Demokratin har varit hotad i decennier — men ingen har märkt något?

Den 26 september förklarade EU och Kanadas regering att förhandlingarna om CETA, det stora handelsavtalet mellan EU och Kanada, var klara. Full information här.

The Economist antar som vanligt en sträv ton inför ryggdunkande politiker och förklarar att avtalet är långt ifrån i hamn. Först skall texterna översättas, sen skall de kontrolleras juridiskt och först därefter kan avtalet antas av Kanadas och EU:s parlament.

I normalfallet skulle nog det hela ha avlöpt i lugn och ro, knappast uppmärksammats av andra än de närmast sörjande. En stor händelse, men inte ett stridsäpple.

Men tack vare TTIP har det uppmärksammats att CETA innehåller samma konfliktlösningsmekanism när det gäller investeringsskydd som TTIP, det som kallas ISDS.

Den har hittills inte vållat någon konflikt eftersom ISDS-mekanismer finns med i alla handelsavtal. Men när det gäller aggressionen mot TTIP — förmodligen i hög utsträckning motiverad av antiamerikanism — har ISDS blivit ett fokus för all tänkbar mytbildning. Plötsligt blir något vi haft i decennier ett hot mot demokratin, miljön och arbetsrätten.

Och om det plötsligt har blivit så extremt farligt när det gäller TTIP måste det ju vara lika farligt när det gäller CETA. Så nu tvingas både fack, tyska politiker, miljörörelsen och många andra som rimligen borde ha känt till ISDS-mekanismen att ifrågasätta även CETA med ISDS som argument.

För många protektionister är det nog välkommet, men för till exempel tyska regeringen måste det rimligen vara lite genant att först nu komma på att demokratin, miljön, konsumentsäkerhet och folkhälsa varit hotat av ISDS i årtionden…

 


Taggar:
Kategorier: TTIP, ISDS