Yrsa Grüne-Luoma, om att president Sauli Niinistö är mer frugal än statsminister Sanna Marin i fråga om Tysklands och Frankrikes förslag till utformning av EU:s ekonomiska stödpaket.
Riksdagens talman Matti Vanhanen, statsminister Sanna Marin och president Sauli Niinistö. Foto: Matti Porre/Republikens presidents kansli.
Årets Gullranda-samtal – president Sauli Niinistös årligen återkommande forum för internationell politik – ordnades i år i form av en studiodiskussion på YLE. Orsaken är givetvis covid-19-krisen. Den här gången hade också tv-tittarna möjlighet att ställa frågor via chatten, men bara ett par frågor hann tas upp under den två timmar långa sändningen. Resten kommer att betas av i olika sammanhang. Bland annat ska president Sauli Niinistö senare i dag besvara en del av dem.
Temat för i år var världen efter Corona-pandemin och mänsklighetens anpassning till de förändringar som världen står inför efter krisen. Det största överraskningsmomentet gavs i den sista paneldiskussionen mellan presidenten, statsminister Sanna Marin och riksdagens talman och tidigare statsministern, Matti Vanhanen. Upplägget var egendomligt, eftersom presidenten själv ställde frågor till statsministern och talmannen – en institution intervjuade de två andra. I alla de övriga grupperna – tre sammanlagt – var det en YLE-journalist som modererade diskussionen.
Förväntningarna inför diskussionen i den sista gruppen med statsministern som deltagare var stora. Äntligen skulle man få höra lite mer om Sanna Marins utrikespolitiska linje – trodde man. På grund av Corona-krisen har ju statsministerns tid upptagits av hur Finland ska hantera pandemin. Av förståeliga skäl har därför utrikespolitiken legat i skuggan. Kanske det skulle ha lyckats om moderatorn hade varit en annan än presidenten. I den första diskussionsgruppen med EU-kommissionären Jutta Urpilainen, professorn i internationell politik, Hiski Haukkala och Helsingin Sanomats chef för ledarskribenterna, Matti Kalliokoski, kom deltagarna med många inlägg som kunde ha tagits upp av presidenten, statsministern och riksdagens talman.
I synnerhet Hiski Haukkalas spekulationer kring EU:s framtid som aktör i världspolitiken kunde det ha varit intressant att höra Finlands högsta politiska ledning kommentera. ”Ju svagare EU är, desto mer tvingas man följa USA:s linje”, resonerade han, eftersom den andra aktören, Kina, inte egentligen är ett alternativ. Ska EU anamma den roll som USA tilldelar, eller ska EU nöja sig med att inte ha någon roll alls, resonerade Haukkala. Urpilainen hoppades att EU kunde fungera som någon form av medlare mellan USA och Kina som politiskt befinner sig på kollisionskurs i många frågor.
Kalliokoski passade på att påminna om att det gäller för Finland att noga följa med vad som sker i Ryssland. Det är möjligt att Corona-krisen blir en vändpunkt, även om detta inte nödvändigtvis betyder att president Vladimir Putin skulle försvinna, sade Kalliokoski. Det var det enda man hörde om Ryssland under kvällens lopp.
Ingenting av det som diskuterades om världspolitiken togs upp av presidenten. Därför gavs inte heller statsministern tillfälle att komma med sina synpunkter. En liten glimt av åsiktsskillnader mellan presidenten och statsministern fick man i alla fall. President Niinistö ogillar skarpt Tysklands och Frankrikes förslag om att EU-länderna gemensamt skulle uppta ett lån för att stödja medlemmar som behöver hjälp för att ta sig ur den ekonomiska kris som pandemin orsakat. Niinistö tog skarpt avstånd från professor Sixten Korkmans uttalande i den arbetsgrupp som diskuterade ekonomin. Korkman sade att vi nu kanske kunde visa solidaritet och på så sätt investera i framtiden – ifall också Finland någon gång skulle behöva hjälp.
Sanna Marin var inte lika kategorisk som Niinistö. Hon underströk att situationen vi befinner oss i är unik och att varje EU-land borde lämna sina ”skyttegravar” och med öppet sinne överväga olika alternativ – men också beakta nationella intressen och åsikter. ”I sista hand är det ju ändå riksdagen som bestämmer”, sade Marin och visade därmed tydligt var hon tycker att skåpet ska stå. Någon klar linje i frågan har Finland tillsvidare inte. Men ett klart dilemma är att Tyskland, som Finland brukar följa i ekonomiska beslut, nu gjort en tvärvändning.
Över huvud taget fick tittarna bevittna en högst märklig uppvisning där presidenten och talmannen föreföll att vara överens om det mesta medan statsministern verkade hamna i någon slags försvarsposition. Hon lyckades ändå få in en passus om det planerade jaktplansköpet. Det har höjts röster för att uppskjuta anskaffningen av de så kallade HX-planen – det finns fem på förslag – och använda 7–10 miljarder euro till att sköta eftersläckningen av Corona-krisen. Beredskap innebär att man måste se till alla områden, underströk statsministern och höll fast vid regeringens tidigare linje om att försvarets jaktplansanskaffningar måste gå vidare som planerat och inom den fastställda tidsramen.
Men det resulterade bara i en kort nickning från presidenten. Och med detta var försvarspolitiken avklarad.
Dessutom ägnades en stor del av tiden i början av diskussionen till att förklara hur den politiska ledningen har skött det sociala avståndet i praktiken: man sammanträder i olika grupper, äter inte tillsammans och så vidare. Detta kanske lugnar oroliga medborgare som gärna ser att ledare föregår med gott exempel. Men då blev det inte heller mycket tid för sakfrågorna.
Gullranda-samtalen är ett säkerhetspolitiskt forum. Finland definierar säkerhet i ett brett perspektiv. Därmed är ett tryggt och stabilt samhälle en säkerhetspolitisk faktor. Finland har tvingats låna allt mera för att stödja företag och institutioner som knäar under tunga restriktioner. Den största oron bland folket gäller hur man ska kunna upprätthålla välfärdsstaten i framtiden. ”Mycket beror på hur de lånta medlen används”, sade förre statsministern Esko Aho som var panelist i den ekonomiska gruppen. Om folket upplever att medlen fördelas orättvist skapar det oro i samhället som får politiska följder. Inne på samma linje var man i de andra grupperna.
Finland är inne i samma kris som många andra länder. Det präglade upplägget i årets Gullranda-samtal. Men det kan noteras att det nordiska samarbetet, inklusive relationerna mellan Finland och Sverige lyste med sin frånvaro.
YRSA GRÜNE-LUOMA är frilansjournalist och tidigare utrikes- och säkerhetspolitisk kommentator i Hufvudstadsbladet i Helsingfors.
