Images by Clker-Free-Vector-Images, Pixabay, and iStrfry, Marcus, Unsplash.
USA går till val nästa vecka. Men oavsett vem som vinner behöver Sverige och Europa ta ett större ansvar, tiden för fripassagerare är förbi. Det är budskapet från 21 experter som medverkat i Frivärlds stora enkät. En Trumpseger innebära obehagliga överraskningar, men alldeles oavsett väntar svårare och osäkrare tider.
– Det är mycket troligt att Trump gör slut på NATO. Europa måste därför förbereda sig på att försvara sig ensamt mot Ryssland, varnar Anders Åslund, senior fellow Frivärld och adjungerad professor vid Georgetown University och drar följande slutsatser:
– Det innebär många ting. Europa måste snabbt öka sina försvarsutgifter, stärka sin försvarsindustri, skaffa kärnvapen som täcker hela Europa, och ge Ukraina allt finansiellt och militärt stöd som det behöver för att besegra Ryssland så snabbt som möjligt. USA kommer knappast att vara pålitligt efter Biden.
Anders Åslund var en av 21 experter som svarade på elva frågor. Sju av dessa frågor redovisades i rapporten ”Experterna: Försämrat läge kräver mer av Sverige”. Många av dessa frågor handlade om försvarspolitik, och där en överväldigande majoritet ansåg att det för Sveriges del behövs 3 procent av BNP eller högre när det gäller militära försvarsutgifter. En fråga, som redovisas i den här artikeln, tog sikte på det amerikanska presidentvalet och framtiden och löd:
”Det finns många spekulationer om vad som händer ifall Trump vinner presidentvalet i USA, särskilt när det gäller Nato, amerikanskt engagemang i Europa och krav på försvarsutgifter. Hur ska Sverige ’Trumpsäkra’ både svensk säkerhet, och Nato och vad är plan B om Trump tar USA ut ur Nato?”
– Jag tror plan A och plan B i grunden är samma. Stärk egen förmåga, stärk Natos europeiska ben och stärk den transatlantiska länken. Det är bara egen förmåga som i slutänden ger handlingsutrymme. Alltid, svarar Anders Lindberg, politisk chefredaktör på Aftonbladet.
– Frågan är inte att ”Trumpsäkra” svensk säkerhet och Nato, men hur Europas säkerhet ska se ut om USA minskar bidraget. Det kommer sannolikt att hända, oavsett vem som sitter i Vita huset. USA har inte oändlig militärkapacitet och krig i Mellanöstern och Ukraina, med samtidigt strategiskt fokus på Kina och Asien, kan leda till en overstretch, konstaterar Minna Ålander, forskare på FIIA, utrikespolitiska institutet i Helsingfors, samt non-resident senior fellow på Frivärld och fortsätter:
– Vad Sverige kan och måste göra är att fortsätta investera i egen försvarsförmåga och att fördjupa regionalt samarbete med grannländerna.
Att ta hand om sin egen förmåga är ett återkommande tema från de flesta:
– Samtliga europeiska länder behöver ta ett betydligt större ansvar för sin säkerhet och detta har bara delvis att göra med Donald Trump. USA förväntar sig av européerna att dessa rustar upp sin militära förmåga och sina samhällens motståndskraft i syfte att minska beroendet av amerikanska styrkor. En stärkt europeisk förmåga inom Nato bidrar till minskat beroende av auktoritära stater och ökad handlingsfrihet och torde därför vara i alla fria länders intresse, Martin Hurt, försvarspolitisk expert verksam i Estland
– Ökad egen försvarsförmåga, ökat samarbete. Jag skulle gärna se JEF förstärkt med Polen, det tycker jag regeringen ska prioritera när det gäller internationellt arbete förutom integrationen i Nato och utvecklat försvarssamarbete inom ramen för EU. Jag bedömer inte att Trump tar USA ut ur Nato. Det är för omständligt. Det som räknas är vad han gör/inte gör som ÖB. Vi måste däremot förbereda oss på en typ av säkerhetspolitisk basar och nyckfulla utspel, om han vinner valet. Med en demokratisk president kommer vi också behöva rusta upp, men mer förutsägbart än vad som är fallet med republikanerna 2024, säger Johan Wiktorin, ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.
– Inte vänta till år 2030 med att uppnå 2,6% av BNP, utan att ta aktiva beslut NU, för att visa att Sverige inte är en ”fripassagerare, rekommenderar Anders Gardberg, tidigare bland annat Finlands försvarsattaché i Stockholm och vd för SAAB Finland.
