Frihandel i media vecka 10

Den här veckan är det all time high när det gäller intresse för handelsfrågor i svenska media. Dels har Donald Trump aviserat tullar på stål och aluminium. Dels har Sveriges statsminister besökt honom och bland annat försökt tala honom till rätta i handelsfrågor. Det gick av allt att döma inget vidare, men detta är knappast ett svaghetstecken för Löfven. Ingen annan har heller lyckats.

2018-03-09

Under torsdag eftermiddag amerikansk tid kom fler detaljer om de planerade tullarna. Allierade, främst Kanada och Mexiko, kan slippa tullarna medan NAFTA förhandlas, och andra allierade kan söka olika former av undantag. Men motståndet mot tullarna är fortfarande stort bland republikanerna. Allt enligt Washington Post:

”President Trump on Thursday signed a pair of proclamations that impose tariffs on imported steel and aluminum but offer relief to some U.S. allies.

The tariffs, which take effect in 15 days, initially do not apply to imports from Canada and Mexico so that U.S. officials can assess progress toward a new North American Free Trade deal, according to a senior administration official.

Other countries with a “security relationship” to the United States may seek exemptions by opening talks with the administration on “alternative ways” to address the threats the administration alleges their products pose to national security, the official said.

(—)

For countries that do not win exemptions, steel imports will be taxed at 25 percent and aluminum imports at 10 percent. If Mexico and Canada win permanent exemptions, tariffs on imports from other nations may be increased beyond 25 percent, said the official.

Trump plans to formally unveil the order in a White House event, and he previewed the remarks earlier Thursday.

“I’ll have a right to go up or down depending on the country, and I’ll have a right to drop out countries or add countries,” Trump said in an appearance alongside his cabinet. “I just want fairness because we have not been treated fairly by other countries.”

The president championed the tariffs as necessary protections for two industries — steel and aluminum — that he called “the backbone of our nation.”

“We’re going to be very fair, we’re going to be very flexible, but we’re going to protect the American worker, as I said I would do in my campaign,” Trump said.

(—)

The White House was also being lobbied heavily against the tariffs by outside conservative groups that have worked with the administration on other issues, including passing the new tax cut law. 

Tim Phillips, president of Americans for Prosperity, an advocacy group backed by the billionaire GOP donor Koch brothers, warned in an interview that the tariffs could harm Republican prospects in the November midterms when Democrats hope to retake control of Congress.

“If American consumers are paying higher prices on a wide range of products just as the economy is starting to take off, it can slow the economic recovery,” Phillips said. “It could definitely impact the midterms.”

Phillips said that merely narrowing the tariffs to exclude Mexico, Canada or other allies would not be enough to alleviate his group’s concerns.

“The administration can still not do this, and we’re urging them not to do it, and it’s an ongoing conversation,” he said.

2018-03-08

Christian Dahlgren, ledarskribent på Östgöta Correspondenten, påpekar att Donald Trump har förskingrat arvet från Ronald Reagan:

”USA:s republikaner har länge bejakat frihandeln. Partiets störste moderne ikon, president Ronald Reagan (”The Gipper”), deklarerade 1986: ”Vår handelspolitik vilar på den fasta grunden av fria och öppna marknader. Jag drar den ofrånkomliga slutsatsen av allt vad historien visat: ju friare handelsflöden i världen, desto större blir de mänskliga framstegen och desto starkare blir freden mellan nationerna”.

Det var ingen tom retorik. Bland annat tog Reagan initiativet till en allmän liberalisering av världshandeln inom ramen för dåvarande multilaterala Uruguayrundan i GATT (som senare blev dagens WTO), syftande till att minska tullar, regleringar och kvoter.

(—)

Inte undra på att en ledande republikan som Paul Ryan, talman i kongressens representanthus, förklarat sig ”extremt oroad” över Donald Trumps eldfängda protektionistiska utspelsoffensiv.

Ur led är sannerligen tiden. Den nuvarande republikanske presidenten är komplett väsensskild Ronald Reagan, uppenbart inställd på att omintetgöra arvet efter den liberala renässans inom världshandeln som ”The Gipper” gick i bräschen för under 1980-talet.

I värsta fall hamnar vi i en mycket kostsam och besvärlig regressionsperiod. Dystra frågor radar upp sig. Vad blir exempelvis resultatet av den stundande omförhandlingen av Nafta? Hotar ett handelskrig mellan USA och Europa?

Som väntat gick statsminister Stefan Löfven på pumpen när han i tisdags mötte Trump och försökte rådslå om dennes drastiska importtullar på stål och aluminium. Presidenten backade inte en millimeter. Under den gemensamma presskonferensen i Vita huset efteråt var Trump snarare än mer stridslysten.

