Arbetsrätten kommer inte påverkas av TTIP

LO är i grunden positivt till TTIP. Det framgår bland annat av intervjun med Karl-Petter Thorwaldsson i gårdagens SvD.

Thorwaldsson oroar sig dock för att USA först skall bli klara med  TPP-avtalet och att det inte kommer att bli lika ambitiöst när det gäller arbetsrätten.

”Vårt avtal är mycket mer löntagarvänligt . . . Om TPP kommer först, då kommer USA att säga ”nej, men nu har vi redan ett avtal, varför ska vi försämra det i nästa vända gentemot EU?” säger Thorwaldsson.

Kommentaren är underlig. TTIP planeras inte påverka arbetsrätten. För både fack och arbetsgivare är det viktigt att EU-länderna själva behåller makten över arbetsmarknaden. Facken i USA har dock i viss mån försökt få TTIP-debatten att handla om arbetsvillkor.

Möjligen har USA-facken fått för sig att det finns en enhetlig arbetsrätt inom EU. Det finns en arbetsrättslig lagstiftning inom EU, men de nationella reglerna skiljer sig åt i hög utsträckning. Sverige, England, Danmark och Italien är inte direkt lika. En harmonisering mellan EU och USA skulle vara ytterst svår och framför allt helt poänglös. Arbetsrätten är inte ett handelshinder och framför allt ställer varken EU eller USA krav på arbetsförhållanden i länder man importerar från eller exporterar till. EU handlar med Kina, Indien, övriga Asien och afrikanska länder — för att inte tala om Ryssland — utan att ha krav på arbetsförhållanden eller fackliga rättigheter.

Vidare har USA strategiska intressen av att få TTIP-avtalet på plats som garanterat övertrumfar eventuella funderingar om arbetsförhållanden. Om TPP och TTIP blir verklighet kommer USA vara centrum i två frihandelsområden som tillsammans omfattar större delen av världsekonomin. Jämfört med det området är till och med Kina en ganska liten aktör.