Banden med USA viktigare än oron för hormonbiffar

I Finacial Times den 13 mars skriver Shawn Donnan om EU, USA, Ryssland och TTIP. EU:s handel med Ryssland har ökat från under 100 miljarder Euro 2002 till över 300 miljarder drygt tio år senare. Och ungefär hälften av detta är olja och gas.

Det är som jag tidigare skrivit inte så lätt för EU att hota med handelssanktioner. Många av EU:s länder behöver energin. Visserligen är sommaren på väg, men ett hot som bara sträcker sig till oktober-november är inte mycket värt. Inte mot Putin och ryssarna som tänker i århundraden bakåt och decennier framåt.

En av dimensionerna av konflikten mellan Ryssland och Ukraina är handel. Ryssland ville ha med Ukraina i en handelsunion, medan EU å sin sida erbjöd möjligheten till tätare handelskontakter. Handel för människor närmare varandra, och länder består av människor. Inte förvånande uppfattade Putin EU:s erbjudande som ett hot.

Men framför allt är den bistra sanningen att EU är mer beroende av Ryssland, än Ryssland av EU.

Det finns därför goda strategiska skäl att stärka banden mellan EU och USA. Det skulle kunna minska vår handel med ryska oligarker och EU:s beroende av rysk energi skulle kunna ersättas med en betydligt mindre problematiska importen av amerikansk skiffergas.

Debatten om handelsavtalet TTIP måste fås att handla om detta snarare än hormonbiff och den i allt väsentligt mytiska risken att storföretag skulle kunna stämma regeringar för eventuella regleringar.

 

 


Taggar: Ryssland
Kategorier: Frihandel, TTIP, USA