Åter till grunderna — alla argument mot frihandel är bluff

Ibland måste man upprepa grundfakta och även de mest självklara argument.

Debatten i dag förs som om att den kritik som framförs mot frihandel skulle vara riktig eller att något av de alternativ till frihandelsavtal som det spekuleras om kommer att fungera. Men så är det inte.

  1. Frihandel ökar alltid välståndet. Det finns få saker ekonomer är överens om, men det råder konsensus om att frihandel ökar tillväxten och välståndet. Ju större marknader, desto mer nytta har man av arbetsdelning, specialisering och stordrift. Alla länder — oavsett BNP eller nivå av industrialisering — tjänar på handel.
  2. Frihandel slår inte ut jobb. Tvärt om skapar frihandel jobb. Vissa företag eller branscher kan drabbas av utländsk konkurrens, men det är inte så att en ekonomi skyddad från utländsk konkurrens saknar den dynamik som gör att nya produkter och företag ersätter existerande produkter och företag. Självklart kan man genom lagstiftning hindra all förändring i en ekonomi — men då får man något som liknar Nordkorea. Huvuddelen av de traditionella industrijobb som försvunnit från EU och USA de senaste 30 åren har försvunnit på grund av automatisering.
  3. Frihandeln sänker inte löner. Möjligen gör hårdare konkurrens att lönerna inte ökar så snabbt, men eftersom priserna faller på grund av frihandeln ökar ändå välståndet. Man får mer för pengarna.
  4. Visst kan länder handla med varandra utan att ha frihandelsavtal. Exempelvis har vi enormt mycket handel mellan EU och USA utan att ha ett frihandelsavtal. Problemet är att om det saknas ett frihandelsavtal råder osäkerhet. Länderna kan hela tiden ändra sina kvoter och tullar eller hitta på regleringar som missgynnar utländska produkter. Det är som i alla andra sammanhang där vi människor samarbetar; för att det skall fungera långsiktigt måste man kommer överens om stabila villkor. Det finns ett skäl till att människor gifter sig eller att vi skriver avtal vid en anställning. Då vet man vad som gäller och eventuellt förändringar kan inte ske från en dag till en annan. Samma sak gäller relationerna mellan nationer.
  5. En del ifrågasätter att moderna frihandelsavtal som CETA, TTIP eller TPP egentligen är frihandelsavtal. De säger att det inte är “riktiga” frihandelsavtal. Ett sådant, menar de, skulle bara behöva bestå av ett A4 som sade att allt som är lagligt att handla med alla inblandade länder också får handlas med mellan länderna. Eller kanske ännu bättre — allt som är lagligt att handla med i minst ett land skall vara lagligt att föra över gränsen och handla med i alla länderna. Men allvarligt talat så kommer detta knappast kunna bli verklighet de närmaste decennierna. Moderna, genomreglerade välfärdsstater kommer under överskådlig framtid ha nationella regler för allt från leksaker till dialysapparater och lok. De kommer inte kunna avskaffas, istället försöker man komma överens om hur skillnaderna i regleringar och standarder skall hanteras på ett rationellt sätt så att de inte i onödan stör handeln.
  6. Men varför måste frihandelsavtal vara så omfattande och gälla stora grupper av länder? Har inte Trump en poäng när han vill ha separata avtal mellan länder? Nej, Trump tänker här helt fel. Han har möjligen rätt när antar att USA skulle kunna pressa enskilda länder att ge USA mycket förmånliga avtal. Men problemet är att då får amerikanske företag som exporterar och importerar ett stort antal avtal att hålla reda på. Vitsen med frihandelsavtal är bland annat att reglerna blir enkla och enhetliga. Att USA kan vinna några enskilda förhandlingar så att typ tillverkningen av hydraulslangar för skogsmaskiner återvänder till USA och ger fyra personer industrijobb lär knappast uppväga tiotusentals timmars pappersarbete (dagligen) för allt som importeras och exporteras. När det gäller EU, en av USA:s viktigaste handelspartners, finns dessutom inte den möjligheten. USA och Sverige kan inte teckna ett eget handelsavtal. I så fall måste den inre marknaden avskaffas. Det är helt meningslöst med olika tullar för olika länder och dessa länder har total frihandel med varandra.
  7. Men är det rimligt att frihandelsavtal med hjälp av den så kallade ISDS-klausulen kan stämma stater för att de inför lagstiftning som hotar företagens vinster? Nej, men detta är också en ren missuppfattning som protektionistiska politiker och särintressen sprider. Företag kan bara stämma stater för sådant som strider mot det aktuella avtalet. Den skapar inte en diversehandel för stämningar. Att de stater som  ingår avtalet — kom ihåg att frihandelsavtal är ett avtal mellan stater, företagen är inte avtalspart — skapar en mekanism för att hindra att avtalet bryts är inte konstigt. Alla avtal backas upp av rättssystemet. Att det är företag som stämmer stater om staterna bryter mot avtalet är en stor fördel. Då slipper regeringar processa mot varandra med alla de politiska och diplomatiska problem som då kan uppstå. Är det då rätt att företagen kan stämma stater, men inte stater företagen? Så är det inte heller. Stater kan stämma företag, men inte genom ISDS-klausulen i frihandelsavtal. Om en stat vill stämma ett företag för att företaget begått brott eller inte uppfyllt sina åtaganden drar staten förstås företaget inför sin egen, nationella domstol. ISDS-klausulen gör alltså inte på något sätt företagen immuna mot att bli polisanmälda och åtalade för brott (det kan ju handla om miljöbrott, skattebrott, arbetsmiljö, bokföring  mm). ISDS-klausulen handlar bara om det aktuella frihandelsavtalet. Protektionister brukar dra upp ett fåtal exempel som de menar är representativa, men de är antingen synnerligen ofullständigt beskrivna eller bygger på att företag försökt utnyttja otydliga paragrafer i kvartssekelgamla investeringsavtal. Dessa liknar inte på något sätt de moderna frihandelsavtalen som nu är aktuella. Där garanterar staterna sig rätten att reglera hur de vill genom lagstiftning.

Sammanfattningsvis är det så att i stort sett all kritik mot frihandel som förekommer idag bygger på rena missuppfattningar och/eller medvetna lögner. Det är ingen tillfällighet att Trump i USA och vänstern/miljörörelsen i EU använder samma argument. De kommer från samma populistiska tradition av nationalism och isolationism.

 


Taggar: TTIP, TPP, CETA, Trump
Kategorier: Frihandel