Facket och demokraterna hyllar Trumps handelspolitik

TPP stoppat och NAFTA skall omförhandlas. Det small rätt fort när Donald Trump tillträdde som president.

Överraskande nog var Trumps första åtgärder som president också något som hyllades av Demokraterna och fackföreningsrörelsen.  AFL-CIO:s  (USA:s LO) ordförande Richard Trumka sade att “detta är bara de första i en serie nödvändiga politiska förändringar som krävs för att skapa en rättvis global ekonomi”.

Ett antal senatorer från Demokraterna har redan föreslagit lagstiftning som är avsedd att allvarligt försvåra framtida initiativ att försöka återuppliva TPP.

När det gäller TPP är de omedelbara konsekvenserna inte av praktisk natur. Avtalet har ännu inte trätt i kraft. Istället urgröps USA:s rykte som avtalspartner. Landet har alltså drivit fram ett stort avtal med tio andra viktiga industriländer och hoppar plötsligt av för egen del. Och problemet är betydligt större än att Trump är omdömeslös. Sanders och Clinton hade i princip lovat att göra samma sak. Kina hade medvetet hållits utanför TPP men ser nu sin chans att kliva fram och ta ledningen när det gäller internationell handel. Ledartröjan när det gäller frihandel och globalisering har alltså gått från världens mest framgångsrika ekonomi och demokrati till världens största och mest framgångsrika diktaturstat.

Man kan gissa att det egentligen inte var exakt vad vare sig Trumps väljare, fega republikaner eller demokraterna hade tänkt sig. Det skulle vara intressant att fråga Trumka om han tror att Kina kommer att vara en bättre garant än USA för en mer rättvis världshandel?

Till det kommer att TPP:s alla fördelar försvinner. Det handlade om förbättrad tillgång till stora marknader för USA:s producenter och en stärkning av relationerna mellan betydande engelskspråkiga och demokratiska länder. Förutom USA; Australien, Nya Zeeland och Kanada. I den mån det finns någon form kamp mellan samhällssystem på global nivå handlar det om att demokratiska, liberala rättsstater med full marknadsekonomi mot mindre lockande alternativ. TPP skulle ha inneburit en tydlig stärkning av det förstnämnda. Nu kunde i stället kinesiska media (alla statskontrollerade) skriva att den västerländska demokratin har nått sina begränsningar.

NAFTA är för tillfället ett betydligt värre praktiskt problem. Det har funnits i över 20 år och i allt väsentligt fungerat bra. Visserligen har det funnits återkommande diskussioner om att säga upp och omförhandla, men det är att öppna Pandoras ask. Och Kanadas, USA:s och Mexikos ekonomier är så integrerade att ökade handelshinder vore som att införa tullar mellan Stockholm och Uppsala.

Diskussionen gäller någon form av skatter eller tullar och regler för hur stora delar av en produkt får vara köpta från länder utanför NAFTA-området (hur stora delar av en bil tillverkad i Mexiko får vara köpta från Korea innan det slutar vara en koreansk bil?). Reglerna riskerar att bli allt mer komplexa och dessutom kunna misstänkas vara riktade mot enskilda företag — blir reglerna tillräckligt specifika och detaljerade kommer man oundvikligen kunna identifiera exakt vilka produkter och företag som drabbas.

En komplicerande faktor är att Trump har makten att säga upp avtal för omförhandling. Men han har inte lika mycket makt att godkänna nya avtal eller besluta om skatter och tullar. Och som ytterligare lök på laxen är förhållanden olika i  Mexiko och Kanada när det gäller exempelvis löner och skatter, fackliga rättigheter, miljökrav. Mexiko har karaktär av låglöneland och går ekonomin dåligt i Mexiko ökar strömmen av olagliga immigranter till USA. Även den vill Trump stoppa, men han är inte den första presidenten som har den ambitionen. Hittills har försöken att minska strömmen av immigranter mest lett till kostnader och tragedier, medan antalet immigranter inte påverkas särskilt mycket. Den har förvisso minskat i många år, men det beror på att Mexikos ekonomi gått allt bättre.

 

 

 

 

 

 

 


Taggar: Kanada, Mexiko, TPP, USA
Kategorier: Frihandel