Att Löfven som inte bara Sveriges, utan även EU:s representant, reagerar mot Trumps frihandelsfientlighet är naturligtvis riktigt, även om orden inte biter på presidenten (men förhoppningsvis på vettigare krafter i kongressen och inom USA:s industrisektor). Vi måste hålla fast vid det som rätt. Just därför finns också skäl att protestera mot Bryssels ilskna skrammel om vedergällningstullar mot amerikanska varor. Trumps dumheter är illa nog. En hämndlysten upptrappning av EU skulle bara göra ont ondare och slå tillbaka mot oss själva.

Lär av Reagan, den äkta republikanen. Med protektionism finns inga vinnare. Enbart förlorare.”

2018-03-07

Wolfgan Hansson i Aftonbladet är dock för att EU skall slå tillbaka med ”mottullar”:

”Men man kan också se det som ännu ett bevis för den amerikanske presidentens totala förakt för den internationella ordning som världens regeringar mödosamt byggt upp under många år för att skapa fred och välstånd. Han verkar se sig som en slags gud som med några penndrag kan skriva om reglerna.

Därför är det viktigt att omvärlden reagerar.

Varför ska Sverige och Europa offra sina jobb för att Trump lättare ska bli omvald?

Nu råkar det också vara så att handelsreglerna är juridiskt reglerade. En organisation vid namn WTO, World Trade Organisation, ska se till att alla som är medlemmar där följer det regelverk man kommit överens om. Dit hör att inte införa tullar som begränsar frihandeln.

Undantag finns för bland annat nationell säkerhet. Det är det undantaget Trump försöker hävda. Vilket är helt absurt. Skulle stålexport från USA:s allierade Europa hota USA:s säkerhet?

Därför är det bra att EU hotar att dra USA inför WTO för att få saken prövad.

Det är också bra att EU sätter hårt emot hårt och redan upprättat en lista på amerikanska varor som kommer att beläggas med tullar ifall Trump gör allvar av sitt hot.

Europa får inte vika sig för den amerikanske presidentens ”jag är störst och starkast på skolgården”-fasoner.

Samtidigt är det lika löjligt som tragiskt att världen återgår till den här typen av barnsligt sandlådebeteende. Men med en bortskämd unge på stolen i Vita huset så kanske man inte kan förvänta sig något annat.

Än så länge existerar bara ett hot om handelskrig. Inga tullar är ännu införda. Förhoppningsvis finns det vuxna människor runt Trump som till slut kan övertyga honom om farorna med hans utstakade kurs.”

2018-03-07

Även Dagens Samhälle, som vanligtvis mest bevakar kommunala frågor, skriver om USA:s ståltullar och EU. Tidningens EU-kommentator Sigrid Melchior:

”Att de chockhöjda tarifferna skulle handla om nationell säkerhet är det ingen i Brysselkorridorerna som ens låtsas tro på, särskilt inte som Trump samtidigt twittrar att han vill skydda den amerikanska stålsektorn.

Men också Trumps analys om att USA har ett (orättvist) handelsunderskott gentemot EU är felaktig, anser Cecilia Malmström. Europa säljer visserligen mer varor till USA än tvärtom, men USA säljer mer tjänster till Europa än tvärtom.

De kortsiktiga konsekvenserna av det amerikanska beslutet blir att de europeiska företag som producerar stål kommer att förlora ekonomiskt i och med att exporten till USA minskar. Europeiska konsumenter kommer också att få betala ett högre pris på de varor som beläggs med europeiska strafftullar.

Men de långsiktiga konsekvenserna är allvarligare. Tullhöjningen kan ge en dominoeffekt när EU och andra stora ekonomier i sin tur höjer sina tullar. En tullkapprustning kan undergräva det internationella handelssystemet med WTO, och det går på tvärs mot EU:s intresse att upprätthålla världsomspännande regelsystem och institutioner – allt ifrån hur handelstvister ska lösas, till hur krigsförbrytare ska ställas inför rätta och hur klimatförändringarna motverkas.

En annan följd av USA:s etikettsbrott mot sina europeiska allierade är att det knuffar EU-länderna ett steg till i den riktning de sneglat åt alltsedan Trump valdes: att sluta sig samman i ett närmare politiskt samarbete, framför allt på försvarsområdet. Angela Merkel satte ord på det när hon, efter Trumps katastrofala Europabesök i maj i fjol, konstaterade att ”vi européer måste ta vårt öde i våra egna händer”.

Medan relationen mellan USA och EU blivit ett par grader kallare, lär det just nu löpa en iskyla längs den brittiska regeringens rygg. Toryregeringens verklighetsbeskrivning har sedan brexitomröstningen varit att de ekonomiska konsekvenserna av att lämna världens största frihandelsblock kan upphävas genom att Storbritannien samtidigt blir fritt att sluta egna handelsavtal. Ett frihandelsavtal med USA skulle bli stommen i ett utåtblickande, liberalt post-EU-Storbritannien. En amerikansk president som är redo att starta ett globalt handelskrig är britternas absoluta mardröm.”

 

 

 

 

 


Taggar: