Robin Häggblom, om vad USA och deras allierade velat kommunicera med den senaste tidens samövningar.
Foto: Boeing
Nyligen har USA genomfört ett antal samövningar med europeiska allierade och partners där strategiska bombplan av typen B-1B flugit kors och tvärs över den europeiska himmelen. Det hela har väckt en del uppmärksamhet, och övningarna har beskrivits i allmänna termer som strategisk kommunikation. Få har gått längre i detalj och funderat över vad det är som USA och deras allierade vill kommunicera på det här delvis nya sättet.
Samövningar av olika slag utgör en markering om att det finns en förmåga att verka tillsammans med partners, både i krig och fred. Då hot ofta beskrivs som summan av angriparens vilja och förmåga, kan det vara bra att påminna om att detsamma gäller för den lätt missvisande termen ”tröskelhöjande förmåga”, som egentligen beskriver den försvarande sidans vilja och förmåga att ta sig an hotet (det parallella begreppet ”tröskelhöjande effekt” beskriver det hela bättre).
Det att det amerikanska och svenska flygvapnet övar tillsammans både konkret höjer förmågan och visar i viss utsträckning på en vilja. Det handlar inte nödvändigtvis om vilja att möta ett gemensamt hot med våld, men det finns åtminstone en vilja att höja förmågan och signalera om detta utåt.
Det handlar alltså om kanonbåtsdiplomati, där USA kan signalera en militär närvaro i området relativt billigt och med mindre byråkrati och politiska diskussioner än vad marktrupper skulle ha inneburit. Samtidigt lyser en sväng in över finskt luftrum med sin frånvaro, vilket väcker lite frågor – framförallt då finska Flygvapnet var mitt uppe i sin huvudövning Ilmataktiikka 20 (sve. Flygtaktik 20) som pågick mellan den 18 och 22 maj.
Det är oklart om Finland fick en inbjudan att delta, men tidigare när Finland har erbjudits att öva med strategiskt bombflyg i finskt luftrum har svaret varit ett vänligt men bestämt ”nej”. Detta samtidigt som övningar med amerikanskt lufttanknings- och jaktflyg har genomförts regelbundet under flera års tid. Forskaren Matti Pesu vid finska Utrikespolitiska institutet konstaterade att den svenska tröskelhöjande effekten i högre utsträckning bygger på externa komponenter, samtidigt som Sverige har en aktivare ”strategisk kultur”. Detta syns t.ex. på hur Hultqvist konkret lyfter fram de säkerhetspolitiska signaler som samövningar skapar, ett ämne som ofta undviks av finska politiker och militärer.
Med det sagt, B-1B i samövning med Sverige påverkar mycket konkret det finska säkerhetsläget, något som i praktiken helt utelämnades från rapporteringen kring flygningarna den 20 maj.
Till att börja med är det viktigt att förstå B-1B och dess roll inom det amerikanska stridsflyget. Planet togs fram under det kalla kriget med målsättningen att det skulle vara ett strategiskt bombflygplan som i motsats till den redan då åldrande B-52 skulle vara lika hemma på låg höjd som på hög. Uppdraget var i huvudsak att kunna bära kärnvapen långt in på sovjetiskt territorium, ett uppdrag som B-52 ansågs för sårbart för. Sedan dess har däremot situationen förändrats och fokus har i allt högre grad kommit att ligga på konventionella uppdrag. I och med det så kallade Nya START-avtalet (New START) från 2010 ströks slutligen kärnvapen helt ur B-1B:s arsenal, och omfattande modifieringar genomfördes på flygplanen för att säkerställa att de inte längre kan bära kärnvapen. Ryska representanter inspekterar årligen flygplanen på deras hemmabas för att kontrollera att avtalet efterlevs.
Det var alltså inte en kärnvapenplattform som flög över Norge och Sverige den 20 maj och nu senast över Polen och Svart havet den 29 maj. Däremot var det ett av de slagkraftigaste och rörligaste verktygen i USA:s militära verktygslåda.
B-1B kan bära upp till 24 kryssningsrobotar av typen AGM-158A JASSM eller den förbättrade AGM-158B JASSM-ER. AGM-158A JASSM är samma modell som utgör det finska Flygvapnets stora slägga. Roboten har en halv ton tung stridspets gjord för att kunna slå ut ”hårda” mål som bunkrar och andra byggnader skyddade av betong, och är dessutom utrustad med smygegenskaper och en IR-målsökare i nosen för att ge en så exakt träffbild som möjligt. En nyckelegenskap är också den rejält tilltagna räckvidden, drygt 370 kilometer enligt öppna källor. För AGM-158B JASSM-ER har räckvidden förlängts ytterligare, till drygt 925 kilometer.
Samtidigt är B-1B i sig mer än bara en plattform för kryssningsrobotar. Planet har en imponerande räckvidd och topphastighet, vilket gör det mycket flexibelt. Uppdragen över Europa flygs från planets hemmabas i South Dakota, med stöd från lufttankningsplan baserad i Storbritannien. I en tid när frågeställningar kring hur länge en amerikansk mobilisering av förband till Öst- och Centraleuropa skulle ta ger B-1B en förmåga att inom timmar istället för veckor ha en slagkraftig plattform på plats över slagfältet.
Det är med andra ord inte bara en ”vanlig” samövning det handlar om när flygplanen kommer insvepande över den norska kusten. En rote B-1B som övningen nu handlade om kan bära med sig 48 AGM-158B JASSM-ER, och om roten parkerar i luftrummet över Östersund når de därifrån både den uppmärksammade basen för 80. Motorskyttebrigaden i Alakurtti samtidigt som de täcker in hela det Karelska näset. Det är en eldkraft som skulle ha konkret påverkan på det finska slagfältet i händelse av ett ryskt anfall, och en förmåga vilken som sagt är mer eller mindre omedelbart gripbar.
Det ger också tidpunkten intressanta undertoner, för medan det inte officiellt har kommenterats att Ilmataktiikka 20 på något sätt haft anknytning till den svensk-amerikanska övningen, så gjorde de facto både det finska, svenska, och amerikanska flygvapnet vad de skulle göra ifall USA och Sverige bestämde sig för att militärt stödja Finland i kampen mot en rysk angripare: USA sände in sitt bombflyg, Sverige ansvarade för skyddet av bombplanen i svenskt luftrum, och i Finland pågick ett luftkrig där försvararen såg till att inga flyg tog sig förbi för att störa de strategiska bombplanen i deras uppdrag.
Det kan mycket väl ha varit en slump, men det kan också ha varit en signal som var menad för en specifik mottagare istället för de breda massorna. I så fall lär signalen ha gått fram.
ROBIN HÄGGBLOM är analytiker i försvars- och säkerhetspolitik och driver försvarsbloggen Corporal Frisk.