– På kort sigt så er det et spørgsmål om at fremrykke planerne for genopbygning og styrkelsen af forsvaret på de områder hvor det kan lade sig gøre. Udfordringen med en potentiel amerikansk tilbagetrækning eller gradvis reduktion er ikke så meget et spørgsmål om ”boots on the ground”, da Europa i virkeligheden selv vil kunne stille de styrker der skal til. Ud over en del mangler i Europa på det sø- og luftmilitære område, så er det de amerikanske strategiske kapaciteter som Europa ikke kan erstatte på hverken kort eller mellemlang sigt. Hvis Europa selv skal opbygge disse kapaciteter, så taler vi om mindst 1-2% mere i BNP ud over de 3+% der er nævnt ovenfor, är slutsatsen från Hans Tino Hansen, vd och grundare av Risk Intelligence A/S.
– Sverige och övriga Europa behöver ta större ansvar för sin egen säkerhet, oavsett utgången i det amerikanska presidentvalet. Vi är på alla sätt för stora, starka och rika för att göra oss beroende av utomstående för att garantera den europeiska säkerheten. Nato-medlemskapet är, kanske paradoxalt nog, också ett steg på vägen mot ett större oberoende, eftersom nu är mindre beroende av bilaterala avtal och enskilda staters välvilja, svarar Amanda Wollstad, chefredaktör för Svensk Tidskrift.
– Oavsett utgången av det amerikanska presidentvalet, måste européerna påskynda arbetet med att ta över ett större ansvar för den egna säkerheten. På ett decennium kan de i bästa fall, om de rätta satsningarna görs, bygga upp en del av de ’strategic enablers’, dvs system som strategisk transport, lufttankning, underrättelsesystem som USA nu ensamt står för inom Alliansen. Ett försvagat Ryssland kan ge det rådrum som behövs för att möta en uppflammande framtida konflikt med Ryssland. På kort sikt, om Trump vinner, kan européerna få ta över större delen av kostnaderna för stödet till Ukraina, menar Katarina Engberg, ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.
– Uavhengig av resultat tror jeg ikke USA vil trekke seg ut av Nato. Når det er sagt kan de redusere aktiviteten sin i alliansen betydelig. Her er det allerede prosesser i gang for å ”Trumpsikre” en del større prosesser, som støtten til Ukraina og økt produkasjonskapasitet i militærindustrien. På nasjonalt nivå arbeides det også aktivt for å sikre kontakter inn en potensiell Trump-administrasjon og de fleste land vil kunne vise til en betydelig økning i sine bidrag til forsvarsalliansen. For Sverige i del er i tillegg samarbeidsprosessene i Norden og de synergieffektene vi kan få der viktig. Men, det er ikke til å stikke under stol at et amerikansk frafall vil være dramatisk for Europa. Plan B i dette tilfellet vil være å forberede seg for en direkte krig med Russland. USA ut av Nato er grønt lys for å teste artikkel fem og fortsette sin imperialistiske fremmarsj, svarar Karen-Anna Eggen, forskare vid Forsvarets høgskole i Norge.
– Det är delvis saker som vi i Sverige inte kan påverka. Kraven på högre försvarsutgifter inom Nato är ingenting nytt, utan det nya är européernas insikt om betydelsen av stärkt försvarsförmåga. Det europeiska Nato behöver accelerera sitt arbete med att modernisera och skala upp sin verksamhet både för sin egen skull och för att ta udden av en förväntad kritik från amerikansk sida, oavsett om Trump vinner valet eller ej, är bedömningen professor Kjell Engelbrekt vid Försvarshögskolan.
Behovet av att närma sig Trump och bearbeta honom, ifall han blir vald, finns i flera av svaren:
– Det går nog inte att ”Trumpsäkra”. Blir han vald till president måste han bearbetas på det mest skickliga diplomatiska sätt som kan uppbringas tillsammans med övriga allierade för att få ett amerikanskt utträde ur Nato att framstå som det det är – en dålig om inte den sämsta affär i mannaminne för amerikanerna. Om inte det går…, svarar Odd Werin, ordförande för Kungliga Örlogsmannasällskapet utan att fullfölja meningen.
– Finlands relation till USA under Trump var saklig och korrekt. Finland har även nu planerat för möjligheten att han återkommer. Oberoende av om Trump vinner eller förlorar måste Natos europeiska medlemmar ta på sig en betydligt större del av försvarsbördan. Fripassageraroptionen gick upp i rök, säger finländske professorn Stefan Forss.
