EU handlar allt mer med omvärlden — och det är bra

Ju mer världen utanför EU utvecklas, desto mer kommer länderna i EU handla med omvärlden. 

EU-länderna handlar enligt Europaportalen allt mer med omvärlden jämfört med andra EU-länder. Rapporten några veckor gammal men helt aktuell för övrigt och innehåller en hel del snygg grafik.

Länder som Kina, Brasilien, Indien och Sydkorea har stark tillväxt. Det har gjort dessa marknader mer attraktiva för företag i EU, samtidigt som dessa länder ökar sin export till EU.

Kina har till exempel under 2000-talet ersatt USA som den största exportören till EU. USA tappar men är fortfarande den viktigaste exportmarknaden för europeiska företag. Därefter kommer Kina och Schweiz.

Även för Sveriges har USA minskat i betydelse, främst när det gäller varuhandeln. Tyskland och Norge är de viktigaste svenska exportmarknaderna. Tyskland den största exportören.

Men regeln att länder handlar mest med sina grannar gäller fortfarande. Trots ökningen av handeln utanför EU är unionen det viktigaste handelsområdet för import och export för majoriteten av medlemsländerna.

Sverige finns i  den grupp medlemsländer där handeln med övriga EU-länder spelar en relativt mindre roll. Men övriga medlemsländer tar emot strax under 60 procent av Sveriges varuexport. Störst är beroendet av EU i Slovakien och Tjeckien som ligger kring 80 procent av sin utrikeshandel med andra EU-stater. Storbritannien exporterar mindre än hälften av sina varor till andra EU-länder.

Men sammantaget är detta inget problem. Tvärt om är det i grunden positivt. Många länder utanför EU har god tillväxt, vilket gör att de köper allt mer från EU, samtidigt som de (fortfarande) har ett lägre kostnadsläge än EU-länderna och därför exporterar mer till unionen.

En bidragande orsak är förmodligen att EU generellt driver en frihandelsvänlig politik mot omvärlden. Det finns en rad exempel på motsatsen och den som vill kritisera EU för delar av sin handelspolitik (vilket bör göras!) kan lätt hitta sorglustiga detaljer. Men generellt arbetar EU i rätt riktning vilket rimligen avspeglar sig i statistiken.

Lärdomen från EU är viktig för andra regioner, inte minst för Afrika. Det är lockande att få möjligheter att handla med rika länder långt bort, men den stora potentialen ligger i att handla med grannländerna. Hemmamarknader är alltid viktigast och ju större ”hemmamarknad” desto bättre. Mycket talar för att traditionella affärsmodeller måste modifieras eller totalt omprövas på grund av e-handel och marknadsföring genom sociala media där ett företag kan nå hela världen omedelbart, men det gäller ännu så länge bara på marginalen.

För den som säljer vin, potatis, verkstadsteknisk utrustning, traktorer, arbetskläder, vattenledningsrör eller kraftverk gäller det att först etablera sig på hemmamarknaden och sen expandera en marknad i taget. Då gäller det att företagsklimatet i det egna landet är bra, och sen att grannländerna är maximalt tillgängliga för export.

Slutsatsen är att den inre marknaden fortfarande är mycket viktig för EU:s tillväxt och utveckling. Där finns fortfarande en del lågt hängande frukter och goda förutsättningar att förbättra dess funktionssätt. Exempelvis finns det ett politiskt system på plats där frågor kan tas upp, drivas och i vissa fall beslutas. På samma sätt som tänker om det nationella företagsklimatet måste vi tänka om företagsklimatet i EU.

Det finns ingen motsättning. Både EU och vår omvärld bör bli rikare och handla mer. Då får alla det bättre.

 


Kategorier: EU