Avtalet mellan EU och Japan på upploppet — kommer det bli protester?

Det stora frihandelsavtalet mellan EU och Japan förväntas blir klart till årsskiftet. En enorm framgång för EU, Japan och världshandeln. Kommissionen har informerat bättre än med tidigare avtal och protesterna hittills uteblivit. Men erfarenheten säger att allt kan hända in i det sista.

Nu börjar det finnas allt mer detaljer kring frihandelsavtalet mellan Japan och EU.

Ann Linde, EU- och handelsminister, och Cecilia Malmström, EU:s handelskommissionär, skriver om avtalet i DI här.

Omfattande information från EU-kommissionen här.

Frågor och svar-dokument här.

Man kan utan vidare säga att kommissionen har lärt av TTIP- och CETA-processerna där brist på information gav öppet mål för alla som ville sprida myter och misstänkliggöra förhandlingarna och avtalen.

Det framgår tydligt att sådant som ofta dragits fram som argument mot frihandelsavtal inte stämmer.

Nej. Avtalen påverkar inte standarder kring miljö och produktsäkerhet.

Nej. Avtalen hindrar inte stater från att reglera för att skydda miljö eller konsumenter.

Nej. Avtalen förbjuder inte någon form av offentlig verksamhet i egen regi eller offentligt ägda anläggningar eller infrastruktur.

Nej. Avtalen tvingar inte fram privata lösningar eller förbjuder stater att återta verksamhet i offentlig regi. Om ingångna avtal bryts eller egendom exproprieras kommer förstås staten få betala ersättning, men det har inte med frihandelsavtalet att göra. Det beror på att EU-länderna är rättsstater där inte ens stat och myndigheter bara kan strunta i avtal eller roffa åt sig privat egendom.

Nej. Inga företag kommer att kunna stämma EU eller Japan för ny lagstiftning som minskar deras möjlighet att göra vinster i framtiden. Men återigen, om lagstiftningen gör att myndigheterna bryter kontrakt kan det förstås bli en fråga om ersättning.

Nej. Tvister om avtalet kommer att inte hanteras genom privata skiljedomsinstitut. Det är visserligen en utmärkt ordning som är reglerad av en FN-stadga och i stort sett alla världens länder har ställt sig bakom, men EU har valt att skapa ett eget organ för att hantera tvister. Hittills ingår nyordningen i avtalen med Kanada och Vietnam och nu alltså Japan.

När det gäller arbetsrätt så säger avtalet att ingen av parterna får avvika från gällande arbetsrätt för att stödja sin egen handel, en skrivning som kan uppfattas som svag. Men det är olämpligt att försöka reglera arbetsrätten i ett handelsavtal. Det finns redan internationella avtal om arbetsrätt inom ramen för ILO, men trots detta är de nationella skillnaderna stora. Det finns exempelvis inte en gemensam arbetsrätt i EU — se bara på skillnaderna mellan Sverige och Danmark eller Frankrike och Storbritannien.

EU exporterar för cirka 900 miljarder till Japan varje år. Varje tio miljarder kronor beräknas betyda 14 000 jobb i EU. Det ger perspektiv åt de förväntade förbättringarna av exporten på mellan 0,5 och 1 procent årligen. Till saken hör att Japan är ett av världens rikaste länder som i dag är mycket protektionistiskt med höga tullar och andra hinder för handeln. Det är en stor framgång för både EU och Japan om avtalet kommer på plats. Som det ser ut nu verkar det oproblematiskt, men när det gäller handelsavtal kan allt hända in i det sista.

Det skall också bli intressant att se om de protektionistiska krafterna som motarbetat TTIP och CETA i elfte timmen kommer att försöka mobilisera med avtalet med Japan. Ett par försök har gjort, men hittills verkar det inte ha tagit skruv.

 


Taggar: Japan, EU
Kategorier: EU