Förbättringar för EU:s inre marknad

EU-kommissionen har tagit ett initiativ till att förbättra den gemensamma marknaden. Det är utmärkt. Nu gäller det att de nya reglerna präglas av sunt förnuft och bygger på behoven hos företag och medborgare — inte på önskemålen hos byråkrater och politiker.

Om EU är en enda marknad eller bara ett frihandelsområde är en fråga om terminologi. Vi uppfattar länder som USA, Kanada och Australien som sammanhållna marknader trots att de har lite olika regler i olika delstater/provinser/territorier och när det gäller Kanada dessutom två språk.

Men det är nog ingen diskussion om att EU är mer diversifierat än något annat område med delvis gemensam politisk struktur. Både språkligt och kulturellt är skillnaderna enorma. Grekland och Finland, Sverige och Portugal, England och Bulgarien. Även om alla de nämnda länderna är en del den europeisk kulturen är skillnaderna stora.

De lär inte gå att göra något åt. Kulturer är extremt sega. Valuta, flagga, nationalsång och en fet PR-budget kommer inte omvandla EU till en enhetlig nationalstat de närmaste 100 åren.

Men vad som är helt onödigt är de skillnader som fortfarande finns mellan olika EU-länder när det gäller regler för företagande och handel.

EU-kommissionen har därför tagit ett initiativ till att skapa gemensamma regler på en rad områden.

Rapporten har det lättsamma namnet  ”COMMUNICATION FROM THE COMMISSION TO THE EUROPEAN PARLIAMENT, THE COUNCIL, THE EUROPEAN ECONOMIC AND SOCIAL COMMITTEE AND THE COMMITTEE OF THE REGIONS :
Upgrading the Single Market: more opportunities for people and business”.

Initiativet berör reglerna för en rad områden:

  • Underlätta för den nya delningsekonomin
  • Hjälp till små och medelstora företag att expandera
  • Förenkla för servicesektorn att arbeta gränsöverskridande
  • Skapa enhetliga regler för detaljhandel
  • Ta bort så kallade geo blocking, det vill säga att konsumenter i ett EU-land är förhindrade att använda näthandelstjänster i ett annat EU-land.
  • Förenkla standardiseringsprocesserna i EU
  • Bättre regler för offentlig upphandling
  • Förenkla regelverket för intellektuell egendom
  • Förbättra de enskilda ländernas system för implementering och tillämpning av regelverk
  • Alla nya regler som införs på nationell nivå som berör den inre marknaden måste anmälas till kommissionen
  • Stärka reglerna för gemensamt erkännande av produkter som handlas mellan de olika EU-länderna

Nu kommer både arbete och debatt att påbörjas. Risken är att byråkrater och politiker kommer att försöka utnyttja tillfället för att skapa ännu mer detaljerade och komplexa regler snarare än förenklingar. Under lång tid försvarades varje dumhet inom EU med att ”tänk så mycket bättre det är jämfört med att varje land har sin alldeles egen reglering”; som om alternativet till onödigt krångliga EU-regler bara skulle kunna vara nationella regler — och inte helt enkelt mindre krångliga EU-regler.

Men i princip är kommissionens initiativ ett steg i rätt riktning för att skapa friare handel inom EU.