Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger långt ifrån fast. Sedan Stefan Löfven (S) blev statsminister har ett halvdussin olika beskrivningar av den säkerhetspolitiska linjen använts av regeringen i regeringsförklaringar, utrikesdeklarationer och nu senast i totalförsvarspropositionen. Det visar Sten Tolgfors, tidigare försvarsminister, i rapporten ”Sveriges säkerhetspolitiska doktrin: Från neutralitet på väg mot Natooption”.
Rapporten pekar på att ändringarna gjorts utan föregående bred politisk förankring och bidrar till osäkerhet kring Sveriges säkerhetspolitik. Regeringens agerande sedan 2014 skiljer sig jämfört med de tidigare förändringarna som gjordes efter kalla krigets slut, då skedde det efter särskilda partisamtal eller förslag med brett politiskt stöd från Försvarsberedningen.
I rapporten lyfter Tolgfors även fram hur svensk politik bör hantera den situation som uppstått genom majoriteten för en Natooption i riksdagen för att en bred och stabil säkerhetspolitisk linje som inger förtroende i omvärlden ska kunna byggas.
Slutsatser och rekommendationer
Det har använts fem till sex olika beskrivningar av den säkerhetspolitiska linjen sedan 2014, sett till utrikesdeklarationer och regeringsförklaringar, samt i 2020 års Totalförsvarsproposition. Ändringarna har gjorts utan föregående bred politisk förankring och skapar osäkerhet kring Sveriges säkerhetspolitik eftersom ord har betydelse. Att ändra tillbaka formuleringar ställer samma krav på förankring och process som att skapa nya.
Beskrivningen av den säkerhetspolitiska linjen som användes av regeringen i den nyligen beslutade Totalförsvarspropositionen har ännu inte använts i Utrikesdeklarationer eller regeringsförklaringar.
Förändringarna i den säkerhetspolitiska linjen och under decennierna som följde efter kalla krigets slut skedde efter särskilda partisamtal eller förslag från Försvarsberedningen och hade brett politiskt stöd.
Eftersom en riksdagsmajoritet vill något annat än regeringen, bland annat i fråga om Natooptionen, behöver regeringen bjuda in partierna till samtal om den säkerhetspolitiska linjen och dess beskrivning i syfte att nå en överenskommelse som en majoritet står bakom.
En grund för samtalen finns i formuleringen ”den solidariska säkerhetspolitiken är grunden för den svenska försvars- och säkerhetspolitiken”, som bland annat förekommer i Totalförsvarspropositionen. Förutom Natooptionen behöver samtalen också hantera exempelvis bilaterala försvarssamarbeten och gemensam försvarsplanering samt hur Storbritannien omfattas av den nationella solidaritetsförklaringen.