Är USA:s omsvängning ett resultat av misslyckad taktik?

USA:s taktik har inte fungerat. Istället för att köa för frihandelsavtal med USA har omvärlden gått vidare utan USA. Det kan vara förklaringen till USA:s omsvängning i veckan. 

USA.s president Donald Trump har uppenbarligen ändrat inställning när det gäller handelskriget mot EU och sin generella uppfattning om Europa. Resultatet av veckans möte mellan Donald Trump, EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och handelskommissionär Cecilia Malmström ger hopp om ett eld upphör i handelskriget. Det gav också en öppning för nya förhandlingar om att ta bort tullar och andra handelshinder mellan EU och USA.

Det handlar knappast om att återuppta TTIP-förhandlingarna. Om ett år är det val till EU-parlamentet och ingen ledande politiker i EU är intresserad av att få tillbaka den infekterade debatten om frihandelsavtalet. Förkortningen “USA” fungerar mobiliserande på osorterade vänsterkrafter med eller utan grön etikett. Frihandel uppfattas dessutom negativt av högerpopulister inom EU.

En annan fråga är hur EU skall kunna infria löftet att köpa mer naturgas och sojabönor från USA. Juncker kan inte peka med hela handen och beordra energi- eller livsmedelsbolag att köpa från vissa leverantörer eller länder.

Men det spelar för ögonblicket mindre roll. Det viktigaste är att ha fått någon form av stopp på eskaleringen av konflikten mellan USA och EU.

Just nu kommer dessutom signaler från USA om att NAFTA-förhandlingarna kommer att kunna slutföras under augusti. Det är nödvändigt för att Mexikos nuvarande president Enrique Pena Nieto skall kunna skriva under avtalet innan han avgår i december.

USA:s omsvängning (om det nu är en bestående kursförändring snarare än en av Trumps nycker) kan förklaras av att USA:s taktik inte har fungerat. Trumps tanke har ju varit att bryta upp de stora multilaterala frihandelsavtalen för att kunna sätta tummen i ögat på varje enskilt land separat. Förmodligen tänkte sig Trump att länder skulle stå i kö med mössan i hand och vara beredda att svälja vilka villkor som helst för att få ett avtal med USA. Men detta har inte hänt. Istället har omvärlden gått vidare utan USA. TPP-länderna försöker på sitt håll, Kina framstår plötsligt som frihandelns försvarare och utnyttjar skickligt situationen och EU marscherar raskt på flera täter mot friare handel.

EU och Japan har tecknat världens enskilt största frihandelsavtal, som öppnar upp för omfattande livsmedel- och bilexport. Avtal med Singapore och Vietnam står på tur, liksom ett med Mexiko, där endast tekniska detaljer återstår. Ytterligare förhandlingar pågår med Chile, Australien, Nya Zeeland, Indonesien, Brasilien, Paraguay och Uruguay.

Plötsligt har medvetandet om WTO:s roll ökat och EU har inlett diskussioner med Kina för att stärka världshandelsorganisationen.

USA har helt enkelt hamnat vid sidan om av alla processer som är hyggligt konstruktiva. Effekterna av att kasta grus i maskineriet är kortsiktiga. Ilska är en bra drivkraft för kreativitet och en gemensam fiende verkar sammansvetsande på parter som annars har för vana att låta bi- och småsaker stå i vägen för gemensamt agerande.