Det bästa i livet (och EU) är gratis

Det bästa med EU är den fria rörligheten, den inre marknaden och unionens frihandelsavtal. Och detta är i stort sett gratis.

Sveriges avgift till EU kommer att gå upp kring 15 miljarder (35 procent) på grund av att britterna lämnar unionen och därmed inte längre kommer att betala något. De kvarvarande länderna kommer att dela på bördan. Den svenska hållningen är att avgiften inte bör höjas eller i vilket fall hållas nere. Tappet skall i stället hanteras genom besparingar.

Frida Wallnor skriver på ledarplats i DI:

”Stefan Löfven vill att storleken på EU-budgeten ska minska, att vår EU-avgift ska hållas nere samt att EU-rabatten ska bevaras (cirka 6 miljarder per år). Finansminister Magdalena Andersson har dessutom otaliga gånger hörts upprepa frasen ”vi är snålast i EU”.

Det kan förvisso låta som en sund inställning. Problemet är att Sverige sticker ut med den här hållningen. Majoriteten av medlemsländerna har låtit meddela att man är beredda att betala mer. Det gäller exempelvis Finland, Tyskland och Frankrike.

Det gäller även Estland, där president Kersti Kaljulaid motiverade ställningstagandet med de många gemensamma utmaningar som EU-länderna står inför framöver.

Det är en beundransvärt offensiv inställning som signalerar en vilja att påverka framtidens EU.

Självklart är det inget självändamål att betala mer. Men detta är ändå vår viktigaste utrikespolitiska arena. För ett icke-euro-land som Sverige är ”snålast i EU” knappast en slogan som kommer att ge oss mer inflytande i Bryssel. Tvärtom.

Dessvärre tycks den här bakåtsträvande EU-attityden delas även av Moderaterna. Men i stället för att ständigt tala om hur mycket mer Sverige kan få betala vore det uppfriskande att höra svenska politiker tala om vad vi faktiskt får för pengarna.

Sverige är exempelvis ett av de länder som tjänar allra mest på EU:s inre marknad med våra internationella företag. Vi får även ta del av resultatet från det Bryssel-maskineri som i imponerande takt förhandlar fram handelsavtal med världens länder, vilket den svenska exportberoende ekonomin gynnas av i stor utsträckning.”

Frihandelsbloggen har ingen uppfattning i kärnfrågan om avgiften.

Men när det gäller den inre marknaden och EU:s frihandelsavtal med andra länder och delar av världen är dessa två faktorer närmast gratis. Det finns förstås en del administrationskostnader, men de bärs i huvudsak av de företag som importerar och exporterar snarare än av EU:s skattebetalare.

Det är det fina med frihandel. Den kostar inte. Den ger vinst.


Taggar:
Kategorier: Frihandel