Extra känsliga mötesanteckningar från Antimaffia-kommissionen i italienska parlamentet, som varit hemligstämplade i över trettio år, publicerades nyligen i engelsk översättning. Karl Lallerstedt på Svenskt Näringsliv, som bott och arbetat i Palermo, har läst dokumentet som släpptes just på 30-årsdagen av mordet på domaren Falcone och listar vilka lärdomar Sverige måste dra av Cosa Nostra, den sicilianska maffian.
Maffialedaren Totò Riina Foto från Wikipedia It, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=41505660
Antimaffia kommissionen hade tidigare offentliggjort alla möteshandlingar från 1963 till 2001, med undantag för just denna, som bedömdes vara extra känsliga. Under mötet förklarar åklagaren Giovanni Falcone, som själv senare mördades av den sicilianska maffian, att han tror att Cosa Nostra samarbetat med terrorister för att genomföra mordet på den sicilianske regionspresidenten Piersanti Mattarella (som för övrigt var broder till Italiens nuvarande president). Mötet fokuserade också på hur maffian tjänade pengar på offentliga upphandlingar.
Sicilien 1990 är en helt annan plats och verklighet än Sverige 2022, men det finns lärdomar att dra från att studera historia. Vad kan vi då lära oss av den italienska kampen mot Cosa Nostra? En kriminell rörelse som tillsatt sina egna borgmästare i Siciliens huvudstad för att bättre kunna plundra den, och en mordmaskin som inte tvekat från att döda framstående politiker och åklagare när de gick emot deras intressen.
Vad är då dessa lärdomar?
1) Underskatta inte, och offentliggör, problemen
Manipulation av offentliga upphandlingar var en viktig inkomstkälla för den organiserade brottsligheten redan mycket tidigt på Sicilien. Vi vet att det finns korrumperade folkvalda och tjänstemän i offentlig förvaltning i Sverige. Felaktiga välfärdsutbetalningar bedöms kosta Sverige flera miljarder varje år, och indikationerna är att den organiserade brottsligheten är alltmer aktiv på området. Svenska företagare vittnar om kommunal korruption, och upphandlingar som inte går att vinna om man följer lagen. Det viskas även om att journalister som undersökt korruption i Sverige hotas.
Utpressning av företag är ett annat problem, likt korrumperad upphandling, som vi egentligen inte vet hur omfattande det är. Tittar vi på delar av Sicilien, och andra områden i södra Italien, vet vi att nästan alla företagare betalar “pizzo”, eller beskyddspengar till maffian, för att slippa obehagligheter. I Sverige vet vi att liknande problem förekommer, och det verkar till och med vara prevalent i vissa begränsade geografiska områden.
Men hur omfattande är problemen med riggade upphandlingar och informell kriminell “beskattning” av företag egentligen? Polisens underrättelsetjänst har sannolikt bedömningar — men dessa är i så fall hemligstämplade. Sannolikt är problemen mycket mer omfattande än vad gemene man antar. Hade vi haft tydligare indikationer på omfattningen av problemet hade det sannolikt varit lättare att styra resurser till att motverka just den typen av brottslighet, innan den blir alltför omfattande och etablerad. Det är nämligen en annan läxa från Cosa Nostras historia — när organiserad brottslighet väl är etablerad är den väldigt svår att motverka, även med den drakoniska lagstiftningen och resurserna man tillgängliggjort i Italien.
Polisen borde därför i större utsträckning försöka “tvätta” och offentliggöra underrättelseuppskattningar kring brottslighetens omfattning, och det Brottsförebyggande rådet borde bidra med ytterligare analys och kostnadsuppskattningar av detta material. Effektiv policy kräver gott policyunderlag, och bättre data har en mycket viktig roll att spela här. Offentliggörandet av Antimaffia-kommissionens handlingar är ett exempel på vikten av transparens, en nödvändighet för att en demokrati skall mobilisera den fulla viljan att bekämpa problem.
2) Organiserad brottslighet riskerar att bli gränslös
På Sicilien blev Corleoneklanen till slut fullständigt maktfullkomlig. Efter det så kallade andra maffia kriget (1981-3), då ca 1000 mafiosi eller dess associerade hade dödats i interna uppgörelser, hade Totò Riina cementerat sin position som chefernas chef. Ironiskt ledde denna oinskränkta makt på sikt till hans eget förfall. Riina hade en övertro på att maffian genom våld kunde kuva staten. Under åttiotalet gick mördandet så långt att han mer eller mindre tvingande fram en kraftfull motreaktion från staten. Domare, åklagare, journalister, polischefer, näringsidkare och politiker dödades hänsynslöst. Efter den så kallade Maxiprocessen när 338 mafiosi dömdes totalt till 2665 års fängelse 1992 blev maffian ursinnig.
