Främmande makt drar sig inte för att döda oliktänkande på svensk mark. Det är ett angrepp på svensk demokrati skriver Jonathan Demner som menar att grova människorättskränkningar måste få politiska konsekvenser om inte försvaret för mänskliga rättigheter ska eka tomt.
Skärmdump från den youtubefilm som Tumso Abdurakhmanov laddade upp efter överfallet i Gävle.
Nyligen dömdes två ryska medborgare till fängelse för mordförsöket på den tjetjenska bloggaren Tumsu Abdurachmanov i Gävle förra året. I domen beskrivs dådet som ett beställningsmord som kopplas ihop med en ”blodshämnd” mot den regimkritiska bloggaren som talmannen i det tjetjenska parlamentet utdömt.
Det är många anmärkningsvärda, för att inte säga fasansfulla, detaljer i rättens sakframställan. Mannen som dömdes för mordförsöket hade gjort internetsökningar på ”dödliga punkter på kroppen, de 15 farligaste punkterna på människokroppen [sic!]” innan mordförsöket. Han hade blivit insläppt i lägenheten, satt sig grensle över den sovande Abdurachmanov och slagit denne blodig med en hammare. De kraftiga slagen hade varit riktade mot huvudet. Den dömda mannen, och kvinnan som fälldes för medhjälp till mordförsöket, hade enligt egen utsaga tvingats resa till Sverige för att spionera på och sedan mörda den 35-åriga bloggaren.
Men den springande punkten är en annan. Den gäller att främmande makt försöker mörda oliktänkande och regimkritiker på svensk mark. I domen från Gävle tingsrätt namnges inte bara de som beställt mordet på Abdurachmanov, utan även de direkta kopplingarna till det tjetjenska parlamentet och till president Ramzan Kadyrov. En av anledningarna till att hotbilden mot Abdurachmanov ökat förmodas vara den ”blodshämnd” som riktats mot honom av parlamentets talman efter att han kritiserat Kadyrovs far, den före detta presidenten Achmat Kadyrov. Domen konstaterar att ”det framstår som självfallet att det ligger en penningstark makt” bakom planeringen och utförandet av dådet.
Attentaten utgör på intet sätt en isolerad företeelse. Under förra året mördades två tjetjenska medborgare, som likt Abdurachmanov la upp kritiska bloggposter och videoklipp. Båda morden, som skedde i Frankrike respektive Österrike, förefaller ha utförts för att tysta ner kritiken mot regimen. Människorättsorganisationer i Tjetjenien beskriver att den här sortens attacker blivit allt vanligare under de senaste två åren. Det är mot bakgrund av detta som åklagaren Per Lindqvist beskriver att ”hoten och angreppen mot det demokratiska systemet, som det här ärendet är en ganska bra illustration av, fortsätter. Det upphör inte med den här domen”.
Det som är mest anmärkningsvärt av alltsammans, är att fallet inte har ägnats någon uppmärksamhet från politiskt håll i Sverige. Att Tjetjenien, en delrepublik i Ryssland, kränker sina medborgares mänskliga rättigheter utgör i sig ett skäl att agera. Att dessa fruktansvärda attacker sker inom Sveriges gränser mot personer som tror sig vara skyddade av svenska lagar och myndigheter gör det ännu mer angeläget. Domen har visat att främmande makt opererar på svensk mark för att röja meningsmotståndare och uttrycker tydligt att dessa avskyvärda brott utgör ett seriöst angrepp på vårt demokratiska system. Starka markeringar vore att önska även från politiskt och diplomatiskt håll.
Att svensk mark utgör en spelplan för Kadyrovregimens humanitära brott borde utgöra ett tillräckligt bra skäl för att ta fallet på allvar. Även om mannen och kvinnan som utförde dådet dömdes till fängelsestraff och utvisning, har inga straff utdömts till de i Kadyrovs närhet som anstiftat mordförsöket. Det är där det riktiga brottet begåtts. Om politiken inte uppmärksammar dessa avskyvärda attentat och deras säkerhetspolitiska konsekvenser, kommer de Kadyrovtrogna som utlyser blodshämnder mot kritiska röster och lejer mördare för att bli kvitt dem att vinna.
Frånvaron av politiska markeringar ger en dålig smak i munnen av flera anledningar. Det handlar även om Abdurachmanovs öde. På förekommen fråga i en tidningsintervju svarar den 35-årige bloggaren som sökt asyl i Sverige, att han fortfarande är orolig för sin säkerhet. Han inser att det finns en risk att Kadyrovregimen skickar flera torpeder efter honom.
Utrikespolitiska löften om att stärka mänskliga rättigheter och försvara yttrandefriheten i Europa och resten av världen ekar tomt om grova människorättskränkningar inte får politiska konsekvenser. Det är dags att stå upp för Abdurachmanov och andra tjetjenska regimkritiker.
Jonathan Demner
Student på mastersprogrammet i statsvetenskap på Försvarshögskolan
