Det är kanske tur att Trump inte läser Bastiat

En av mina filosofilärare hade två deviser han ofta återkom till.

Den ena var ”allting kostar”. Då menade han inte det tråkiga faktum att man måste betala pengar för ganska mycket av det man vill ha — dock inte allt, mycket som är värdefullt här i livet är gratis och/eller kan inte köpas för pengar. Han menade att löstes ett intellektuellt problem dök det upp något annat istället.

Hans andra devis var att äldre böcker generellt var bättre än nyare böcker. Enkelhet och klarhet ersattes av allt mer krångel.

Jag vet inte om hans båda teser alltid stämmer, men ofta känns de rimliga.

Frédéric Bastiats (1801-1850)  text Economic Sophisms: Chapter 6, The Balance of Trade om om handelsbalans är både klargörande och dessutom rolig.

I texten driver Bastiat med en påhittad protektionist, Monsieur Lestiboudois, som har en redan på 1800-talet skrattretande felaktig uppfattning om handel och ekonomi.

ML tror att om Frankrike exporterar för 10 miljoner franc och importerar för 15 miljoner, så ger landet bort 5 miljoner (får fem miljoner i handelsbalansunderskott) och blir således fattigare. Detta är exakt den uppfattning som Trump, Hillary Clinton och Bernie Sanders förfäktade i presidentvalrörelsen. Om Clinton och Sanders verkligen trodde på den är oklart, men Trump bygger nu centrala delar av sin utrikespolitik på denna missuppfattning.

Ok, frågar Bastiat sin motståndare. ”Tror du att de räkenskaper som affärsmän håller sig med stämmer?” Bastiat svarar själv, att är det några som har koll på vinst och förlust så är det handelsmän.

Han exemplifierar med en av sina vänner, M.T. som gör en affärsresa från Frankrike till USA. Han har med sig ett stort lager elegant franskt mode till ett värde av 200 000 franc, vilket är summan som han deklarerar i tullen.

I USA säljer han varorna och trots transportkostnader och de amerikanska tullarna får han in 320 000 franc (vinsten är 70 400) , för vilka kan köper amerikansk bomull.

Tillsammans med transportkostnader, försäkringar och lite annat slutar notan för bomullen på 352 00 franc, vilket är vad han tullar in i Frankrike. I franska statens böcker (tullhandlingarna) står nu att M.T. har fört ut varor för 200 000 franc och fört in varor för 352 00 franc. 152 000 franc har alltså ”lämnat Frankrike”.

Men M.T säljer bomullen i Frankrike med en vinst på 40 000 och har tillsammans med de 70 400 franc han tjänade i USA gjort en vinst på 110 400 franc. Inte illa!

Men för franska staten ser det ut som om 152 000 franc har försvunnit! Det är ju skillnaden på värdet mellan vad som förts ut (export) och det större värdet på det som förts in (import). Negativ handelsbalans! De skumma utlänningarna har på något sätt lurat till sig pengarna. Om det här fortsätter slutar det med att Frankrike är utfattigt.

Redan här är det förstås uppenbart varför det är fel att bry sig om handelsbalansen.

Men Bastiat vrider om kniven ett varv till.

Han berättar att M.T. gjorde en ny handelsresa. Tyvärr sjönk skeppet och varor för 200 000 tusen hamnade på havets botten. Den summan bokfördes förstås som förlust i M.T:s bokföring.

Men tulltjänstemannen hade ju bokfört 200 000 franc som export i tullens böcker. Men eftersom ingenting kommer att importeras ser det ut som en ren vinst för nationen Frankrike. 200 000 i export, ingenting i import. Handelsbalansen blir positiv!

Bastiat vrider till sist om kniven ytterligare ett varv.

Han konstaterar att Frankrike som nation lätt kan bli rikare.

Man tullar helt enkelt ut varor och slänger omedelbart dessa i havet. I tullens böcker (den nationella statistiken) bokför man alltmer export, medan importen totalt omöjliggörs eftersom varorna hamnar på havets botten och inte ger något kapital att importera för.

Kanske en idé för Trump att snabbt göra USA till en vinnare på ”rättvis handel”.

Det är nog tur att Trump aldrig skulle få för sig att läsa Bastiat.

 

 

 

 


Taggar: Bastiat
Kategorier: Frihandel