Exemplet Polen visar att ISDS inte är ett problem för lagstiftning

Det finns en (i vilket fall påstådd) oro bland motståndare till TTIP. Nämligen att ett eventuellt investerarskydd (ISDS) skulle göra det svårare för EU eller EU:s medlemsstater att stifta lagar motiverade av skydd för hälsa, miljö och arbetskraft.

Men det finns ett tydligt exempel som visar att detta inte stämmer. Polen.

1990 ingick USA och Polen ett frihandelsavtal. I det ingår investerarskydd. Då var Polen ett land nyligen befriat från kommunismen och saknade modern lagstiftning när det gäller miljö- och hälsa (och i stort sett allt annat).

2004 gick Polen med i EU. Konsekvensen av detta var att Polen var tvungen att anpassa all sin lagstiftning till EU. En flodvåg av nya och hårda regleringar när det gäller alla samhällsområden.

Ändå har amerikanska företag inte stämt Polen en enda gång. Under ett decennium av påreglering har inget enda företag försökt få skadestånd för att någon lag missgynnat dem.

Kan det bli tydligare att ISDS inte är ett problem för ett land att lagstifta så länge rättsstatens grundkrav uppfylls?


Taggar: Polen
Kategorier: USA, ISDS