Frihandel i media vecka 11

2019-03-13

I jordbruksaktuellt  skriver Stefan Ljungdahl på ledarplats om att Sverige måste exportera jordbruksprodukter:

”Exportera svenskt kött när vi inte ens producerar så mycket som vi konsumerar. Vad ska det vara bra för? Ja, det var en vanlig reaktion på ledaren i förra Jordbruksaktuellt, som handlade om export till Kina.

Jag har hört invändningen många gånger. Den kastas ofta på branschorganisationers företrädare när de försöker få gehör bland jordbrukare för gemensamma marknadssatsningar. Den kastas uppenbarligen också på mig. Invändningen är sorglig.

(—)

Vi lever i en värld där handel givit oss välstånd. Genom specialisering har produktion blivit mer effektiv. Genom handel fördelas varor från dem som bäst kan producera en produkt. Frihandel bjuder liksom det mesta på utmanande bieffekter, som vi behöver debattera och hantera. Men vi får aldrig glömma vad handeln gjort och gör för vårt välstånd. Internationell handel ska inte avvecklas, den ska förbättras och oönskade bieffekter minimeras.

För en svensk jordbrukare med djur finns det minst två mycket viktiga fördelar med export av animaliska produkter.

  1. Fler kunder. Svenska detaljhandeln och livsmedelsindustrin är starkt koncentrerad. Få är även grossisterna till de offentliga köken. Restaurangerna är ännu svenskt kött djupt otrogna. När vi har tillgång till exportmarknader och med lönsamhet kan hålla en konkurrenskraftig prisnivå, ökar våra möjligheter att få bra betalt för våra produkter på hemmamarknaden. Vi behöver inte nödvändigtvis exportera stora kvantiteter. Nyttan är stor bara de få svenska kunderna inte kan ta för givet att vi måste sälja till dem. Affärer handlar i väldigt hög grad om psykologi. 2. Konkurrenskraftsmätare. I svenskt jordbruk och svensk jordbrukspolitik har vi länge levt på övertygelsen att merkostnader inte är ett stort problem, för kunderna kommer att vilja betala för vår mervärden. Realiteten är att vi har tappat marknad. Politikerna har inte heller visat stöd för svenskt jordbruks internationella konkurrenskraft. De har lagt krutet på mer detaljregleringar, fortsatt högt skattetryck och att öppna upp oss för mer fri import. Eftersom vi inte ens i branschen tycks överens om att det är något allvarligt fel i vår strategi eller konkurrenskraft när vi tappar produktion, så är det vår sista livrem att se om vi kan exportera våra produkter, till priser som medger lönsamhet för jordbrukaren. Kan vi inte det så måste larmsignalen ljuda högt, när vi lever i en verklighet av frihandel.
    Snälla branschkollegor, häv inte ur er att det är dumt att jobba för export när vi inte producerar 100 procent av vad vi konsumerar. Vi kommer aldrig att ta oss upp till ens självförsörjning om vi inte jobbar hårt för att även kunna exportera våra fina produkter.

Vilken på export framgångsrik svensk bransch har lyckats genom att inte jobba för export, förrän de har 100 procents marknadsandel i Sverige? Ingen.

Målet är inte självförsörjning. Målet är att utnyttja Sveriges potential att producera massor av bra mat på ansvarsfullt sätt. Att i Sverige producera mer mat än vi konsumerar och exportera, det är att ta ansvar.”

2019-03-09

Den kristna tidningen Världen idag ägnar också ledarsidan åt frihandeln. Stefan Swärd skriver:

”När kristna ska försöka formulera kristna positioner i samhällsdebatten, glömmer man ofta bort företags- och näringslivsfrågor. Det av Världen idag initierade ”Hopp för Sverige”, är ett utmärkt exempel på ett försök att ge en kristen helhetssyn på samhället som även innefattar ekonomin. Både kristen vänster – som sällan talar om företagens betydelse – och kristen höger – som ibland demoniserar företagens ambitioner till globalisering och internationellt samarbete, exempelvis genom EU – tonar ner ekonomins och näringslivets betydelse. Ekonomi och att driva företag, som skapar sysselsättning, är ett av de grundläggande uppdragen Gud har gett till människan. Därför är det viktiga frågor och det handlar om kristen etik. Den som inte arbetar ska inte äta, säger Bibeln, men då krävs också att det finns arbete för alla.

