppenhet, transparens, pressfrihet, anti-korruption samt det mer självupplevda begreppet lycka och välbefinnande.
Det finns ytterligare en viktig faktor; de nordiska länderna är internationalistiska i sin syn på fri handel världen över, det transatlantiska perspektivet och i viljan att hävda mänskliga fri- och rättigheter och demokratins värden i det internationella samfundet.
På andra sidan Östersjön har vi grannländer som är nära integrerade med oss, politiskt och ekonomiskt samt numera säkerhetspolitiskt. De baltiska nationernas säkerhet är vår säkerhet och vår säkerhet är de baltiska ländernas avgörande förutsättning. De baltiska länderna tillhör de mest stabila nya demokratierna i vår värld. De präglas av en utveckling av sina samhällen som är den nordiska. Den ekonomiska integrationen är långt driven och de baltiska länderna delar med de nordiska en långt driven digitalisering och modernitet i sina ekonomier. Norden tillsammans med de baltiska länderna är definitivt en G7-ekonomi.
Samtidigt är vi geografiskt i centrum för de spänningar som handlar om Rysslands fientlighet mot väst, rysk vilja att kontrollera Östersjön och projicera makt över Arktis. Det krig som nu pågår i Europa – Rysslands krig i Ukraina – pågår i vårt omedelbara grannskap och dess utfall kommer att vara definierande för vår säkerhet i framtiden.
Den dagen kriget är över kommer Ukraina bli en snabbt växande ekonomi. Det samma gäller den fortsatta utvecklingen i Polen. Här längs dessa länders gränser kommer Rysslands hot vara som störst så länge säkerhetsgarantier inte är av det slaget att det blir fullkomligt otänkbart för Ryssland att utöva aggression mot sina grannar. På motsvarande sätt kommer också de baltiska nationerna och Finland vara gränsländer som redan i dag står under en rysk provokation med återkommande riktade hot.
I ett vidare perspektiv är Norden i sin helhet, och därmed Östersjön, en förutsättning för kontroll över Nordkalotten, Arktis och vägarna ut i Atlanten. För en överskådlig tid framöver kommer detta vara en säkerhetspolitisk utmaning för de nordiska länderna tillsammans med våra grannländer på andra sidan Östersjön, de baltiska länderna och Polen.
Den säkerhetspolitiska miljö som utvecklas i vår del av Europa kommer i sin tur vara odelbar med europeisk säkerhet i sin helhet. Rysslands krav på kontroll över länderna i Centraleuropa kvarstår och synen på Väst i sin helhet som en fiende kommer ligga till grund för den ryska regimens syn på omvärlden.
De nordiska länderna är ett kraftcentrum för liberal demokrati, för marknadsekonomi och innovationer och måste nu vara drivande för Europas nya säkerhets- och försvarspolitik.
För det första måste vi fullt ut utnyttja det gemensamma medlemskapet i Nato. För Sveriges och Finlands del är det fullständigt avgörande för vår gemensamma säkerhet med Europas andra länder att vi är med i Nato. Utanför Nato hade vi inte haft något inflytande i det som nu pågår när det gäller att utveckla Europas försvar inom ramen för Nato. Vi hade stått utanför de överläggningar som nu förs om europeisk säkerhet och vi hade stått utanför den säkerhetsgaranti som är Natos centrala åtagande.
I diskussionerna om den nya amerikanska administrationens engagemang och trovärdighet understryker detta. Det är för att uttrycka det enkelt inte Nato det är fel på utan USA som skapar osäkerhet om sig själv. Det innebär också att en säkerhetspolitik som enbart hade haft relationen med USA som grund i dag hade präglats av fundamental osäkerhet. Oavsett vilken politik som kommer att prägla USA vad gäller Ukraina och vad gäller åtagandet i Nato ger Nato däremot de europeiska länderna en gemensam struktur för beslutsfattande och integration som vi inte hade haft annars. Natos europeiska ben är i dag, som vi också ser i den pågående processen vad gäller Europas stöd till Ukraina och diskussionerna om höjd försvarsförmåga, en avgörande och viktig bas för europeisk säkerhet. Natomedlemskapet har i den delen, när USA agerar med osäkerhet om Europa, blivit än viktigare än när USA utan frågetecken stod som garant för europeisk stabilitet.
