Frihandel i media vecka 15

Vad händer i handelskriget, Kina säger en sak men gör det motsatta och Brexitförhandlarna bör ta migrationen först och handelsfrågorna sen menar nationalekonomer i veckans pressklipp.

2018-04-11

Handelskriget mellan USA och Kina dominerar fortfarande medierapporteringen om handelsfrågor. Gunilla von Hall i SvD reder ut de senaste turerna:

”Vad är det som har hänt?

Handelstvisten började den 8 mars i år. Då meddelade USA att man inför strafftullar på importerat stål och importerat aluminium på 25 respektive 10 procent. Skälet är att skydda amerikanska ståltillverkare och amerikanska ståljobb. Beslutet väckte bestörtning bland stora stålexportörer till USA som Kanada, Sydkorea, Mexiko, EU, Brasilien och Kina.

USA gick med på att pausa införandet av strafftullarna för bland annat Kanada, Mexiko, Australien, Sydkorea och EU. Men inte för Kina där USA har ett handelsunderskott på omkring 305 miljarder euro.

Tullarna infördes 23 mars, vilket fick Kina att gå i taket. Landet hotar med strafftullar på amerikanska varor, och har nu anmält USA till WTO för brott mot internationella handelsregler.

(—)

Vad händer nu inom WTO?

Kina har begärt ”konsultationer” med Washington inom WTO:s tvistlösningssystem. USA har tio dagar på sig att svara kineserna. Länderna har sedan 60 dagar på sig att lösa tvisten genom förhandlingar. Kina hoppas sannolikt att USA tillfälligt upphäver stål- och aluminiumtullarna under denna tid.

Hittar de ingen lösning upprättar WTO en tvistlösningspanel. Den ska inom sex-nio månader besluta om de amerikanska tullarna strider mot världshandelsreglerna. Detta beslut kan överklagas, och slutgiltigt beslut kan vara klart efter omkring tre månader.

Det kan alltså ta upptill 14 månader innan WTO har avgjort om de amerikanska tullarna är förenliga med internationella handelsregler. Först i augusti 2019 kan tvisten vara avgjord.

Kan WTO tvinga USA att lyfta tullarna?

Nej, riktigt så fungerar det inte. Om WTO finner att de amerikanska tullarna strider mot handelsreglerna bör USA dra tillbaka dem. Men USA kan vägra. Då har Kina rätt att slå tillbaka med strafftullar på amerikanska varor som en sorts ”kompensation”.

Då är handelskriget ett faktum. Peking har redan släppt en lista med 128 amerikanska varor som exporteras till Kina, som kommer att drabbas av kinesiska strafftullar.”

 

New York Times rapporterar från Boao-forum, en konferens för främst asiatiska länder som Kina håller varje år. Det framgår hur skickliga kineserna är att på att kombinera en retorik om öppenhet och frihandel med protektionistiska åtgärder som gynnar dem: 

”“I congratulate you, Xi Jinping, for this new life that you have identified, for the openness that you have celebrated and advocated,” Christine Lagarde, the managing director of the International Monetary Fund, said in a speech, “for the innovation and inclusiveness that you have encouraged.”

Yet even as Ms. Lagarde and Mr. Xi talked about that openness, forum attendees were unable to use Google, log on to Facebook or post to Twitter about the event unless they found a way to bypass China’s army of internet censors. In fact, aspects of the forum stand in stark contrast with the many ways China remains closed and intransigent.

Not only does the country restrict access to the internet, it has ramped up surveillance efforts in recent years. And while Chinese companies increasingly look overseas for new markets, foreign businesses routinely complain that they are unable to freely sell to customers in China.

To some of the more cynical China watchers, there is a sense that the pledges Mr. Xi offered to the forum, and the world, may amount to less than they appear.

While Mr. Xi’s vow at the forum to ease tariffs and open China’s markets cheered investors, it mostly repeated Beijing’s earlier promises. His plan to lower charges on imported cars, an oft-cited complaint of Mr. Trump’s, came with a new deadline — before the end of the year — but left out crucial details, like by how much they would fall. He promised to improve intellectual property safeguards, another longtime American frustration, as well.

The timing of reducing trade restrictions may not matter. China’s tariffs in the automotive sector, for example, have already been successful in getting foreign companies to shift a large part of their supply chains to China, where they make most of the cars they sell in the country. In this respect, Mr. Xi’s gesture is seen as too little too late. For many years, Chinese officials have said that they would reduce protectionist policies in the automotive industry when they are ready to move into Western markets in order to prevent the possibility of reciprocal tariffs.”

2018-04-09

Rikard Forslid och Sten Nyberg, båda professorer i nationalekonomi vid Stockholms universitet skriver i SvD om Brexitförhandlingarna. Det bästa är om migrationsfrågorna tas först, och handelsfrågorna sedan:  

”En viktig slutsats i denna studie är att det är viktigt att först förhandla frågor där parterna har direkt motsatta intressen som migrationsfrågorna och att sedan förhandla handelsfrågorna där Storbritannien och EU egentligen har sammanfallande intressen. Skälet till detta är att handelsfrågorna annars riskerar att dras in i förhandlingsspelet om migrationen, och vår analys visar att detta faktiskt skulle leda till sämre utfall för både EU och Storbritannien. Hur illa utfallet kan bli påverkas av hur EU ser på odelbarheten av den inre marknadens frihet för varor och individer att röra sig över gränserna. Ju mer EU betraktar dessa friheter som odelbara, ju viktigare blir det att först göra upp om migrationsfrågorna.

Hittills tycks EU ha haft den mest rationella synen på förhandlingarna. Medan Storbritannien gärna har velat tala om det framtida handelsförhållandet har EU krävt att man först ska komma till avslut när det gäller en del stötestenar där parterna har helt motstridiga intressen, och EU har här fått igenom sin vilja.

Från svensk horisont kan vi nu bara hålla tummarna för att rationaliteten får råda i förhandlingarna så att handeln mellan EU och Storbritannien förblir så fri som möjligt. Att först klara av migrationsfrågorna skulle hjälpa.”

 

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel i media