Dåligt: Protektionismen ökar. Bra: Det börjar uppmärksammas

Dagens protektionism liknar inte 30-talets handelskrig med höjda tullar. Den mer sofistikerade världsekonomin öppnar också för mer sofistikerade och mindre synliga sätt för regeringar att skydda sina marknader. Det är skadligt för alla, Förhoppningsvis kommer uppmärksamheten kring problemet att leda till förändring. 

Per Nuder skriver i DI och Dagens Nyheter på ledarplats om att protektionismen i världen har ökat sedan finanskrisen 2008.

DN hänvisar till ett seminarium på Kommerskollegium i fredags. Där presenterades en ny rapport om den växande protektionismen, den första sammanställningen av vad som har hänt de senaste åren. Bilden är entydig. Visserligen har både protektionistiska och liberaliserande åtgärder genomförts, men de protektionistiska dominerar starkt. Den snabba sänkningen av tullnivåer som sågs i början av 2000-talet har planat ut. Tullarna har inte ökat, men istället blir länder allt skickligare på att införa andra typer av hinder för import. Transparensen minskar också.

Utvecklingen underlättar i viss mån för regeringar att skapa hinder. Handel i dag är inte bara att råvaror eller färdiga produkter passerar från ett land för konsumtion i ett annat. Snarast skall man se handeln som en rad flöden som passerar många gränser, kanske flera gånger. En produkt kan i dag vara en del i ett paket som kräver installation och service på plats, dataflöden för uppgraderingar av programvara och återföring av driftsinformation till tillverkaren. Komponenterna i produkten kan vara från en rad länder vilket gör det oklart var produkten egentligen är tillverkad; en produkt tillverkad i EU kan ju huvudsakligen bestå av elektronik från Asien. Här gömmer sig stora möjligheter för att skapa medvetna eller omedvetna hinder för handel.

Kommerskollegium exemplifierar i rapporten med löparklockor (GPS, puls mm) som kopplas upp mot tillverkarens databas. Australiska staten stoppade en amerikansk tillverkare då medicinsk information inte fick föras över till USA, medan den australiensiska tillverkaren kunde fortsätta. Exemplet är trivialt, möjligheten för den amerikanska tillverkaren att sätta upp en server i Australien torde vara stor. Men exemplet är också illustrativt, det är lätt att tänka sig viktigare information än pulsen hos motionärer och information som dessutom blir värdefull just för att den finns tillgänglig och kan analyseras på en plats.

Att den ökande protektionismen uppmärksammas är bra. Under den sena delen av 90-talet och tidiga 2000-talet uppfattades globalisering och frihandel som närmast ostoppbara trender. Inte bara är det positiva med frihandel en av de få saker ekonomer är totalt ense om, de flesta politiker delade uppfattningen att handel var något bra — i den mån frågan alls debatterades.

Därför har de flesta tagit för givet att trenden har fortsatt. Hoten mot handeln har uppfattats ligga i framtiden; Trump, Clinton, Le Pen eller en effekt av britternas olyckliga beslut att lämna EU.

Först nu står det klart att protektionismen har ökat under en följd av år trots deklarationer från många världsledare — en stående punkt vid G20-mötena har sedan 2008 varit att handelskrig till varje pris måste undvikas. Men de olika regeringarna har vidtagit åtgärder de uppfattat som små, välmotiverade och isolerade utan att riktigt se vad andra länder gör eller den helhet som uppstått.

Förhoppningsvis vaknar många till och inser att det trots allt ligger i deras intresse att handeln ökar, inte minskar. Det paradoxala är att ett rekordstort antal frihandelsavtal förhandlas eller ligger för godkännande samtidigt som protektionismen ökar. Det talar för att de flesta regeringars intentioner inte har varit att öka protektionismen, det har hänt ändå. Var och en som håller på med politik på någon nivå eller arbetar i stora organisationer känner förmodligen igen sig — man upptäcker plötsligt att det sker en utveckling som ingen önskat eller beslutat om. En rad mindre åtgärder utan tydligt sammanhang ger ett resultat som ingen kunnat förutse.

Den allmänna uppslutningen kring frihandel har säkerligen bidragit till att den intellektuella beredskapen att försvara frihandel har minskat. Koncensus — även kring de mest vällovliga uppfattningar — är fördummande.

Därför är det bra att den ökande protektionismen uppmärksammas och de metoder den bygger på friläggs.

I några kommande blogginlägg kommer en rad olika sätt att minska handel beskrivas för att öka medvetandet om hur ”nyprotektionismen” ser ut.

 

 

 

 

 


Kategorier: Frihandel