Vi måste utnyttja processerna inom Nato liksom inom EU för att i det nordiska området utveckla en integrerad besluts- och försvarsförmåga. De nordiska länderna måste driva på för att hela EU ska ge ett kraftigt stöd till Ukraina i dess försvar och i dess framtida säkerhet. Ett framtida medlemskap i EU är en viktig del i detta liksom i Nato.
För det andra måste vi i Norden i samarbete med de baltiska länderna, Polen och Tyskland, för att verka för en tydlig kontroll över vårt gemensamma luftrum genom en integration och utveckling av flygstridsförmåga och luftvärnskapacitet. På motsvarande sätt måste Norden och Sverige driva på för en skärpt förmåga att hävda den fria navigeringen på Östersjön, motverka provokationer och i händelse av rysk militär aggression kontroll över och under havet.
De nordiska länderna bör vara beredda att i samverkan med Danmark och med det grönländska styret agera för en höjd europeisk säkerhet för att värna Grönlands integritet och det grönländska folkets rätt att forma sin framtid. Om den amerikanska administrationen står fast vid ansvarslösa krav i strid med internationell rätt ska Danmark ha hela Europa bakom sig.
För det tredje måste vi driva utvecklingen av den europeiska försvarsindustrin till att bli en marknad, med konkurrens och öppenhet gentemot alla europeiska företag, och där Storbritannien och Norge blir självklara delar av en europeisk inre marknad för försvarsmateriel. Sverige har unika förmågor och är redan idag en ledande nation i EU vad gäller försvarsindustri. De nordiska länderna tillsammans kompletterar varandra försvarsindustriellt och har tillsammans en kraft som gör oss till ledande inom EU. Vi bör tillsammans verka för att gemensamma projekt och upphandlingar inte motverkar marknadens vitalitet och mångfald. Konsolidering ska ske på marknadsekonomins villkor, och inte genom dirigism.
För det fjärde måste de nordiska länderna driva en tillväxtagenda i EU som innebär att tillväxtmålen sätts främst, inte på bekostnad av andra mål utan därför att tillväxten är en förutsättning för dem. Vi måste driva på för fri konkurrens inom ekonomins alla områden och för en utmönstring av överreglering inom tjänstesektorn, varusektorn, den finansiella sektorn och den digitala ekonomins regler.
För det femte måste Europa nu, med utgångspunkt för de europeiska företag som i dag är ledande inom digitalisering och telekom, skapa en digital integritet som tillåter och underlättar för transatlantiskt samarbete men som minimerar beroende till en administration i USA som väljer att arbeta med hot och krav mot sina vänner och allierade. Europa bör på marknadens villkor utveckla digitala strukturer som är globalt konkurrenskraftiga med de amerikanska företagen. Det gäller inom AI, molnstrukturer och telekom.
För det sjätte måste Norden se till att Europa genom nya och ökade satsningar forskning och utveckling vara beredd att ta över den roll som den amerikanska forskningen har haft genom sin frihet och sitt oberoende. Forskning och utveckling är en del av den geopolitiska kraft som nu behöver utvecklas. Det är genom en förmåga till innovationer som Europa kan bli en ledande ekonomi, inte genom storlek. I Norden finns de kluster för innovationer och kunskaper som kan bli ledande europeiska eller som kan sätta mönster för europeisk utveckling.
De nordiska länderna har alla en internationell ekonomi och starka transatlantiska band. Vi har ett ansvar och en möjlighet att på en gång värna det transatlantiska samarbetet och samtidigt klargöra att vi är en stark partner som inte kan hotas.
I en tid då de säkerhetspolitiska hoten mot Norden är uppenbara och tydliga är det en styrka att Norden också har en underskattad förmåga att leda utveckling inom EU och Nato. Det är tid för Norden att resa sig.
Gunnar Hökmark, ordförande Frivärld.
