Enighet från EU:s stater bakom TTIP

Både EU-länderna och EU-parlamentet står bakom TTIP, och därtill att förhandlingarna går framåt med god fart. 

Det är lätt att tro att framtiden för TTIP-avtalet ser mörk ut om man bara läser media.

Men om man ser till vad de som kommer att fatta beslutet, det vill säga EU:s demokratiskt valda regeringar och EU-parlamentariker, säger framtonar en helt annan bild.

Fredagen den 20 mars gjorde Europeiska Rådet följande uttalande:

“Europeiska rådet diskuterade läget i förhandlingarna med USA om det transatlantiska
partnerskapet för handel och investeringar. EU och USA bör göra allt för att före årets utgång
avsluta förhandlingarna om ett ambitiöst och övergripande avtal som är till gagn för båda
parter. Medlemsstaterna och kommissionen bör intensifiera sina insatser för att informera om
avtalets fördelar samt öka dialogen med det civila samhället.”

Källa här.

För er som inte har stenkoll på alla EU:s institutioner (inte så lätt att ha för dem som arbetar med frågorna):

Europeiska rådet består av EU-ländernas stats- och regeringschefer, kommissionens ordförande och en ständig ordförande som leder mötena. EU:s utrikesrepresentant deltar också i mötena.

Europeiska rådet fattar sina beslut med konsensus, om inte fördraget föreskriver något annat. Då antar Europeiska rådet sina beslut antingen enhälligt eller med kvalificerad majoritet, beroende på vad fördraget föreskriver.

Europeiska rådet började 1974 som ett diskussionsforum för EU-ländernas stats- och regeringschefer. Det utvecklades snabbt till ett organ som lägger fast unionens mål och prioriteringar. Europeiska rådet fick formell status 1992 och fick 2009 status som en av EU:s sju institutioner.

Det betyder kort sagt att EU-ländernas regeringar — samtliga — har ställt sig bakom att TTIP-avtalet skall förhandlas färdigt under året.

Av allt att döma är även majoriteten av EU-parlamentets medlemmar för avtalet: självklart med reservation för att det ännu inte finns, men sanningen är ju att vi i grunden vet vad det kommer att innebära när det gäller känsliga frågor som miljö, hälsa, produktsäkerhet och staternas rätt att reglera på dessa områden. I princip kommer minst dagens standarder att gälla. TTIP är inte ett avregleringsavtal.

TTIP-motståndare kommer säkerligen skjuta in sig på följande mening:

“Medlemsstaterna och kommissionen bör intensifiera sina insatser för att informera om
avtalets fördelar samt öka dialogen med det civila samhället.”

De kommer att argumentera för att det är fel att köra en “PR-kampanj för att rädda TTIP”.

Det är en ståndpunkt men kan argumentera för. Men samtidigt kan man nog tryggt påstå att de allra flesta TTIP-motståndarna inte i andra sammanhang motsätter sig statliga finansierade informationsinsatser. Därför får de svårt att  med trovärdighet argumentera mot en kampanj som är i linje med vad samtliga demokratiskt valda regeringar står bakom.

 

 

 

 


Kategorier: EU, TTIP