Domaren Falcone, tillsammans med hans fru och tre poliser, dödades av en bomb gömd under motorvägen mellan Palermo och flygplatsen. När bomben exploderade var explosionen såpass kraftfull att den registrerades av en jordbävningsdetektor. Några veckor senare dödades ytterligare en antimaffia domare, Borsellino, tillsammans med fem poliser av en bilbomb. Maffian hade gått över ytterligare en gräns. Den italienska staten skickade tusentals soldater till Sicilien, för att avlasta polisen, och året efter, 1993 grep man Totò Riina, chefernas chef.
För att visa sitt missnöje med gripandet, 41 bis (en lagtext som möjliggjorde isolering av mafiosi i fängelser), och för att avskräcka mot vittnande bedrev maffian sedan en terrorkampanj. Man bombade byggnader i Florens, Milano och Rom. 20 dog, och 153 skadades. När den katolska kyrkan gick ut och kritiserade maffian bombades två kyrkor som svar, och en präst som kritiserat maffian sköts ihjäl i Rom. Året efter blev Silvio Berlusconi statsminister, som inte bara råkade få oerhört starkt politiskt stöd på just Sicilien, men vars tidigare affärspartner och medgrundare av partiet Forza Italia sedan dömts för maffiasamröre. Den sicilianska maffian anammade sedan dess en ny strategi, att verka utan att synas. Man förstod att det var dåligt för affärerna med uppmärksamhet och medialt synligt våld.
Även om Sverige uppmärksammats för sina många sprängningar, så har lyckligtvis väldigt få minst livet på grund av dem. Och när det gäller svenska kriminella avrättningar är det huvudsakligen andra kriminella snarare än framstående samhällsbärare som skjuts. Men man har beskjutit och använt sprängmedel mot polis och andra representanter för rättsväsendet och det offentliga.
Gängen i Sverige styrs av betydligt yngre och mindre erfarna ledare än sicilianska maffiagrupperingar. De saknar självbehärskning, har en överdriven tro på sin egen makt, och om tidigare lättkränkt beteende är något att gå på är det rimligt att anta att de i framtiden kommer att gå över gränserna genom att döda för att tysta i allt större utsträckning. Men strategin kommer inte lyckas, i stället kommer staten satsa ännu mer resurser på att bekämpa gängen, och lagstiftarna kommer att ge rättsväsendet allts starkare resurser för deras bekämpning.
Sicilien. Bild av Guglielmo Cancelli.
3) Bättre att satsa för mycket för tidigt, än för lite för sent
I Italien har man juridisk möjlighet att isolera maffiamedlemmar i fängelserna. Maffiasamröre är kriminaliserat. Man har en särskild utredningsorganisation under inrikesdepartementet som fokuserar på just maffiaorganisationer, Direzione Investigativa Antimafia. Mafiosi som vittnar mot andra kriminella får straffrabatter. Just nu pågår den största antimaffia rättegången på årtionden, där 70 medlemmar av den kalabriska maffian ‘Ndrangheta dömdes i november, och ytterligare 355 skall inför rätta.
Trots mycket långtgående rättsliga befogenheter och starka resurser har den italienska staten inte lyckats knäcka maffiagrupperingarna i landet. Den enorma monetära omsättningen av maffiaorganisationerna över lång tid, innebär också att maffian blivit tungt investerad i till synes legitim näringslivsverksamhet.
I Sverige, med problem att fylla utbildningsplatserna på polisutbildningen, ingen möjlighet att ge straffrabatt i utbyte mot vittnande mot andra kriminella, och relativt låga straffskalor kan vi utgå ifrån att brottssituationen kommer att fortsätta att förvärras de kommande åren. Samtidigt kommer den grova organiserade brottsligheten etablera sig alltmer inom näringslivet, och en brutalt osund konkurrens kommer att bli en påtagligare verklighet för allt fler företag.
Enligt Global Organized Crime Index hamnar Sverige föga förvånande på plats ett i Norden och Baltikum, med den mest utvecklade organiserade brottsligheten. Globalt sett är det hela 77 länder som har minde utvecklad organiserad brottslighet än Sverige. Ett chockerande resultat för ett land vars självbild är att vara ett av världens mest välmående samhällen.
