Christofer Fjellner: EU tappar i miljövänlig frihandel

EU:s svansföring i miljöfrågor är hög. Vi anses vara bäst i klassen i den globala miljöpolitiken, inte minst när det gäller förnyelsebar energi, naturskydd och miljövänliga produkter. Samma sak gäller handel: vi slår oss gärna för bröstet med att vi är den största ekonomin i världen, ja till och med större än USA, och att vi numera är flitiga på att sätta standarden för hur ett bra handelsavtal bör se ut. Men som ledamot av både handelsutskottet och miljöutskottet har jag ofta konstaterat det tragiska: när det kommer till frihandel för miljövänliga produkter är vi en av de sämre i klassen. Därför är jag nu mycket glad att EU-kommissionen har meddelat att man tänker inleda förhandlingar med 12 WTO-medlemmar om ett grönt frihandelsavtal.

I slutet av förra året lyckades APEC, Asien- och Stillahavsregionens ekonomiska samarbetsorgan, göra det som EU och WTO länge har misslyckats med: att få fram ett frihandelsavtal för miljövänliga produkter. APEC har tagit fram en lista på 54 produkter, allt från förnyelsebara energikällor till vattenreningsprodukter, där alla tullar ska sänkas från 35 till 5 procent. Det är ganska ambitiöst med tanke på att det var bland andra APEC-länderna Kina, Ryssland och USA som gemensamt satte sig ner och – till råga på allt – kom överens.

Det är denna lista som kommer att utgöra grunden för förhandlingarna om det kommande gröna frihandelsavtalet. Det ska bli mycket spännande och se hur förhandlingarna kommer att utvecklas, då det innan stått klart och tydligt att EU har halkar efter. Ofta har jag undrat om EU verkligen kan göra sig förtjänt av sina höga tankar om sig själv, vare sig i miljöpolitiken eller handelspolitiken. Istället för att göra det mer lönsamt för företag att utveckla, och mer attraktivt för konsumenterna att köpa, förnyelsebar energi och miljövänliga produkter, har EU hittills gärna satt upp skyhöga skyddstullar på både den ena och den andra miljövaran. Med kirurgisk precision har unionen infört tullar på alla förnyelsebara energikällor: solcellspaneler, bio-diesel, etanol och glasfiber som används för att tillverka vindkraftverk.

Samtidigt som vi gör miljövänliga alternativ dyrare, och därmed mindre attraktiva och konkurrenskraftiga, är tullarna på olja och kol obefintliga. Dessutom har olja och kol inga hållbarhetskriterier, något som vi absurt nog påtvingar miljövänliga produkter, trots att de ju per definition är mer hållbara än fossila bränslen. Effekten blir återigen att de miljövänliga alternativen blir mindre konkurrenskraftiga jämfört med de fossila. Med andra ord: EU motsätter sig det som är miljövänligt och premierar det som är miljöfarligt.

Jag har hört alldeles för många gånger att de som är engagerade i frihandelsfrågor inte alls bryr sig om att lösa miljöproblem. Handeln skadar rentav miljön, säger de. De svenska socialdemokraternas svar på problemet är därför fler tullar, klimattullar. Som frihandelsvän och miljövän är detta därför en myt som jag är särskilt angelägen om att spräcka. Jag är fast övertygad om att handel och miljö går hand i hand. Men då måste EU nu ta chansen att spräcka den myten genom att förhandla fram ett ambitiöst grönt frihandelsavtal. Kanske kan vi inom EU gå ännu längre än APEC genom att ta bort alla tullar på miljövänliga produkter och utöka omfånget av produktlistan. Då kan vi göra oss förtjänt av vår höga svansföring.

Christofer Fjellner


Taggar: WTO, APEC, Miljö
Kategorier: EU, Gästbloggare