CPTPP ger snabbspår till frihandelsavtal

Britterna går med i ett nygammalt handelsavtal med flera av världens viktigaste länder. Men det är inte värt många sekiner och kompenserar knappast förlusten av EU-medlemskapet. 

När britterna lämnade EU för ett halvår sedan förlorade de inte bara frihandeln inom unionen. Även det stora antal frihandelsavtal som EU hade med omvärlden försvann. 

I Brexitretoriken  skulle detta lätt kompenseras av nya frihandelsavtal. Vad var EU mot resten av världen – och inte minst vänligt stämda delar av det gamla imperiet? Folk som spelar kricket kan man alltid komma överens med, till skillnad från folk som äter surkål och grodlår. 

Något ligger i det. Ingen tvivlar på att britterna inte då och då har en förmåga att göra snabba och bra förhandlingar samt ingå handelsavtal. Men även om man arbetar på flera fronter och håller högt tempo kommer förhandlingarna att ta decennier. 

Nu håller britterna i vilket fall på att slå flera flugor i en smäll. De söker medlemskap i The Comprehensive and Progressive Agreement for Trans-Pacific Partnership (CPTPP). Det är det gamla TPP-avtalet som var klappat och klart när Donald Trump tillträdde som USA:s president, men som han sedan kastade i papperskorgen. 

Det består i dag av Japan, Kanada, Australien, Vietnam, Nya Zealand, Singapore, Mexiko, Peru, Brunei, Chile och Malaysia, som är de viktigaste länderna kring Stilla havet med undantag av Korea, Indien och Kina. Det är förvisso inget dåligt gäng.  

CPTPP innebär i huvudsak att 95 procent av tullarna försvinner. Britternas förhandling består mest i att övertyga de andra länderna att man är villig att följa avtalets regler om liberalisering och hamra ut detaljerna för processen.  

Problemet är att vinsten av att gå med i CPTPP bara är ett par miljarder pund, motsvarande 0,1 procent av Storbritanniens BNP. Britternas handel med EU är alltså lika stor som deras handel med resten av världen (kring 600 miljarder pund vardera). Utanför EU är USA den största handelspartnern (kring 200 miljarder) och Kina (70 miljarder).  

Det här betyder lite olika saker beroende på vilket perspektiv man väljer. 

För det första ett perspektiv som är lite lugnande. Nämligen att britterna handlar med alla länder i världen. Det gjorde man redan som EU-medlem, och handeln med EU har inte på något sätt upphört.  

Ett annat perspektiv är lite mer problematiskt. Nämligen att om förlusten av EU-medlemskapet ska

kompenseras genom avtal med övriga världen får dessa vara extremt bra. I själva verket kommer EU fortsätta att vara britternas viktigaste handelspartner. De förblir beroende av EU, men EU är också beroende av britterna.  

Hur stora problem Brexit orsakar den brittiska ekonomin kommer vi aldrig riktigt få veta. Pandemin ramlade in under 2020 och orsakade tapp på mellan 5- och 10 procent för de flesta länder. Britterna fick en ordentlig smäll på -9,8 procent och men en snabb återhämtning i år på beräknade 7,2. Dessa dramatiska händelser döljer effektivt effekterna av att landet lämnade den inre marknaden sista december 2020. 

CPTPP är rätt omfattande när det gäller regler för statliga företag, miljö, informationssäkerhet och mycket annat.  

Men för britterna är det viktigaste att det inte syftar till att skapa någon form av överstatligt beslutsfattande eller att öka avtalsområdet utöver reglerna för handel.

Magnus Nilsson


Taggar:
Kategorier: Brexit, Storbritannien