Allan Widman, om hur en tystnadskultur inom och kring Försvarsmakten riskerar att leda till ett minskat folkligt engagemang för det svenska försvaret.
Har Du det som krävs för att ha en åsikt? Så lydde rubriken i en rekryteringskampanj som Försvarsmakten bekostade för många år sedan.
Rubriken är tänkvärd på många sätt. Den anspelar på att det svenska försvaret är det yttersta skyddet för våra medborgerliga fri- och rättigheter, som till exempel yttrandefriheten. Samtidigt antyder den att en soldat eller en officer måste ha integritet och kunna ifrågasätta.
Under snart arton år i försvarspolitiken har jag träffat många som tvärtom anser sig formellt eller informellt straffade för att just ha haft en åsikt som inte ansetts gångbar. De har funnits på alla nivåer och både inom och utanför myndigheten.
Ett lands väpnade styrkor är normalt sett en monopolverksamhet. De prövas sällan i sin yttersta uppgift; att möta ett väpnat angrepp från en kvalificerad motståndare. Avsaknaden av konkurrens och ovissheten om det militära försvarets egentliga styrka närmast förutsätter därför transparens och en bred debatt om dess utformning och innehåll.
Tvivelsutan har det blivit allt svårare att debattera det svenska försvaret. Det handlar inte enbart om risken för att bli obekväm. Också sekretessen skärps undan för undan. Så sent som 2012 kunde till exempel livscykelkostnaden för Gripen E utan vidare offentliggöras. Det var helt otänkbart när vi nyligen beslutade att anskaffa det medelräckviddiga luftvärnssystemet Patriot. Att inte veta vilket ekonomiskt utrymme som en av vår tids största materielsatsningar kräver gör det omöjligt för en försvarspolitiker att både argumentera för eller emot.
Jag tycker att Peter Hultqvist i många stycken varit en klok försvarsminister. Men under hans tid har sekretessen kommit till synnerligen flitig användning. Den kan naturligtvis vara en politiker till hjälp i ett kortsiktigt perspektiv, men leder på sikt till risker för suboptimering, tystnadskultur och ett minskat folkligt engagemang för det svenska försvaret.
Det är min bedömning att öppenheten kring det svenska försvaret var större under det kalla kriget än vad som idag är fallet.
Redan den 19 februari 1821 skrev liberalen, kartografen och översten Carl af Forsell ett brev till Per Adam Wallmark. Han klagade över den låga takhöjden i den tidens försvarsdebatt. af Forsell menade att det är ”blott vi själva som äro i okunnighet om våran styrka eller svaghet”. Det känns inte som så mycket har hänt.
ALLAN WIDMAN (L) är försvarspolitisk talesperson
