Freddy Jönsson Hanberg, om att vi måste öva svensk försvarsmakt med målet att hålla ut till dess att amerikanska enheter anländer.
Amerikanska marinkårssoldater
DEFENDER-Europe 20 och anknutna övningar syftar till att öka strategisk beredskap och interoperabilitet genom att öva amerikanska styrkors förmåga att snabbt förflytta en stridsberedd styrka bestående av soldater och materiel från USA till Europa, och gemensamt med allierade och partners snabbt bemöta en potentiell kris.
Den 23 januari påbörjades ilastning av fordon och tung materiel för tågtransport och vidare befordran till utskeppningshamnar i USA. Fordonen och materielen kommer i första hand från amerikanska armébaser i Fort Hood, Fort Bliss och Fort Stewart. Utskeppningen från USA kommer att pågå till sent i februari. Ungefär 37 000 personer från amerikanska och europeiska styrkor kommer att delta, varav 20 000 personer och 20 000 materielenheter kommer från USA.
Sedan 2014 genomförs niomånaders rotationer inom ramen för Operation Atlantic Resolve där amerikanska förband från USA kommer till Europa och genomför operationer och övningar samt förstärker nationella försvar i olika länder. Totalt har det vid varje given tidpunkt befunnit sig 6 000 amerikanska soldater – en brigad – i sammanlagt 17 länder beroende övning och operation.
Efter totalt fem rotationer av Atlantic Resolve, ökas nu alltså förbandsstorleken till en division, en femfaldig ökning av omfattningen vilket kommer att bli en prövning för alla inblandade. De amerikanska förbanden arrangerar transporterna själva men får stöd i Europa bland annat av Bundeswehr eftersom Tyskland utgör transitland och ombesörjer så kallat ”Host Nation Support”, något som även Sverige har förmåga att utföra (och även övade med utländska förband under Försvarmaktsövning Aurora 17 för tre år sedan).
Materiel och fordon som ankommer till Europa skall sedan förflyttas österut genom 10 länder. Personal och materiel anländer med fartyg och flygplan till 14 hamnar- och flygplatser i Nederländerna, Belgien, Frankrike och Tyskland. Järnvägs- och vägtransporten fortsätter sedan till Polen och Baltikum. Förbanden kommer att ankomma Europa från februari till maj 2020. Sammanlagt rör det sig om en förflyttning längs civila vägar på totalt 4 000 km – det är mycket långt även för en sådan här övning. Utöver det värdlandsstöd som Tyskland erbjuder nyttjas också av US Army förhandslagrade förnödenheter i Belgien och Nederländerna.
I övningsscenariot har också tidigare angivits att de två luftlandsättningsdivisionerna, 82:a och 101:a skulle luftlandsätta i var sin riktning. 82:a i Georgien och Lettland och 101:a i Litauen. De båda luftlandsättningsdivisionerna är dock djupt engagerade i Operation Inherent Resolve i Irak (bekämpandet av IS) och tvingades under julen förstärka närvaron i Irak p g a händelserna kopplade till amerikanska ambassaden och attacken mot Qasem Soleimani. Beth Clemons, talesperson på US Army Europe, meddelade dock den 6 januari att planeringen för DEFENDER-Europe 20 ligger fast.
Det finns inga officiella kopplingar mellan övningen DEFENDER-Europe 20 och den svenska försvarsmaktsövningen Aurora 20. Den svenska övningen startar den 11 maj, vilket verkar vara precis i slutskedet av den amerikanska övningen.
På Folk och försvars rikskonferens 2015 talade Johan Wiktorin i sitt anförande om detta scenario; att det krävs flera veckor (kanske månader) för att amerikanska förband skall hinna ta sig till Europa. I framtiden skulle vi alltså behöva vända på steken och öva svensk försvarsmakt först med målet att hålla ut till dess att amerikanska enheter anländer. Det är inte sannolikt att Sverige i ett sådant läge skulle få stöd av några andra länder än just USA, de har rimligen fullt upp att försvara sig själva.
FREDDY JÖNSSON HANBERG är rådgivare, reservofficer och grundare av Totalförsvarsstiftelsen.
