Britterna för frihandel, men det lär inte kompensera för Brexit

Brittiska regeringens hållning i frihandelsfrågor är tydlig. Här en artikel av handelsminister Liam Fox i Wall Street Journal där han tydligt deklarerar sitt stöd för internationell handel. Artikeln innehåller ingenting om ”fair trade” eller andra omskrivningar för protektionism.

”The principles of free trade have underpinned the institutions, rules and alliances that rebuilt the postwar world. They facilitated the fall of Soviet communism. They ushered in 70 years of global prosperity, raising the living standards of hundreds of millions of people. As the United Kingdom looks ahead to a new era of trade and a future outside the European Union, we’ll be strengthening ties around the world—especially with our top trading partner and greatest ally, the U.S.

The British government has set up working groups and high-level dialogues in 10 countries that are key trade partners. Our goal is to explore the best ways of improving our trade and investment relationships. On Monday, I will visit my American counterpart, U.S. Trade Representative Robert Lighthizer, for the first meeting of the U.S.-U.K. trade and investment working group. We have two main aims. First, to give businesses on both sides of the Atlantic certainty and confidence. Second, to provide commercial continuity as the U.K. charts a course outside the EU.

The U.K. is prohibited from signing any formal free-trade agreement while we retain EU membership, but we are laying the groundwork for a potential deal with our closest international partners, identifying areas where we could broaden cooperation and remove barriers to trade.”

Det understryker att motiven bakom folkomröstningsbeslutet att lämna EU inte har med de protektionistiska strömningarna i USA att göra. Inte heller med den vänsteragenda som ligger bakom motståndet mot TTIP och CETA. Brexit kan förmodligen inte ens förklaras av en allmän trend mot globalisering utan av en kombination av britternas motvilja mot att styras från Bryssel och viss främlingsfientlighet.

I efterhand är det lätt att se att någon global protektionistisk trend förmodligen inte existerade. I USA var trenden ett resultat av två presidentkandidaters okunskap (Trump, Sanders) som tvingade med Clinton på vagnen. I EU var det en liten men välorganiserad vänsterrörelse (till stor del betald av offentliga bidrag på statlig och EU-nivå) som effektivt lyckades mobilisera kring ett par-tre myter om frihandel av handelsavtal.

Tyvärr kommer det säkert visa sig att britternas ambitioner — oavsett om de infrias eller inte — knappast kompenserar för de problem på handelsområdet som Brexit kommer att medföra.

Handel sker alltid i huvudsak mellan grannländer. Även om de stora globala handelsströmmarna imponerar och inspirerar genom sina volymer, enorma fraktskepp, hamnanläggningar och logistiska utmaningar sker huvuddelen av den globala handeln över kortare sträckor men där en nationsgräns passeras.

Britterna ställer till problem för handeln mellan sig och sina viktigaste handelspartners. Det kan knappast kompenseras genom aldrig så bra avtal med Australien eller Ghana.

Någon lär ha sagt att det enda som är värre än att inte få som man vill, är att få som man vill. Kanske har Trump och Brexit lett till att många som varit lockade av populism, enkla lösningar, grova tillmälen och politik baserad på enbart okunnighet och slagord blivit mindre entusiastiska.


Taggar:
Kategorier: Frihandel