Försvinner industrijobb på grund av frihandel? 

Den globala handeln har påverkar alla länders ekonomier, men i industriländerna är det den tekniska utvecklingen som stått för det stora förändringstrycket.  

Ett återkommande argument mot frihandel är att industrijobb i Europa och USA försvinner till länder som har lägre löner, lägre krav på arbetsmiljö, svagare fackföreningar och sämre socialt skyddsnät. Där blir det billigare att producera och inhemska jobb slås därmed ut. 

Inte minst i USA är detta argument starkt. Donald Trump är inte på något sätt ensam om att vara protektionist, även om det var hans huvudnummer i valet för fyra år sedan och under delar av hans mandatperiod som president. 

Frågan är om dessa påståenden stämmer. 

Svaret är att det finns enstaka undantag, men att det i huvudsak inte stämmer. 

  1. Arbetslösheten har inte ökat generellt i de länder som blev tidigt industrialiserade, trots att en stor del av världen – framför allt Asien – har industrialiserats de senaste 40 åren.
  2. Låga löner är ett snabbt övergående problem. När ett land kommit upp i den industrialiseringsgrad som krävs för att ha attraktiva produkter att sälja till exempelvis Sverige eller USA ökar också lönerna.

Men om vi för enkelhetens skulle tittar på Sverige är det är onekligen så att industrijobb försvunnit. Istället har det uppstått nya typer av administrativa jobb och tjänsteproduktion. 

Frågan är förstås om det beror på att “jobben flyttat till låglöneländer”? 

Svaret är i huvudsak nej. För att undvika onödig polemik bör man dock ta upp sömnadsjobben inom tekoindustrin som onekligen flyttat till låglöneländer och aldrig kommit tillbaka. Det beror på att dessa jobb har varit svåra att automatisera. Produktionskapitalet är fortfarande i huvudsak symaskiner som sköts av sömmerskor med hög yrkesskicklighet. Därför är lönerna en viktig faktor. 

Å andra sidan skedde utflyttningen av textil- och konfektionsindustrin för snart ett halvt århundrade sedan och Sverige har inte på något sätt tappat sin ställning när det gäller design, varumärken, marknadsföring och försäljning på modeområdet. 

Men för övrigt, vad är det som egentligen har hänt? Onekligen har en rad jobb försvunnit, samtidigt som andra kommit till. 

Svaret är att stor del av de traditionella jobben har ersatts av maskiner. 

För 100 år sedan fanns det omkring en miljon skogsarbetare i Sverige. I dag är det totala antalet anställda inom skogsbruket under 100 000 personer och de som arbetar direkt med skogsavverkning är några tusental. Dessa personer gör mer och deras produktion har större förädlingsvärde än någonsin. Ännu tydligare är utvecklingen när det gäller jordbruket, men även antalet industriarbetare har minskat eftersom maskinerna tagit över allt mer av arbetet. 

Ett exempel är det en gång i tiden var nödvändigt att efterarbeta alla produkter som kom ur maskinerna, eftersom dessa inte kunde producera med tillräcklig noggrannhet. Tusentals industriarbetare jobbade med att passa in, fila och polera komponenter. 

Samma med gruvor och tyngre processindustri. En gång var fabrikerna fulla av människor som utförde tungt manuellt arbete, skötte och underhöll maskinerna och övervakade processerna. I dag klarar maskinerna sig själva – datorer sköter övervakning och styrning. Självklart behövs också människor, men det strömmar inte tusentals personer in och ut genom fabriksgrindarna morgon och kväll. 

Varken den svenska skogen, det svenska jordbruket eller den svenska verkstadsindustrin har flyttat till något annat land. Tvärtom producerar dessa sektorer mer produkter än någonsin. 

Istället har det uppstått nya yrken, allt från extremt kvalificerade jobb inom IT, administration, ekonomi och marknadsföring till personliga tjänster. För trettio år sedan var det nästan bara filmstjärnor som hade personliga tränare och gick regelbundet på massage. I dag är det ett vanligt yrke att vara PT, yogainstruktör eller meditationslärare. 

Man talar ibland om gig-ekonomin, osäkra anställningar och vikariat som något nytt. Men det bygger på en romantisk föreställning om att det var bättre förr. Tvätterskor och latrinhämtare hade ingen direkt anställningstrygghet. Skräddare, skomakare, plåtslagare och många andra hantverksyrken präglades av småföretagande med den otrygghet det kunde föra med sig. Journalister, vårdpersonal och andra serviceyrken har alltid haft ett stort inslag av tillfälliga anställningar och vikariat. Inte heller lantbrukare var garanterade mot att bli sjuka eller drabbas av andra problem som hotade verksamheten.  Traditionella industri- och tjänstemannajobb inom offentlig sektor med anställningstrygghet, stark koppling till socialförsäkringssystemet och hög facklig anslutning har aldrig varit allenarådande.  

Sammanfattningsvis är det självklart att frihandel orsakar ett förändringstryck på ett lands ekonomi. Men lika mycket av förändringen sker genom inhemsk utveckling och konkurrens. Och man kan med säkerhet säga att ingen av våra traditionella industrier hade kunnat utvecklas och växa sig starka utan tillgång till idéer från utlandet och internationella marknader. 

Magnus Nilsson


Taggar:
Kategorier: Protektionism