Det militära försvaret av Sverige är allt annat än ett särintresse. Försvarsmakten är inte en myndighet i mängden. Överbefälhavaren (ÖB) är inte vilken myndighetschef som helst. Det är hög tid för den politiska nivån att inse det. Det är hög tid för den politiska nivån att börja ta Försvarsmaktens råd på allvar. Gör man inte det så tar man inte rikets säkerhet på allvar, skriver Filip Haugland (KD).
Om sanningen ska fram så är Försvarsmakten måttligt road över den politiska nivåns oförmåga/ovilja att finna en rimlig balans, skriver Filip Haugland. Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten.
Flera är kanalerna genom vilka Försvarsmakten kommunicerar sina inspel till den politiska nivån. På daglig basis sker detta genom samverkan och utbyte mellan Försvarsmaktens högkvarter och tjänstemannaorganisationen på Försvarsdepartementet.
I myndighetens perspektivstudie redogör ÖB för sin syn på omvärlden och på framtiden. Mer specifikt rör det sig om de militärstrategiska trender, väpnade konflikter och insatsmiljöer som Försvarsmakten ser framför sig 20 år från idag.
Det är dock främst genom Försvarsmaktens inspel till det så kallade försvarsbeslutet som myndigheten förmedlar sin syn på utvecklingen. Senast så skedde var inför det försvarsbeslut för perioden 2021-2025 som klubbades av riksdagen i december ifjol. Sitt underlag till denna totalförsvarsproposition, det så kallade 15/11-underlaget, hade Försvarsmakten inkommit med i november 2019.
ÖB Micael Bydén. Foto: Jimmy Croona/Försvarsmakten.
Överlag var myndigheten tillfreds med utfallet. Man såg regeringens totalförsvarsproposition som ”en väsentlig och nödvändig satsning på Sveriges totalförsvar”. Man välkomnade förstärkningen av krigsorganisationen och den utökade personalstyrkan, liksom tillskottet av materiel och nya förmågor, och konstaterade att ”(Försvars)beslutets inriktning i allt väsentligt ligger i linje med Försvarsmaktens egen planering och möjliggör en långsiktighet i utvecklingen, något som saknats i tidigare försvarsbeslut”. ÖB Micael Bydén menade att ”beslutet lägger grunden för att kunna öka den krigsavhållande effekten och samtidigt bidrar än mer till säkerheten och stabiliteten i vårt närområde”.
Gott så. Det finns inga skäl att hysa tvivel om att ÖB menar det han säger. Samtidigt kan och får ÖB:s ord inte tas som intäkt för att Försvarsmakten nu är helt nöjd och belåten med det som den politiska nivån beslutat om. Än mindre det faktum att man inte ges möjlighet att yttra sig löpande om sin syn på den egna myndighetens struktur och utveckling.
Om sanningen ska fram så är Försvarsmakten måttligt road över den politiska nivåns oförmåga/ovilja att finna en rimlig balans mellan spetsiga förband, å ena sidan, och ändamålsenliga logistik- och ledningsstrukturer, å den andra. Man ser också med oro på politikens senfärdighet i att omsätta ny teknik i nya förmågor, såsom rymdförmågor och artificiell intelligens.
Det är nu hög tid för den politiska nivån att börja lyssna in och ta Försvarsmaktens råd på allvar. I synnerhet så inför och under 2023 års kontrollstation för gällande försvarsbeslut, liksom inför framtagandet av det för perioden 2026-2030. Syftet måste vara för Försvarsmakten att komma med och få gehör för sina inspel – inte för politiken att ha en kontrollstation och remitteringsprocess för syns skull.
Det är nu hög tid att ge det militära rådet en verklig nyckelroll i svensk försvarspolitik. Varseblir ÖB den politiska nivån om Försvarsmaktens ekonomiska begränsningar så måste man lyssna. Gör man inte det så riskerar myndigheten att inte klara av sin kärnuppgift: ”Att bevara landets frihet och skydda vår rätt att själva välja hur vi ska leva”.
Gör man inte det, då riskeras hela rikets säkerhet. Priset för den arrogansen får ansvariga politiker betala i nästa val.
Filip Haugland (KD)
Kandidat till riksdagen 2022 och anställd vid Försvarsmaktens högkvarter (tjänstledig).
