Att TTIP skulle påverka offentligt/privat verksamhet är en ren lögn

Tidskriften ETC publicerar en artikel av Robin Zachari, kanslichef på Skiftet och Anna Westberg, kampanjchef.

Enligt den skulle TTIP-avtalet innebära att man inte skulle kunna ”återkommunalisera välfärd”:

”Ett överhängande hot är att Sveriges avreglerade välfärdsmarknad kommer omfattas av detta avtal. Det skulle göra det närmast ekonomiskt omöjligt att till exempel återkommunalisera välfärden. LO har under en längre tid varit den ledande rösten för att välfärden ska drivas utan vinstintresse – att de nu vill bakbinda Sverige från att ha en möjlighet att göra detta är besynnerligt.”

Påståendet är dels lögnaktigt, dels okunnigt.

För att inse vidden av okunskapen hos skribenten (som får antas ha någon form av samhällsintresse) är det nödvändigt att redogöra för hur den ”privatiserade” välfärden ser ut i Sverige.

Antingen handlar det om entreprenader, exempelvis att kommunen har upphandlat hemtjänst. Det sker genom offentlig upphandling och kontrakten är på typ fem år med möjlighet till nåt års förlängning. Kontraktet går alltså ut och då vidtar en ny upphandling eller så väljer kommunen att inte upphandla utan ta över hemtjänsten i egen regi. Inget företag har alltså ”rätt” leverera för evigt eller få en ny upphandling. Det samma gäller tjänster till offentlig sektor som inte har ”välfärdskaraktär” som snöröjning, datakonsulter, el, plåtslageri.

Eller så handlar det om någon för av ”pengsystem” som till exempel skolpeng, förskolepeng, att en privat vårdcentral får ersättning av landstinget per patient eller åtgärd. Även här brukar det finnas kontrakt, alternativt råder etableringsfrihet. Men landstingspolitikerna kan i så fall när som helst välja att ändra systemet helt eller i detaljer — vilket också sker hela tiden.

En variant på ovanstående är att avyttra själva rörelsen. Det kallas avknoppning och handlar vanligtvis om att personalen bildar ett bolag eller kooperativ som tar över verksamheten. I avknoppningen kan ingå allt från fastigheter, utrustning mm ner till att personalen bara bildar ett bolag, anställer sig själva och säljer sina tjänster till kommunen som tidigare var deras arbetsgivare.

En ”återkommunalisering” innebär helt enkelt att politikerna väljer att inte göra en ny upphandling (kan ske när som helst genom ett beslut i kommunfullmäktige) , tar bort skolpengen (det kan ske när som helst genom ett riksdagsbeslut) eller tar bort ersättningen till privata vårdcentraler (påståendet felaktigt, LOV:en gäller, men Riksdagen skulle kunna ändra lagen utan att bli stämd på grund av TTIP). Det avknoppade bolaget får ingen ny upphandling.

Ingen kommer någonsin kunna stämma stat, landsting eller kommun för att de inte betalar pengar till vissa verksamheter eller inte vill handla upp entreprenader.

Självklart kan det vara så att en kommun/landsting har sålt en skolbyggnad, en vårdcentral, sjukvårdsutrustning eller liknande till ett privat företag. Men det är inte privatisering av offentlig verksamhet utan bara en vanlig fastighetsaffär. Vi säger ju inte att staten ”privatiserar flygvapnet” för att man säljer mark där det en gång legat en flygflottilj. I de fallen kan myndigheterna inte bara besluta att ta tillbaka skolan eller röntgenapparaterna eller de gamla hangarerna. Då får man vackert köpa tillbaka för det pris säljaren begär. Men det har inget med TTIP eller handelsavtal att göra. Så har det varit i flera hundra år i Sverige. Staten kan inte bara gå in och ta medborgarnas egendom. Inte ens romerska kejsare kunde ta egendom av människor hur som helst.

Och staten måste följa avtal. När kärnkraftverket i Barsebäck lades ner i förtid fick ägarna jättelika skadestånd. De hade baserat sina kalkyler på ett avtal som gav dem rätt att driva kraftverket och sälja strömmen till det allmänna nätet. Att beslutet att lägga ner verket var demokratiskt oklanderligt gjorde ingen skillnad. Riksdagen fattade ett korrekt beslut och skattebetalarna fick betala notan till ägarna eftersom kontrakt måste hållas, även av staten. Det är i praktiken detta Vattenfalls kärnkraftstvist med Tyskland gäller. Det finns ju ingen etableringsfrihet när det gäller kärnkraftverk. Vattenfalls kraftverk finns för att tyska staten en gång har har bett om det.

Skiftets skribenter verkar helt enkelt inte ha koll på hur kommunal verksamhet bedrivs (privata entreprenader inom välfärdssektorn har funnits i snart 50 år) eller att lagstiftningen gäller även stat, kommun och landsting.

TTIP-avtalet kommer inte göra någon som helst skillnad när det gäller avvägningen mellan privat eller egenregi i offentlig verksamhet.