– Det blir viktigt att vara till tydlig och omedelbar nytta för USA. Det kan ske genom att: Europa gör ännu mer för Ukraina och att europeiska länder är beredda att stödja USA gentemot dess rival Kina i olika typer av motsättningar, från handel- till säkerhetspolitik. Om USA lämnar NATO är det särskilt viktigt att: öka den europeiska förmågan att producera försvarsmateriel; att utveckla samarbetet mellan EU och NATO; att stärka kontinentens band till Storbritannien; men också att överväga behovet av en gemensam europeisk kärnvapenavskräckning, menar Niklas H. Rossbach, på Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet på Försvarshögskolan.
Nato utan USA är ett mycket annorlunda Nato, dessutom blir det en kraftigt vingklippt allians, med ett kraftigt kärnvapenunderskott för att säkerställa avskräckning och skydd av Europa:
– Et NATO uden USA vil unægtelig se meget anderledes ud, end NATO gør i dag. USA er en vigtig partner, men Europa må erkende, at USA ikke nødvendigvis er garanti for vores sikkerhed. Derfor er det væsentligt, at vi står stærkere sammen i Norden og i Europa. Det ser jeg stadig gjort i rammen af NATO, med eller uden USA. Et stærkere nordisk samarbejde er ikke i kontrast til dette; Finland og Sveriges NATO-medlemskab gør det bare lettere, svarar Jeanette Serritzlev, militäranalytiker vid den danska försvarsakademin.
– Detta är en ångestframkallande fråga, för det finns ingen bra plan B (utan amerikanska kärnvapen har Europa inte avskräckningen) och det finns inget sätt att ”Trumpsäkra” den transatlantiska relationen, understryker Magnus Christiansson, lektor i krigsvetenskap på Försvarshögskolan som fortsätter med vad Sverige behöver göra:
– Med detta som utgångspunkt finns det två saker att understryka. Det första är behovet att fullfölja upprustningen för att ta höjd för ett eventuellt 3%-mål. Det andra är att anpassa sig efter den Trump-administration som eventuellt tillträder, och inte den som intecknas i media idag. Det är inte troligt att Trump vill överge det inflytande över Europa som Nato ger USA. Den mest troliga Trump-administrationen kommer ha en transatlantisk strategi baserad på nedskärningar (retrenchment) och balansering till havs (offshore balancing). För svensk del kan detta dock få konsekvenser för DCA (samarbetsavtalet med Nato). Den amerikanska armén består idag av 12 divisioner, varav 8 är baserade i Stilla Havet och ingen är permanent stationerad i Europa. En offshore balancing-strategi skulle helt baseras på flexibel amerikansk närvaro av flyg- och marinresurser, och det skulle sannolikt försvaga förhandslagringen i Europa (inklusive Sverige).
– Sverige skal ”Trumpsikre” sig ved at selvstændigt øge forsvarsbudgettet – det sker allerede – til solidt over 2 procent og arbejde med andre europæiske partnere om hvordan en europæisk søjle og de europæiske medlemmer i fællesskab kan forsvare sig – også – i værste fald – uden USA, der enten kan være uengageret pga. Trumps politik eller militært optaget pga. Asien, som kan ske under enhver kommende amerikansk præsident, tycker Jonas Parello-Plesner, direktør, Alliance of Democracies Foundation.
– Det är inte möjligt att ”Trumpsäkra” det amerikanska engagemanget i Nato. Alliansen bygger på politisk vilja och till stor del på praxis, vad man gör tillsammans. Trump måste ha kongressen med sig på ett beslut att formellt lämna Nato (vilket innebär att inte bara presidentvalet utan valen till senaten, där demokraterna idag bara har ett mandats övervikt, den 5 november är betydelsefulla). Men han kan de facto trappa ner det amerikanska engagemanget: ta hem trupp från Europa, minska och sänka nivån på den amerikanska närvaron i Natostrukturerna, driva en politik i Nato som blir svår för européerna att acceptera (exempelvis insistera på förhandling Putin-Zelensky om ett snabbt slut på kriget i Ukraina, på villkor som i Ukrainas och europeiska ögon är oacceptabla), menar Ulla Gudmundsson, tidigare bland annat analyschef på UD, och pekar sedan på Natos roll att hjälpa Ukraina:
– Att Nato formellt nu har samordningsansvaret för Ukrainastödet ger ett mått av ökad stabilitet åt detta, och är de facto ett steg som Ukraina närmare alliansen. Skulle Trump väljas till president, förestår fyra år av skademinimering, i hopp om återgång sedan till ”normalläge” med en annan president. Men långsiktigt pågår en omsvängning av USA:s fokus i riktning mot Asien, oavsett president. Trump och Biden är eniga i synen på Kina som huvudrival. Detta måste Sverige och övriga Europa hantera.