Sverige kommer att fortsatt halka ner vad gäller brottsutvecklingen några år framöver oavsett. Men desto mer och desto tidigare vi satsar kan vi få till den nödvändiga vändningen snabbare. Eftersom den organiserade brottsligheten är svår att bli av med när den väl är etablerad måste regeringen prioritera brottsbekämpningen än högre. Riksdagen har fattat många beslut i rätt riktning, men det är otillräckligt.
På grund av det prekära omvärldsläget är det viktigt att vi även inser att den svenska organiserade brottsligheten utgör ett potentiellt utrikespolitiskt redskap för våra motståndare, och dessutom ett så pass allvarligt samhällsproblem att det riskerar att underminera förtroendet för staten (och därmed försvarsviljan). Därför är det är även viktigt för Sveriges totalförsvar att vi begränsar den organiserade brottslighetens frammarsch.
Brottslighet är idag ett av de problemen både allmänheten och svenskt näringsliv oroar sig mest för. För ett land där god trygghet alltid har varit en konkurrensfördel riskerar utveckling att underminera vår konkurrenskraft. Bland norrmän och danskar som uppger att de inte vill flytta till Sverige är brottsligheten redan idag det näst största skälet. När folk inte vill flytta till Sverige för att arbeta, eller folk flyttar härifrån på grund av otrygghet har det redan gått för långt. De värsta våldsamheterna på Sicilien skedde på åttiotalet och det tidiga nittiotalet. Men när väl rädslan hade bitit sig fast levde den kvar betydligt längre.
4) “It’s the economy, stupid.”
I maj kommenterade den italienska branschorganisationen Coldiretti antimaffia åklagares konfiskation av tillgångar till ett värde av 1,6 miljarder kronor i Palermo genom att peka ut att det totala värdet av kriminell verksamhet inom de italienska matsektorn (hela vägen från jordbruksproduktionen till slutförsäljning) överstiger 270 miljarder kronor. Och detta är bara med anknytning till livsmedel. Företag tvingas anlita leverantörer de inte vill ha, använda utpekade företag för transporter, förfalskade varor produceras, legitima företag utsätts för kriminell konkurrens som gör förutsättningarna omöjliga, det fuskas med tillstånd och skatter, med mera.
Nu är just matsektorn väldigt viktig i Italien, men problemen drabbar alla sektorer. I Sverige saknar vi liknande uppskattningar för det monetära värdet av olika svarta marknader, men det vi vet från Svenskt Näringslivs studie Brottslighetens Kostnader 2022 — utöver att brottsligheten kostar svenska företag över 100 kronor miljarder varje år — är att 15 procent uppger att illojal konkurrens har en beständig påverkan på företaget.
Det är inte ett orimligt antagande att den organiserade brottsligheten redan idag är ett mycket större problem för svenska företag än vad både allmänheten och rättsväsendet antar. Det rapporterades förra året att analyser av encrochat materialet (avkrypterad kommunikation mellan kriminella) inneburit att omfattningen av den svenska narkotikamarknaden potentiellt kan vara upp till tio gånger större än vad man tidigare antagit. Tio gånger, alltså tusen procent större, än tidigare antaganden. Och narkotikamarknaden är en kriminell marknad som polisen satsar enorma resurser på att studera och bekämpa. Risken är uppenbar för allvarliga underskattningar på områden polisen lagt betydligt mindre fokus på.
Kampen mot den organiserade brottsligheten är ett krig som går ut på att eliminera kriminella intäkter. Försvinner den organiserade brottslighetens ekonomi så försvinner på sikt deras makt. Därför är det bokstavligen livsfarligt att underskatta den organiserade brottslighetens olika intäktskällor. Vi måste kartlägga alla svarta marknader, och prioritera dess bekämpning utifrån intäkterna de genererar.
Brottsförebyggande rådet, Polisen, SCB, och andra myndigheter måste på sikt bli mycket bättre på att samla data och göra bedömningar om kriminella inkomster på olika områden. Men under tiden har vi inte råd att negligera allvarliga problem på områden bara för att kännedomen är begränsad idag. Det är just i mörkret, där man inte lyser lyktan, som den organiserade brottsligheten riskerar att frodas som mest.
Karl Lallerstedt
Ansvarig för säkerhetspolicyfrågor på Svenskt Näringsliv
