En lösning för Storbritannien efter brexit: inför ensidig frihandel

Ibland säger man att ”det finns inga snabba, enkla lösningar”. Men det är inte sant. På handelsområdet är den bästa lösningen också den snabbaste och enklaste. Ett land kan välja att ensidigt ta bort alla tullar och andra handelshinder. Det vore en lösning för britterna efter brexit.

En av de stora frågorna i samband med att Storbritannien lämnar EU är vad som kommer att hända med handeln. I dag har britterna förstås ingen egen handelspolitik. Handelspolitiken sköts av EU.

Det betyder dock inte att britterna efter utträdet kommer att hamna i ett avtalslöst tillstånd. De är medlemmar i WTO och kan i likhet med USA, Japan och (numera) Kina handla enligt de reglerna.

Men WTO:s regler är inte lika bra som EU:s inre marknad. Och tvivels utan finns (eller fanns, känslorna från dagarna efter omröstningen har nog svalnat) det krafter i en som vill ”hämnas” på britterna, även till priset av att man skadar sina egna ekonomier.

Dessutom finns det överraskande många politiker som tror att handel är som i grundkursen i ekonomi, att man byter ”vin mot kläde” eller eventuellt ”smör mot kanoner”, det vill säga länder byter färdiga produkter med varandra. I dag är en stor del av handeln mellan företag och deras underleverantörer. En produkt består av importerade komponenter och en värdekedja kan passera fler gränser. Om EU försvårar för britterna att sälja sina färdiga produkter kommer inte britterna att kunna fortsätta att köpa en från sina underleverantörer i EU, och många företag i EU får betala mer till sina brittiska underleverantörer. Det vill säga, det är inte ”företagen” som betalar (en fabrikslokal, svarv eller dator har inga levnadsomkostnader och får ingen lön) — de som betalar är konsumenterna som får dyrare produkter.  Även om handeln över gränserna bara bestod av färdiga produkter skulle detta förstås inträffa, men de skadliga effekterna på ekonomierna vore en aning mer förutsägbara och hanterliga.

Britternas problem gäller således i huvudsak EU, men det är den absolut största marknaden. 44 procent av britternas export går till EU, tvåan USA står bara för 17 procent.

Det betyder att även om ett trettiotal länder har sagt sig vara positiva till att teckna frihandelsavtal med Storbritannien berör det bara hälften av handeln. Dessutom kan avtalen inte börja förhandlas förrän britterna har lämnat EU, och från påbörjade förhandlingar till ett implementerat avtal tar det tre-fyra år. Så räkna med minst ett decennium för att få alla de nya avtalen på plats.

Tio år är inte mycket tid när det gäller handelspolitik, men det är mycket tid för och många förlorade möjligheter för enskilda individer. Och det är en viktig insikt. Handel beskrivs ofta som ovan, länder som handlar med varandra, procentsatser, avtal, politik. Men egentligen handlar ju allt om enskilda människor och deras livsmöjligheter; att få jobb, öka sitt välstånd, få billigare produkter, starta företag. Allt i en människas liv är inte ekonomi, men sekinerna är en viktig faktor för de flesta av oss och tio år är en stor del av en livstid.

Men det finns en lösning för britterna som diskuteras av John Stepek i MoneyWeek.

Nämligen att britterna helt enkelt ensidigt tar bort alla handelshinder. WTO:s regler medger det. Ett land får inte öka sina handelshinder, men att minska eller ta bort går bra.

Det sänker importpriserna för både privatpersoner och företag och kompenserar till viss del för eventuella höjda tullar EU sätter upp. Det kompenserar också för att sektorer drabbas som idag gynnas av EU:s protektionistiska regelverk — huvudsakligen jordbruket.

Och, menar Stepek, det kommer att ha en avkylande effekt på de inom EU som ser chansen att klämma åt britterna och kanske gynna sig själva genom protektionistiska strategier.

Ett land med frihandel, låga bolagsskatter, bra villkor för utländska investerare och en stark tradition är erfarenhetsmässigt inte förnuftigt att försöka möta genom mer egen protektionism. Det är att skjuta sig själv i foten. Det finns i själva verket inget land som blivit fattigt genom att göra sig själv till frihandelsområde, och ingen land som inte blivit fattigare genom protektionism.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Kategorier: Frihandel