– Sverige liksom, och tillsammans med, övriga europeiska Natoländer har all anledning att försöka ta höjd för möjligheten av Trumpseger i det amerikanska valet och därvid promovera och konsolidera en höjning av den samlade europeiska försvarsförmågan, med ett brett scenariotänk, en höjning som erfordras oavsett den amerikanska variabeln, med sikte (kanske) på en slags “övervintringsstrategi” vis a vis en potentiellt skadlig Trumpperiod OCH samtidigt med tanke på hotfulla utvecklingar “out of area”, d v s i Mellanöstern och Sydostasien (som kan komma att kräva stor amerikansk satsning med åtföljande minskning av resurser för, och folkligt stöd för, bibehållet amerikanskt ansvar för Europas säkerhet. I förlängningen av detta finns risken att Europas i ökande grad tvingar hantera Rysslandsproblemet mer på egen hand. Men återigen, detta är okänd terräng, svarar Michael Sahlin, ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademien
– För det första måste vi inse att Natos europeiska ben måste stärkas det oberoende om Trump eller någon annan blir president. USA:s prioritet kommer allt mer vara Stillahavsområdet som en följd av Kinas ökande ekonomiska och militära styrka. Det bara är så. Europa kommer behöva ta ett större eget ansvar för sin militära säkerhet. Det viktigaste är att USA fortsatt står för det ”kärnvapenparaply” som krävs för att balansera ryska och eventuellt andras (Iran, Nordkorea, vem mer i framtiden?). För Europas del är det Nato som fortsatt bör vara den militära organisation som planerar och leder militära operationer syftande till att försvara medlemsländerna. Ledningsstrukturerna finns, rutiner och metoder finns, Storbritannien är med mm. Det är sannolikt omöjligt att inom EU bygga upp något liknande inom överskådlig tid, åtskilliga decennier, om överhuvudtaget möjligt. Däremot finns det goda skäl att stärka europeisk förmåga vad avser forskning, utveckling och produktion av militär materiel. Att möta påverkansoperationer etc är både ett militärt som civilt problem. Såväl EU som Nato bör där utveckla sin kompetens. Det är viktigt att båda organisationerna har ett omfattande samarbete för att skapa synergier, minska risken att vissa typer av angrepp faller mellan stolarna och för att åtminstone i viss utsträckning minska det dubbelarbete som självfallet kommer bli resultatet, svarar Karlis Neretnieks, ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien och tidigare generalmajor och rektor Försvarshögskolan.
Den finländske oberoende försvarsanalytikern Robin Häggblom pekar på att det inte finns någon anledning att vara uppgiven, vi har tillräckligt med resurser i vår del av världen för att ta hand om vår egen säkerhet, om vi vill det:
– Trumps nyckfullhet finns det inte mycket att göra åt, och det finns ingen enskild aktör som kan ersätta USA:s roll i Europa – både när det kommer till stridsförmåga och som en tydlig ledare. Samtidigt vill jag påpeka att det finns ingen orsak att vara defaitistisk, för trots att det skulle svida rejält är USA inte på något sätt en förutsättning för en framgångsrik avskräckande allians i Europa. Möjligheten att samarbeta mellan framförallt de nordeuropeiska länder som har en liknande syn på det ryska hotet kvarstår, och i den gruppen hittar vi både kärnvapenmakten Storbritannien och ett antal länder med antingen trovärdiga försvar eller åtminstone den ekonomi som krävs för att finansiera ett. Kostnaden för att sätta upp en tillräcklig förmåga är hög, och det kommer att svida rejält, men det är inget som ligger utanför de ekonomiska musklerna vi hittar i vår del av världen. Med det sagt ligger det i vårt intresse att försöka undvika en amerikansk isolationistisk utrikespolitik – eller en som tappar intresse för Europa. Även om vi inte direkt kan styra den amerikanska politiken har vi vissa möjligheter att påverka den i för oss gynnsam riktning. Det kan ta sig många former, men t.ex. att vi uppmärksammar att USA har delvis andra strategiska intressen än oss och hjälper till att axla ansvaret också för dessa både hemma och längre bort är en nyckel som gör det inrikespolitiskt lättare för amerikanska politiker att förklara varför USA spenderar stora summor på försvaret av Europa. Att det blivit väldigt populärt för europeiska mariner att skicka flottbesök till Stilla Havet ska delvis ses i skenet av det här faktumet.
Patrik Oksanen
Resident senior fellow