Att bekämpa fattigdomen har varit en kristen tes i alla tider. Men verktygen för hur det ska ske har ibland varit otydliga. Tidigare ABB-chefen Percy Barnevik har genom ”Hand in Hands” gjort mer nytta när det gäller fattigdomsbekämpning och ekonomi än många bistånds- och missionsorganisationer, genom att hjälpa ett antal miljoner kvinnor att bli småföretagare.

(—)

Man bör också komma ihåg att den traditionella svenska exportindustrin ofta bär upp sysselsättningen utanför de större städerna, i glesbygd och på landsbygd. Ska vi be till Gud om jobb och sysselsättning i dessa regioner behöver vi be om bra villkor för svensk exportindustri, och då behöver vi be om ett bra EU-samarbete, frihandel och fungerande globala marknader för svenska företag. Eller tror vi att Gud inte bryr sig om att vi har jobben kvar i Värmland, Dalarna, Gävleborg och Västernorrland?

Frihandeln är ett avgörande verktyg för att de fattiga länderna ska kunna komma ur sin fattigdom. Tyvärr har dock systemet varit så att frihandeln och globaliseringen har varit begränsad och gällt för västvärldens produkter, medan ett antal tullbarriärer levt kvar när det gäller mat- och textilproduktion, två områden där de fattiga länderna är konkurrenskraftiga på världsmarknaden. En seriös kristen kamp för fattigdomsbekämpning måste också innefatta en kamp mot tullbarriärer och därmed för en ökad globalisering.

EU-projektet handlar om att företagen inom EU ska ha tillgång till en fri marknad. Det är av en avgörande betydelse för europeisk ekonomi, det går nog inte att hitta någon chef i ett exportföretag som har en annan uppfattning i den frågan.

Kristna förböner om samhället måste också bygga på grundläggande ekonomiska insikter. Sverige är ett litet exportberoende land och vill vi se till att jobb och sysselsättning ökar bygger det på bra förutsättningar för svensk exportindustri. Det är motorn i svensk ekonomi. Övrigt företagande och offentlig sektor fungerar som stödfunktioner till denna exportindustri. Fungerar inte exportindustrin har vi varken pengar till välfärd eller lokalt småföretagande.”

 

2019-03-13

Leonid Bershidsky skriver hos Bloomberg att britternas förhoppning om att frihandelsavtal skall kompensera för EU-utträdet är överoptimistiskt:

”Britain is preparing to return to the 19th century in the event of a hard Brexit — or at least to experiment with unilateral free trade on a scale unseen since the repeal of agricultural tariffs in 1846 changed the course of history.

But in the modern world, tariffs just aren’t as important as fans like President Donald Trump make them out to be. Other barriers, such as regulation, are likely to be the biggest obstacle to trade and cause of damage to the U.K. economy.

The government’s plan — temporary, of course, ministers assure us — is to allow 87 percent of the U.K.’s total imports in tariff-free, compared with about 80 percent today. Levies would only apply to meat, some dairy products, finished vehicles (although not car parts) and a small assortment of other goods. Since no customs controls will be applied at the, shall we say, porous border with Ireland, the U.K. seems willing to unilaterally allow all goods to be imported tariff-free, at least for a time.

This is in line with advice the government has been getting from pro-Brexit economists. They argue that unilateral free trade will lower prices for consumers and force firms to compete harder, boosting their productivity. Before the U.K. repealed its protectionist Corn Laws, a similar argument was made: Cheap grain imports would drive bread prices down, allow industrialists to lower wages, and help industry flourish.

(—)

The Polish Economic Institute, a government-backed think tank, recently released a report on protectionism inside the EU. It argues that “old” members of the bloc often erect administrative barriers to stymie foreign rivals. They also protect their own firms with subsidies, even at the price of violating the common market’s rules. According to the report, infringement procedures against the EU’s longstanding members tend to drag on rather longer than they do against more recent entrants. Similarly, the EU more regularly orders its newer and less influential members to refund illegal state aid than it does the bloc’s older and bigger ones.

With all that going on inside the supposedly free and single EU market, it’s difficult to predict what barriers will be thrown up once the U.K. becomes an outsider. Most EU countries will be only too happy to push U.K. companies out of their markets after Brexit.

Likewise, it’s hard to estimate the impact of non-tariff barriers using those that already exist between the EU and U.S. as a benchmark. Britain will be in a far less powerful negotiating position than the U.S. when it tries to sign any trade agreement.”


Taggar:
Kategorier: Frihandel i media